Fröken vit...
det hela började nog direkt när vi blev tillsammans min man och jag, redan efter 1 månad förlovade vi oss och ja han blev ju "min"
Jag va hans första Riktiga tjej och vi va sammansvetsade...så fr att han varit i hennes händer började han nu stå på egna ben.
Han skaffade barn snabbt, blev tom utkastad fr sitt hem när vi vänta dotter nr 1 (innan vi hunnit flytta) så han bodde hos mig o min familj.
Vi träffade dem inget under grav. nr 1 utan lät dem vara men i slutet så fick jag honom att ge henne en ny chans...som hon ganska snabbt förlorade. Hon strunta hejvilt i sitt första barnbarn. Struntade i födelsedagar dop osv Tom hans bröllop, hon kom till kyrkan åt mat sen for de hem..SKAM enligt mig men jag bet mig i tungan för jag förstod hur illa det sårade utan mina ord.
När dottern växte och började förstå så blev det hela värre.
Hon lovade att komma men dök aldrig upp, ringde inte ens...dottern blev ledsen som suttit och väntat på farmor. Såg hur kompisens farmor var, hon fick komma dit jämnt osv Tom vår dotter tog de till sig...Så en kväll sa hon, Mamma varför hatar farmor mig?
Då sa jag till min man att Nej nu räcker det..man gör inte så mot ett litet barn. Han ringde henne och sa ett och annat..sedan dess har vi inte hört ett ljud..vår yngsta dotter har hon aldrig träffat..
Sen nyss fick vi via en vän veta att hon suttit öppet på Facebook och skrivit skit om mig, att jag inte hade ngr hjärnceller osv
då ringde han henne (inte han heller har pratat med henne under dessa år) och sa att nu hade hon gått över gränsen och kunde invänta polisen
hela hans uppväxt har varit .... krokig. Han, det snälla barnet har fått flytta runt mellan fosterhem. Redan bara ngr månader gammal. Hon har aldrig försvarat honom, han har fått stryk av både storebror och moster
Släkten (hennes) har alltid haft han som ett svart får.
Den dagen då hans kusin blev polisanmäld för en mkt hemsk sak och han vittnade Mot honom dvs att han skulle straffas så tog hela hennes släkt avstånd fr min man.
De sa att han ljög
hans mamma lämnade honom tom ensam på julafton..
så ja hon blev väl sur när jag kom in ibilden och gav han lycka och glädje och hon inte hade ngn att trycka ner mer...