Ett par små röda strumpbyxor...

Ja det blev min man med *S* Jag har hela vinden full m kläder. Dock lånar jag ut dem rätt ofta till vänner och släkt som får barn titt som tätt. Mkt av de kläder jag inte kan göra mej av med är ju minnen även för barnen när de blir stora. Stickade tröjor och små sockar, filtar och dyl. En annan ide.. de små 50 kläderna, perfekt att ha på skrållandockan istället för att köpa dyra dockkläder :)

Ja, det är en intressant fråga. Jag kände mig ganska girig när jag satt med 2 fina, friska barn och önskade 1 till! Mina kompisar tyckte att det räckte med 2 ( många av dem har 2 barn). Men det tyckte inte jag!!
Försökte tom att byta yrke, vilket jag också gjorde (läste 3 år på högskola) ifall det bara var tristessen på jobbet jag vill bryta, men barnlängtan fanns kvar..
Men nu efter mitt 3 barn känner jag att jag är helt klar . Ingen längtan mer, utan jag är "botad" som många av mina kompisar är, hihi. Jag är hel, hihi.

Jag tror att många av oss har en inbyggd längtan efter hur många barn vi önskar ha och man känner längtan innan man uppnått den familjen..

Så kan det nog vara, har aldrig sett det på det viset!

Jag har nog haft det inbyggt att det ska vara två barn hos mig.. Försökte länge förlika mig med tanken på ett (och min dotter är mer än vad jag någonsin kan förvänta mig av livet, egentligen), men längtan efter ett till barn finns där ändå. Hoppas att det blir vår tur under tidigt 2011. Efter det.. så kan jag säkert svara, att då är jag nöjd. Jag bara vet det!

Jag kan säga att nu när jag sitter här med 5 barn så känner jag mig nöjd.
Ingen önskan alls efter fler barn. Lillebror är 23 månader så han får bli min lille bebis

Jag är lite förvånad över hur allmänheten ser på att man "ska" ha 2 barn, ett av varje kön. Det är det ultimata. Min bror har 2 underbara tjejer och han får titt som tätt höra att " ja men en till ska ni väl skaffa för ni vill väl ha en pojk med?" Förstår inte varför man klämmer ut sig sånt...

Inte jag heller....vi får nu höra hur lycligt lottade vi är att vi nu blir kompletta eftersom vi väntar en flicka och har en pojke sedan innan....helt sjukt. Hade sett vår familj som komplett även om jag hade en pojke i magen...tänk att en snopp kan styra så...eller bristen på en snopp.....jisses

Ethi, jag drömde om dina små röda srumpbyxor inatt!

Köpte nämligen ett pat minimala raggsockar på tradera häromdagen i syfte att lära mig sticka likadana. Det kändes rimligt att lära sig sticka nåt som inte är så stort och därför kanske går ganska fort att sticka (för mig som nybörjare som vill ha resultat med en gång). Igår såg jag denna tråden och insåg plötsligt att JAG ju har köpt ett par babyraggsockar utan att ens köpa till vårt barn. Tidigare när jag köpt såna små saker har det ju varit i syfte att kunna använda det till en kommande bebis. Nu blir det ju inte riktigt så utan vi köper lite större storlekar istället. Märkligt att mitt inköp av dessa raggsockar liksom gick mig själv helt obemärkt förbi... och väldigt skönt!

Nåja, i vilket fall som helst så inatt i min dröm så rotade jag i en låda som du beskrev och hittade mina små raggsockar och dina strumbyxor! Tänkte "nämen Ethis strumpbyxor, har vi dom? Dom måste vi ju lämna tilbaka!"

Tycker också att det är väldigt konstigt. Vår familj stämmer ju perfekt med "mallen". Vi har två barn, en flicka och en pojke. När jag talar om att jag längtar efter ett tredje barn ser många ut som fågelholkar i ansiktet "Va, varför då, ni har ju två och en av varje dessutom!". Det går liksom inte in att man kan vilja ha fler barn ändå. Ett par mammor med två pojkar har till och med sagt att om de visste säkert att trean skulle bli en flicka så skulle de satsa på det, men eftersom det kan bli en pojke igen så väljer de att stanna vid två. Med den inställningen måste det förstås bli riktigt obegripligt att vilja ha ett barn till i vår familj.

En del mammor med enbart pojkar är dessutom mer eller mindre uttalat avundsjuka på mig för att jag har en flicka. Däremot vet jag ingen flickmamma som är avundsjuk på dem som har söner. Kanske det är vanligare bland pappor?

Vi har två barn och jag vill ha ett till. Har nog hela tiden velat ha tre. Min man tyckte ett var fantastiskt och innan vi kom hem med ettan ville han inte prata om fler. Direkt efter att vi kom hem sa han att han ville ha ett till. När vi kom hem med tvåan sa han att han var nöjd, jag var lycklig så klart men kände mig inte färdig så jag fortsatte betala in köavgiften.
Nu pratar vi löst om en trea. Vi funderar på att skicka till ett land med relativt lång väntetid, typ Thailand eller Colombia (vi har två barn från olika länder och kommer troligen inte kunna adoptera från något av dessa länder igen) och helt enkelt låta tiden gå eftersom vi inte är redo för ett barn till nu. Å andra sidan är vi öppna för barn med särskilda behov så det kan ju så klart gå snabbt. Kanske bäst att vänta...

Efter tre tror jag att jag är färdig. Jag kanske fortfarande kommer önska/känna att jag gärna skulle vilja vara med om det häftiga med adoption igen men rent praktiskt och ekonomiskt, ja, även tidsmässigt så går vår gräns nog vid tre. Att få följa tre (eller ja, även två om det nu stannar på det) individers uppväxt och väg genom livet är något vi är oändligt tacksamma för att få göra. Vi har även många gånger funderat på att bli familje/avlastningahem den dagen barnen är vuxna och utflugna så barn känns det som om det "alltid" kommer finnas i vårt liv.

Härom dagen träffade jag min vännina som fått sin 5e kille.
Jag tänkte inte att hon fick en pojk till, mer på hur otroligt söt och liten han var och hur stor Maia helt plötsligt va så jag sa bara att han var söt och vilken tur det blev en kille så hon kunde anv brorsornas kläder..(ja jag vet trist sagt)
Det första hon sa va att- tänk, du är den första som sagt så. Alla jag pratat med säger lite sorgset att.. nä men det va väl lite synd att det inte blev en tjej.. Men jag är ju kill-mamma, jag kan inte tänka mej ngt annat än killar nu :)

*asg* Den var bra!! Hahahaha, ja lustigt hur de nästlar sig runt och gömmer sig i lådor de där strumpbyxorna