BF Juni 2010!

samlag funkar på mig iaf... 5h efter trevligheter satte det fart...

Jag är inte rädd för forlossningen om den går bra. Min förra förlossning tog nästan mitt liv. Jag akutsnittades och slets upp i kanterna, fick ligga med dränage i 8dgr och springa på vc mer än en månad efter förlossningen. Jag vill absolut inte snittas igen pga min erfarenhet men eftresom drygt 20% av alla förlossningar slutar med snitt blev jag rekomenderad att gå i den här gruppen för att förbereda mig mentalt inför det som kan komma. Eftersom jag hade havandeskapsförgiftning förra gången sålöper jag lite större risk än andra att drabbas av det igen och det ökar riskerna för komplikationer vid förlosnsingen så egentligen är väl oddset lite mer än 20% för snitt för min del om man ska väva in den ökade risken för havandeskapsförgiftning... Smärtan under mitt värkarbetet är en peace of cake jämfört med den smärta jag hade veckan efter snittet.

haha, ja den förklaringen har många barn fått märker man i skolans värld. En 10årig flicka blev väldigt förvånad när hon fick klart för sig hur hon kommit till, hon hade ju kommit med en ängel från himlen...

nu har inte jag läst hela tråden utan bara ts. det e ju sanslöst att man låter en pojke med dessa svårigheter vara oövervakat på samma ställe där det finns barn från 1års ålder. det är inte omöjligt för en 4åring att ha ihjäl en 1-2åring. pojken borde sättas in i bup för en ev framida utredning. man kan påbörja en utredning på en 4åring för att se om det är nåt tillfälligt eller finns bakomliggande svårigheter som pojken kanke kan lära sig arbeta bort...

tyvärr så är det en risk man får ta men förhoppningsvis så slipper vi alla här inne det och får en superförlossning. jag försöker tänka att kroppen ska reagera bättre nu eftersom den vart med om det en gång tidigare men man vet aldrig...

ett tips är filmen kärlekens mirakel... min brors dotter, då 6 el7år, ringde (med hjälp av brorsan) och fråga hur bebisen kommit in i magen. broprsans tjej var gravid och brorsan kunde inte förklara för han tyckte det var lite pinsamt... jag har alltid vart öppen om allt med dottern, hon gick och sa på dagis att mamma gick till doktorn för hon hade ont i snippan och det kommer blod där så man har plåster i trosorna hon brukar oxå ha "plåster" i trosorna när hon leker att hon är mamma. hon tar mina trosskydd och sätter fast å ibland går hon med de till dagis... fröknarna bara skrattar som tur är...

den tanken har slagit mig med men jag kände mig så tjuvad förra gången. kanske kan verka löjligt menjag kände att jag inte var värd att ha barn eftersom jag inet klarade av att föda henne. jag tycker inte alls så om andra som gör snitt av en eller annan orsak men för mig var det en stor besvikelse att min kropp slogs ut. får jag havandeskapsförgiftning den här gången oxå så kommer jag säkert överväga planerat snitt men slipper jag den åkomman vill jag förskka på naturlig väg och leva på hoppet...

Jag har accepterat att det blev som det blev och att jag inte kunde påverka det. Jag ska se vad läkarna i samtalsgruppen s'äger och hur graviditeten utvecklas. de kommer hålla lite extra koll på proteinet så det ska upptäckas i tid. Då får man planera där och då... Är det så genmerellt att man spricker mkt andra gången om man sprack mkt första? Kan man inet smörja med nåt eller på annat sätt förebygga att det spricker så mk`?

fascinerande att man redan kan urskilja att det är en månniska efter bara 8v...

jag har gått upp 6.5kg i bara vätska... ringen har åkt av och det är bara gympaskorna som går på