BF Juni 2010!

Måste bara dela med mig av en lite pinsam sak som hände idag... Jag har mått lite illa till och från och kräkts ett par gånger, men detta har varit under kontrollerade former trots allt och alltid skett hemma. De senaste två veckorna har jag mått mycket bättre.Idag när jag på ett kafé i ett köpcentrum för att köpa lunch så kände jag plötsligt att jag blev illamående och mycket knäsvag. Blev jättevarm och kände att jag höll på att svimma. Jag skulle just beställa men kände då att benen inte alls höll så jag klev ur kön och hann ungefär 2 meter innan benen vek sig. Där satt/halvlåg jag på golvet och började kräkas rakt ut på golvet mitt bland allt folk!För mig så kändes detta fruktansvärt pinsamt och ohygieniskt i dessa influensatider. Men såhär i efterhand när jag tänker på det så blir jag lite irriterad, för det var INGEN, varken personal eller andra kunder, som hjälpte mig eller frågade hur jag mådde. Fattar ju att folk inte vill ha sjuka människor kräkandes på cafégolv hur som helst, men ändå lite konstigt tycker jag...Någon annan som yttryckt sitt illamående på liknande olämpliga sätt?

Uäk...blir mätt bara av att höra om det!

Samma här! Blir fort jättemätt, men sen efter en stund är jag vrålhungrig igen. Illamåendet börjar bli lite mildare nu o matlusten kommer tillbaka.Har dock inte ökat i vikt än, eller kanske 300g, så det känns skönt. Det hinner nog komma mer ännu!!

Exakt samma här. skit jobbigt. sitter och äter knäckemackor med ost och tomat nu. Det var det nyttigaste jag kunde hitta som kändes gott samtidigt. men efter några få timmar efter att jag ätit middag så är jag vrålhungrig. När jag blir hungrig vid den här tiden så är det bara att äta nåt eller att lägga sig omgående så man hinner somna innan hungern slår till ännu mer för då får jag ont i magen.

det som är lite oroväckande är oxå att det ju faktiskt inte ens ger ett hundra procentigt skydd....40 procent,vad är det för skydd?? vet en lärare på min sons skola som ligger i svininfluensan trots att hon fått spruta..

hej tjejer... måste skriva av mig lite. Jag mår inte bra:( min sambo lämnade mig utan förvarning för ca 2,5 v sen:( Vi har varit tillsammans i 5 år och har en son på 3 år. Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller inte. Vad tror ni att ni gjort? Jag såg ju fram emot detta barn. Vart hos barnmorskan, på VUL mm, skrivit här. Förberett mig liksom, ni fattar nog vad jag menar. Detta kom som en total chock för mig, fattar ingenting. Vi har ju till och med berättat för de närmaste att vi ska ha en till, åsså lämnar han mig. Det värsta är nog att han är så känslokall.. bara gråter...

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

Är det första?Har så dålig koll på vilka som väntar första, andra osv..Har du ingen bild?

Jag gjorde en riktig fräckis idag!Var sjukskriven hela förra veckan för att jag kände mig totalt utbränd. Samt illamående osv Framåt helgen kände jag mig dock mycket bättre efter att ha tagit det lugnt hela veckan.Men så hade jag en riktigt usel natt i natt. Låg och kallsvettades mådde illa och hade "restless legs". Fick inte sova något alls.Så när jag skulle iväg imorse så kände jag bara att Jag ORKAR INTE!!!Men nu är det så att jag har helt slut på mina sjukskrivningsdagar så stannar jag hemma mer än en vecka så får jag inget betalt (det spelar alltså ingen roll om jag så skulle bi påkörd av en bil och hamna på sjukhus,jag får fortfarande inga pengar)Så jag VABade helt fräckt idag. Lät båda de små vara hemma och påstod att vi hade magsjuka(så vi skulle slippa gå utanför dörren överhuvudtaget). Tänkte att om båda är hemma så leker de åtminstone med varandra och har inte så tråkigt.Ush,vilken hemsk människa jag är....Men jag har bara inte råd just nu så vet inte vad jag ska göra!Till min ursäkt kan jag tillägga att den här graviditeten inte var planerad helt enkelt utan kotten i magen är ett "spiralbarn".Annars kan man ju tajma det hela så pass att man iaf har möjlighet att vara sjuukskriven när graviditeten blir för jobbig.Shit,tänk om jag får foglossning eller något om nån månad! Jag kan ju inte isolera mig med ungarna hemma ! Det blir ju synd om dom.Jag har ett arbete där jag står hela tiden vid ett rullande band. Stannar jag bandet så måste sex andra vänta på mig. Så det funkar liksom inte at arbeta i sin egen takt ,gå på toa eller sätta sig ner. Sånt får vänta till 5min rasten varje timme.Det är sååå kul att spy i en påse inför publik...Speciellt när folk har noll förståelse för vad det innebär att vara gravid utan bara muttrarJust nu hatar jag det nya sjukförsäkringssystemet!

Hej tjejer!!! Tror jag bestämt mig nu för att behålla abrnet känner att jag inte kan genomgå en abort.. Han skulle ha kommit och hämtat sina saker idag, men han dök inte upp. Utan skyllde på att hans pappa hade släpvagnen kvar på jobbet. Men tycker det är konstigt eftersom om de visste att han skulle flytta så skulle väl han tagit hem den. Sen tror jag inte han har den där över huvudtaget. Men fattar inte varför han inte kommer och hämtar grejorna, eller skriver sig hos sina föräldrar, eller ändrar på facebook att han är singel. Fattar ingenting. Vad tror ni?