BF Juni 2010!

Bjornis; fy vad tråkigt, så ledsen för din skull! Hoppas att allt går bra och att det tar sig snart igen.

Thesso; vad jag förstår så är det när man går in i vecka tolv som risken minskar, men vi tänkte nog vänta med att berätta tills jag har gått tolv fulla veckor. Roligt sätt att berätta på! Vi har beställt en tröja med trycket "storasyster" på, som Leona ska ha på sig när vi träffar svärföräldrarna nästa helg, då går jag precis in i vecka 13.

Har inte kanalen som förlossningskliniken går på, däremot satt jag jämt och tittade på Barnmorskorna när jag väntade dottern, det var så mysigt! Tyckte verkligen att de lyckades fånga stämningen som det var inne på förlossningen, lugnt och skönt och inte alls stressigt. Hoppades på en ny säsong av Barnmorskorna, men det verkar det ju inte bli...

xtra: aha, visste bara att det gick på TV4 Fakta, och den kanalen har vi inte. Är tyvärr aldrig hemma mitt på dagen, så jag missar det i alla fall när det går på "vanliga" fyran...

Jag har inte vaccinerat mig än, tänkte avvakta lite till, vill inte göra det innan fostret är helt utvecklat. Det är säkert ingen större risk att göra det tidigare, men OM något skulle vara fel på barnet skulle jag fundera på om det berodde på vaccinet eller ej, och då väntar jag hellre lite. Jag tror att vi ska vaccinera dottern som är 15 månader nästa vecka, eftersom hon börjar hos dagmamma i januari, och risken att hon ska bli sjuk är större då. De har ju vaccinerat småbarn i Norge ganska länge utan att se några konstiga biverkningar, så det är kanske därför man har ändrat reglerna här i Sverige också. Var väldigt tveksam till vaccinering tidigare, men jag har ändrat mig.

Vi kommer inte att kolla könet, vill att det ska vara en överraskning, även om man självklart är nyfiken!

Här är det också sambon som självklart ska med på förlossningen, han var ett riktigt bra stöd senast, även om han också har svårt för blod. Det jobbigaste tyckte han var att se mig ha ont, utan att kunna göra något åt det. Men jag skulle aldrig vilja gå igenom en förlossning utan honom, och han skulle aldrig vilja missa det heller.

Mmm, har en dotter som älskar teletubbies och drömmarnas trädgård... hoppas på att hon får bättre smak när hon blir lite större.

Mina symptom (de få jag har haft) har också börjat gå över, kvar är bara lite illamående, kissnödighet och en massa finnar. Märks att man kommit in i spökveckorna!

Nej, jag har aldrig haft så fin hy som jag hade när jag väntade dottern, så det här är verkligen helt tvärtom. Känner mig som en tonåring igen...

Åh, vården i Skåne verkar verkligen ha fattat hur man fixar det här med massvaccinering! Pratade med min mamma häromdagen och hon berättade just som du säger att de tar olika åldersgrupper i intervaller, min bror hade till och med fått en "kallelse" med tider då han kunde komma och vaccinera sig. Här i sthlms-trakten är det totalt kaos, vaccinet tar slut överallt, och man får köa i timmar...

Oj vad ni skriver, nu hänger inte jag med längre heller...

annanazell; vilken hemsk situation du hamnat i! Kan inte råda dig varken hit eller dit, det verkar ju som att din man har flippat ur helt! Det enda jag kan säga är att om du känner som du verkar göra, att du inte klarar av en abort, så tycker jag inte att du ska göra det. En abort kan man ångra, men man ångrar nog aldrig ett barn, särskilt om du har varit glad över graviditeten innan din man bestämde sig för att lämna. Det är ju en akut krissituation du hamnat i, men om du tänker tio år framåt, vad ser du då? Finns det här barnet med i bilden eller inte? Förstår att det är en otroligt tuff period du går igenom, och hoppas att du kan hitta lite stöd bland oss här inne!