Frikadellen;
Min läkare som opererade mig hade också gått hem när jag vaknade och nästa dag så jobbade han på ett annat sjukhus. Men han ringde mig efter en vecka och sedan ringde han igen ännu en vecka senare för att ge mig resultaten som han fått av patologen. Så jag fick många möjligheter att fråga alla 1000 frågor jag hade som man kommer på efterhand.
Jag är verkligen glad att jag fick en sån underbar och omtänksam läkare 
Jag undrade också vad patologen hade med saken att göra men min läkare förklarade att det var för att verkligen konstatera att det var en graviditet det hade varit och inte t.ex. en cysta eller tumör. En sorts obduktion.
Hade jag inte jobbat heltid och haft min väldigt aktiva tvååring hemma så hade jag haft mer tid att tänka över hela den här händelsen. Precis som du skriver, ewaulrica, så kände jag också det här med att vara så utlämnad vid operationen, under narkosen. Jag har heller aldrig varit sövd innan så vad gjorde dom när jag inte var vaken? Pratade dom om min tatuering som sitter lite snett under naveln, för den måste dom ju sett, vem satte kateter och hur pass avklädd var jag när jag låg där?
Detta är funderingar jag hade precis i början efter operationen men som jag nu lämnat bakom mig, jag har helt enkelt inte tiiiiid att grubbla, hoppas bara det inte kommer ikapp mig senare.
Jag opererades ju på Universitetssjukhuset i Lund, är det nån mer av er som blev opererades där?
För det kanske bara är nåt dom gör i Lund, att patologen undersöker det dom tog ut. Fast hur som helst så tycker jag att det borde dom göra överallt.
Jag känner mer och mer att jag blivit väl omhändertagen och att de har följt upp mig även efteråt. Jag fick t.ex. lämna blod i tre veckor efteråt för att se så hcg:t sjönk ner. Läkaren sa att man brukar inte göra det när man tagit bort hela äggledaren men eftersom det hade läckt ut lite graviditetsvävnad i buken så ville de ha mig under uppsikt.
Efter 4 veckor visade gravtestet jag tog hemma på minus, tror aldrig jag blivit så glad över ett negativt gravtest förr
Stella; Jag ger mig ändå på ett litet grattis Men jag förstår precis hur du känner angående att inte kunna glädjas riktigt.
Jag är så glad för din skull
Long time no seen!
Hej alla finingar
Har varit lite doldis ett tag, men har absolut inte glömt bort er! Jag har läst men inte kunnat få ner några rader men nu känns det bättre. Jag började nämligen att blöda yttepyttelite i slutet av november, mörkt, brunt klet....tänkte att detta kan ju aldrig sluta bra.
Fick komma på ett vul 7 december och allt såg bra ut. Men läkaren ville att jag skulle komma in igen om det fortsatte. Sen höll det upp i tre veckor och så kom det helt plötsligt en liten kladd igen. Suck! In till KK Drop-In den 30 december och allt var hur bra som helst. Läkaren tror att anledningen till det här är, nästan som du skriver Stella, att moderkakan ligger lite för lågt så den ligger för livmoderhalsen, inte helt men delvis. Livmoderhalsen rör sig och det retar moderkakan så det blir lite blödningar. Skönt på ett sätt att veta att det inte är Bebben det är fel med.
I vilket fall som helst så är jag i v. 13+6 idag och släppte bomben på jobbet i eftermiddags. En av tjejerna började t.o.m. att gråta för hon blev så glad för min skull!!
Stella; underbart med ditt vul idag, att allt såg bra ut och att hjärtat pickade på
Förstår oron med att Bebbe inte skulle vara vid liv.
Frikadellen; heja dig! Håller tummarna stenhårt, men tror oxå att det var lite tidigt att testa. Vet ur svåååårt det är att låta bli men OM du kan så försök vänta till iaf torsdag Lättare sagt än gjort, I know.
Stella; har ni berättat för någon än om att ni är gravida igen?
Vi började berätta för våra närmaste nu runt nyår, för jag har inte kunnat slappna av riktigt eftersom de här blödningarna varit och spökat. Men det känns ganska ok nu.
Frikadellen;
Vad duktig du är som kan låta bli att testa Det hade jag haft för dålig karaktär för...
Men jättespännande ju med symtom!
Miny;
Jag fick oxå infektion i det titthålet precis vid naveln, men det var inte förrän 5 veckor efter operationen. Den hårdhänta läkaren tryckte ut massor med var och grävde med en tjock nål och konstaterade att min kropp inte absorberat trådarna som de sytt med. Så jag fick en fet bedövning och sen skar de upp lite av ärret och klippte av det som irriterade. En vecka senare var allt frid och fröjd och nu ser det jättebra ut.
Men hoppas att det inte är det som orsakat din infektion.
Vad skönt att du inte behövde sys! Då kan det ju definitivt inte vara trådarna som spökar
Det var samma för mig!
Fick en liten blödning 2-3 dagar efter operationen (mens?) sedan kom nästa mens exakt 4 veckor senare och jag hade ägglossning 2 veckor efter det (testade med ägglossningstest) och vi blev gravida direkt! Helt otroligt! Jag trodde verkligen inte att det kunde gå så fort, särskilt som de fick ta bort den ena äggledaren vid operationen.
Och att kroppen kom igång med ägglossning och mens så på en gång...det hade jag inte väntat mig
Honungsgatan;
Jag blev så lättad när jag hittade den här tråden. För efter mitt X så kändes det som om jag var ensammast i världen om att ha råkat ut för detta. Så jag var allt lite glad när jag såg att andra också varit med om utomkvedshavandeskap. Det är ju inget roligt alls men man fick en sorts trygghet i att få prata med andra som varit med om det. Och det var viktigt för mig mentalt, annars hade jag nog grubblat i evigheter istället för att försöka lägga det bakom mig och gå vidare.
Jag önskar dig verkligen all lycka till 
Tack! Har fortfarande svårt att ta det till mig men nu börjar magen bukta lite så jo, det är nog sant att där är ett Pyre inne