Har varit lite tveksam till vaccinering... men nu hör jag om personer som blivit sjuka nästan varje dag så nu vill man ju bara vaccinera alla i familjen så snabbt som möjligt!
Hur tänker du Kaksmulan som kan mkt om sådant här och är gravid?
Grattis Ellen ! 
Jag har också funderat över varför man inte påbörjat vaccinationen först i de kallaste delarna av landet... min teori var att vi sitter för långt ifrån makten = Stockholm...
Känner till en person som vaccinerat sig och låtsas tillhöra riskgrupp utan att vara det... Vad jag tycker om det lämpar sig inte i tryck! 
Grattis Ellen !
Jag har också funderat över varför man inte påbörjat vaccinationen först i de kallaste delarna av landet... min teori var att vi sitter för långt ifrån makten = Stockholm...
Känner till en person som vaccinerat sig och låtsas tillhöra riskgrupp utan att vara det... Vad jag tycker om det lämpar sig inte i tryck!
Puh! Man blir aldeles matt bara av att läsa om influensan... törs inte tänka på hur jobbig den verkar vara att få.
Har varit hemma med Lillan sedan i onsdag, men peppar peppar verkar hon mest haft vanlig förkylning med feber.
Till veckan är det vaccinering för 3-5 åringar på vår vårdcentral, jag hoppas att hon är pigg till dess så hon kan vaccineras.
Mammatill1: Beklagar sorgen och Grattis till Brölloppsplanerna!
När det gäller vaccination så tänker jag nu att man ska vara glad att man bor i ett land där man har råd att vaccinera folk! Vi är nu vaccinerade hela familjen och ska bara vänta in spruta nr 2 på Lillan.
Annars så är det typ huvudet ovan vattenytan... Vet inte var jag ska börja.... Fick förfrågan om ett nytt jobb... men kunde inte ge klart besked förra veckan eftersom jag var gravid... men misstänkte att jag hade missfall på gång igen! Alltihop slutade med att jag både fick missfall och missade det nya jobbet...
Helt otroligt 3e missfallet på drygt ett år+ alla gånger jag gått över tiden och kännt mig gravid... det ska typ vara omöjligt att bli gravid i min ålder och om man blir gravid vara ytterst ovanligt med så många missfall...
Inte nog med det den allmänna depressionen gör att jag just nu inte tål se min sambos dotter då jag känner att jag inte alls kan lita på henne...
styvmamma.nu suger fett...
Ps. hänvisar ej till någon hemsida på sista sidan, var bara min inställning till hur det känns att vara styvmamma just nu...
Har verkligen försökt att förtränga och inte tänka på allt elände som varit under sommaren och hösten med mitt sambos ex och hans dotter... Men nu när jag ramlade ner i en ordentlig svacka så gick det inte längre...
Jag känner mig så oerhört ARG och besviken. Efter att alltid sattit barnens (även min sambos barn!) bästa före mig själv och tagit mycket ansvar, får man höra att man varit elak mot styvdottern under hela hennes uppväxt! Nu när detta faktum kommit upp på bordet och jag verkligen är irriterad och sur, då är allting helt plötsligt bra för då tycker hon att jag blivit så snäll !? Det är rätt tydligt att det ligger en hund begraven och att hon sökt sin mammas uppmärksamhet... och att jag blivit utnyttjad som ett objekt för att höja mammans självkänsla.
Även om tjejen nu tycker att jag nu är "snäll" och att hon inte behöver rapportera till sin mamma om fel på mig längre... så lever hon fortfarande med en bild kring att jag varit elak mot henne under hennes uppväxt då jag kränkt henne med blickar och tonfall, medans hennes pappa regelbundet kunnat skälla ut henne så det skallrat i glasrutorna samtidigt som hennes mamma inte velat ta ansvar!
Ja allt det här har ni kära vänner hört mig älta hur mycket som helst.... Men jag är så ruskigt ARG nu och antingen kommer detta att sluta med att jag blir ruskigt vältränad (för någonstans måste jag göra av med all min ilska) eller så skiljer vi oss! För nu är det häftiga diskussioner här hemma... min sambo tycker att jag gjort fel som försökt tränga bort allt som hänt, men blir samtidigt ruskigt upprörd när jag berättar hur jag känner kring allt...
Jag vet att jag varit en mycket bra men möjligtivis för ansvarstagande bonusmamma... men tjejen lever med en bild att jag varit elak som inte är sann... det känns förbannat jobbigt...
Och mitt i allt så är jag förståss ledsen och arg över att inte få det barn jag väntade men tvingas ta hand om ett barn som gett mig leenden men samtidigt gått bakom min rygg.
Nu känns det bättre... detta missfall gick fysiskt snabbast... var i vecka 9 och det gick på mindre än en vecka från första symptomen på missfall tills det var över... detta innebar också att hormonerna åkte störtlopp rakt ner...
Man brukar ju prata om 2 dagars blues när man fått bebis... nån sådan har jag aldrig känt av... men det här... det kändes verkligen!
Sedan är det ju förståss så att det är lugnt och skönt här hemma den här veckan... det är bara den lilla familjen hemma...
Ibland kanske man bara ska vara tyst för husfridens skull och inte säga hur det känns... men jag mådde så dåligt förra veckan så jag kunde inte vara tyst längre... det jag i vanliga fall klarar av att hantera var omöjligt...
Gruvar mig för nästa vecka... att vara bonusmamma kan vara bland de mest taskiga roller man kan ha! Försökte prata med min sambo om att jag tror att en del i det hela är att jag fått ta för stort ansvar och att vi inte krävt av mamman att ta ansvar... Nu tex har jag julledigt när min sambo jobbar och det infaller 2 ojämna veckor i rad... Varför ska det vara självklart att jag den andra veckan tar hand om hans barn, tycker man kan ställa krav på mamman då! Min sambo vill inte ta den diskussionen med sitt ex och tycker att barnen kan sköta sig själv och att jag inte behöver bry mig om dom... Själv har jag svårt att strunta i en 13 och 15 åring ... ska jag bara nonchalera att de finns här och strunta i att de aktiveras och strunta i att laga mat åt dem eller ?
Kaksmulan: Förstår om du inte har så stor lust att planera i december... du ska väl ha bebisar då 
Håller tummarna att du kommer över influensan snart!
Avvaktar lite och kollar vilket datum som blir aktuellt, vet iallafall att helgen 5-6:e kan vi inte alls... då händer typ allt...
Sambon är borta ikväll så jag och Lillan har varit själva. Lugnt och stillsamt... gick på en liten promenad till grannen och lät "Herman" flytta in där. Lillan lekte en stund med deras lilltjej och när lilltjejen började få lite tröttgråt, promenerade jag och Lillan hem. Vår katt som följt med på promenaden satt tyst och väntade utanför grannen tills vi kom ut och följde med oss hem sedan.
*Herman är en surdegskaka som man göder och rör om efter ett schema i 8 dagar för att på slutet dela upp i 5 delar och dela ut 4.... Imorgon ska jag äntligen få baka kakan. Som en sorts modernt kedjebrev... fast en kedjekaka... om ni är intresserade så verkar den sprida sig friskt på Universitetsområdet just nu
Herman var jättegod 
Hur är det med dig Kaksmulan?