Umeåmammor hösten 2005 (19)

Kollberg: För oss tog det 7 månader med Felixen och 11 månader med Ellendellen samt ungefär 7 månader också för Annisen och Algotten!

Enformigheten här är SJUKT jobbig. Men idag har jag faktiskt varit på rymmen några timmar. Det var lussefirande på Ellendellens dagis så jag åkte dit en stund och sen åkte vi HEM och åt middag. Så himla skönt att bara få komma ut en stund och lämna sjukhuset för att inte tala om att få komma hem en liiiiiiiten stund! Men ännu konstigare var det att lämna småttingarna här. Jag kände mig som världens skurk som bara lämnade dem så där i experternas vård...

Kollberg: För oss tog det också lång tid med andra barnet, 1 år. Första tog 5 månader. Med Elin hade jag superkoll på när jag hade ÄL men det ville sig inte ändå. Testade också ägglossningsstickor i 3 månader och det var nog det värsta jag gjorde för då var det riktigt psykiskt nedbrytande när det inte gick. Vi hade bestämt oss för att söka hjälp när det gått 1 år men först vänta in mensen innan vi gjorde något och den kom inte och det gick vägen.
Försök att inte tänka så mycket på att bli gravid utan njut av det du har, det gjorde jag på slutet och det hjälpte mig att stå ut.

Kollberg: Har det gått ett år och du inte blivit gravid så bör du väl uppsöka någon för att kolla upp er. Ibland kan man behöva hormonsprutor för att lyckas. En vän till mig försökte hur mycket som helst och lyckades aldrig, men när hon till slut testade akupunktur så blev hon gravid på direkten. Kan ju vara värt att testa? När jag ville ha ett syskon till Jonathan så höll jag och exet på i över 4 år utan att lyckas men när jag träffade M så blev jag gravid utan att försöka så partnern kan ju spela in. Fast för din del är det ju samma förstås Trist att det inte lyckas nu när du äntligen fått mannen på rätt spår Håller tummarna för dig. Är för jävligt jobbigt när det enda man vill är att få ett till barn och inte lyckas Var rädd om varandra för det sliter otroligt på förhållandet! Kram

Kakis: Underbart för dig att få komma från sjukhuset om ändock bara för en liten stund. Förstår att du kände dig som en skurk med de små klarar sig alldeles ypperligt ändå. Tror Ellen uppskattade desto mer att få mamma på plats idag

Själv tycker jag att lucia-firandet idag var ett helvete. Jesper var ledsen redan från start och ville inte vara med. Hans pappa tyckte det var för kallt för att stanna och fika så han ville hem och då blev Jesper superledsen och ville förstås inte följa med honom utan mig. När jag sa att det är så här det är bestämt och du måste ju även träffa pappa så började han gråta hysteriskt och sa - då rymmer jag till dig mamma Tror mitt mammahjärta gick i tusen bitar när han sa så.... Separera aldrig för sånt här känns FÖR JÄVLIGT

Tell me about it Pia!
Vi är inne på vårt 14:e försök! De känns för jävligt!
Men vi har bestämt oss för att kontakta KK om de inte blivit något efter nyår.
Januari har ju varit vår månad, alla tre gånger så har jag blivit gravid i januari...

Men jag har ju dragit väldigt länge på de där telefonsamtalet!
Pratade med min Bm i september som sa att ge de en månad till sen kontaktar ni KK, men inte har jag vågat ringa inte.
Vet ju inte va ja ska säga..?

De är inte så kalas här överhuvudtaget å de här hängande över oss gör ju ingenting bättre!
Men jag ger inte upp inte!

Nåt positivt är iaf att vårt nya golv i kök och hall nu ligger på plats. Värst me de är att de nu behövs göras så mycke annat. Tapetsera, måla, byta tyg på soffa/stolar, köpa nu matta m.m.
Ja börjar men me en sak så tar de liksom aldrig slut har jag märkt!

I övrigt så är jag tillfällig "vd" på jobbet så de är därför jag är mest osynlig här, har lite för mycke att göra och många för lite timmar!
Men snart så är de julledigt!

Pia, jag ställer mig också till skaran som vet hur det känns. N blev till på första försöket och G tog nästan ett år. 10 månader tror jag att det var. För mig tror jag att det var att jag ammade så länge som spökade, kroppen behövde lite tid för att komma tillbaka till normalt igen. Sen hade jag ett tidigt missfall efter 9 mån och blev gravid igen direkt efter det. Jag använde också ÄL-stickor och tempade. Den kombinationen tyckte jag gav bra koll så att jag förstod hur kroppen fungerade. Men spontant och skojigt blir det ju inte direkt Jag håller tummarna för er och för er andra i tråden som försöker! Här hemma är vi alldeles nöjda med två =)

Ida, jag känner även igen det där med att vara på rymmen från sjukhuset. Nu låg vi ju bara inne 8 dagar mellan nyår och trettondagen, men det var verkligen världen där inne och världen utanför som två helt olika saker. Det kändes jättekonstigt att ens gå ner i centralhallen och fika. När tror ni att ni får komma hem?

Vi missade lucia idag eftersom N är sjuk. Han fick magsjuka i fredags, var frisk under helgen (men såklart hemma i karantän). Då trodde vi att det skulle bli dagis och lucia idag, men under natten fick han feber. Som tur är verkar han inte så ledsen över att missa firandet.

Snillis: Tack för trevligt luciafika! Det var juste att vi kunde träffas hemma hos dig, men vi kan ju försöka träffas på något annat ställe nästa gång... om du vill.

Kaksmulan: Vad kul att höra ifrån dig och hur du har det med din nya stora familj. Det låter som allt går bara bra för dig.

Mammizen: Ja... till alla dom som kämpar i sina förhållanden med gemensamma barn... fortsätt kämpa! Att vara separerad eller ha styvfamilj är ingen dans på rosor... och något man ska sträva efter i yttersta nödfall.
Styvmammarollen har jag kommit fram till är den svåraste roll man kan ha... det är en utmärkt person att projicera ilska som man inte vågar ta gentemot sina föräldrar, på så vis kan man behålla bilden inom sig kring att ens föräldrar är förträffliga i alla lägen. Styvföräldern är en person som finns där nära, men som man inte är beroende av som man är av sina föräldrar.
Läs boken "Energitjuvar". Har snart läst ut den och ska nu läsa den en gång till!

Sist men inte minst... att BLI gravid har varit mitt minsta problem sista året... jag har varit gravid minst 3 gånger... men tyvärr inte fått behålla bebisarna i magen!
När man är inne i den resan att man försöker få barn eller får upprepade missfall... ja då kan man ibland fundera över att det iöverhuvudtaget lyckas födas några barn här i världen.

åhh tack alla för allt ni skrivit. jag blir alldeles tårögd. det känns som om man är ensam i världen eftersom ingen direkt skriker ut att man försöker få barn. när man läser på familjeliv blir jag bara deppig av alla som inte lyckas.
förut var jag manisk med olika tester hela tiden, nu har jag slutat.

många säger- ja men du har ju ett barn, njut av henne. det gör jag ju, men hon är också ledsen och vill ha en bebis. det känns så stressande att det blir så långt emellan.

tre av mina kompisar som haft svårt att bli gravid har varit hos en massör el- nåt liknande vid namn Doris. alla blev gravid på en gång. hon vill inte säga att hon har den förmågan, men antyder lite ditåt. jag har inte varit där... men vi får väl se.

Nu finns det lite bilder på Anniesen och Algotten i bildgalleriet!

Men vilka små krabater
Är han mindre än henne eller är det bilden som förvirrad.
Hon ser i allafall ut att vara lik sina syskon.

Myyyysigt med alla fyra barnen på bilden.

Åh vilka små sötnosar kaksmulan Föstår att det kändes skönt att komma hem en stund, att bo i föräldrarummen på B4 kan inte vara så himla kul. Blir ni kvar där över jul eller kan de få komma hem?

Kollberg-Har inte själv haft några problem att bli gravid men förstår ändå att det måste vara fruktansvärt påfrestande på många olika sätt när det inte fungerar. Tycker inte att du ska vara rädd för att söka hjälp. Håller tummarna att det fixar sig snart, även för er Zandraw. Kram!