Injektions/sprutfobi - terapi

Gömde säga. De tog 300:- per gång för terapin på sjukhuset (psyk) och eftersom det förs upp i högkostnadskortet så blev det gratis efter tre gånger då jag fick frikort.

Vad duktig du är TS

Jag tror på dig o att du kommer klara det

Puh, jag hoppas verkligen du klara dig igenom din graviditet! Tänk igenom vad du gjorde på terapin innan du går på inskrivningen...

Jag har ju skrivit Injektions/sprutfobi för att få med både och... jag skakar av att hålla i en spruta, litar inte ens på mig själv att jag inte ska sticka mig...... börjar gråta hysteriskt om nån annan tar fram en spruta...
men det är ju därför jag fått med mig mitt träningskit, som jag inte rört på två dgar nu... :-/

Hej!
Ber om ursäkt för min klumpiga formulering i inlägget senast. Vad jag menade var att de flesta man stöter på (ex många sjuksköterskor som ska ta prover, dock inte alla) tror att man är "lite rädd för sprutor" när man säger att man har sprut-/injektionsfobi. De förstår inte vad en fobi innebär. Jag känner precis som dig, innan jag gick på terapin svimmade jag bara av att se en spruta. Satt bredvid en kvinna på bussen från Sthlm till Sundsvall och hon hade diabetes. Vi satt öängst bak och inklämda. Hon tog insulin utan att veta hur jag är och jag säckad eihop i knät på personen bredvid i princip. Sedan mådde jag dåligt hela vägen hem, ingen rolig resa. Om 1,5 vecka ska jag på mitt första besök på MCV och det är då alla prover ska tas. Gruvar mig men ska plocka fram vad jag lärt mig och försöka att överleva det hela!

Även jag har fått hem "stick i fingret - manicken" så jag bör kanske ta fram den och titta lite på så att jag tränar upp mig inför besöket!!!

Lycka till önskar jag till alla med sprut-/injektionsfobi! (ock alla andra så klart=))

jag tog fram mitt "kit" i dag igen...det var länge sen nu... men det känns inte alls lika jobbigt längre...

vi får se hur det känna att titta på när psykologen blir stucken...

Jag tvingades också titta när de stack psykologen och det var lika hemskt som när jag själv ska bli stucken, konstigt att de tror att de är någon skillnad. Dessutom så fick jag inte blunda utan tvingades se själva sticket! Hemskt men jag överlevde!

usch nu närmar det sig....
nästa vecka den 2 november ska jag på mitt andra möte...
då ska jag kolla när dom sticker psykologen.... i två hela timmar...

Mitt andra möte gick bra!! Jag känner mig mycket säkrare på stick i fingret!

I dag är mitt tredje möte, blir snart helt pank...

Idag blir det till att träffas på sjukhuset för att få den rätta miljön...det är blodprovs träning.... *hjälp* hoppas det går bra!

Jag är världens duktigaste!!
Första sticket tog tid och missade, blodådran smet!
Andra sticket gick mycket fortare och träffade, jag tittade hela tiden, fyra rör tog hon. Sen tog vi stick i fingret, ingen match! HB 123 blodsocker 4,2!
och sen avslutade vi med ett tredje stick, jag tittade då oxå! då tog hon ett rör bara för att ta...

Jag gick på sk aurorasamtal inför blodproven under graviditeten.
Det löste sig aldrig,men jag tog både blodprov och sen dropp i handen och klarade av det!
5 samtalstillfällen tror jag det tog.
Ge det en chans, du klarar det!

WOW...!!

Ärligt talat, du är ju superdupermegasketaDUKTIG!!!

Okej att du pallade av att bli stucken, det är ju det som är vitsen, att du ska palla av det inför graviditeten o så, men att du TITTADE!!!

WOW, du är SKITBRA!!!

*bockar för den duktiga Yollis*

oj jag som tyckte att jag redan var duktig?

jag ska fortsätta gå och ta blodprov då och då för att hålla det vid liv...!

jag började lämna blod som terapi. gör inte ett dugg ont, men jag fick massor med träning att se sprutan gå in i huden. så när jag sen fick en "riktig" så var d inte så farligt...

Sisu TACK!!!!

Jag är så glad och nöjd så man tror knapt...

att titta gjorde det hela mycket enklare och då känndes det mindre oxå... skumt...

Kan ju säga att terapin har kostat mig 5000:-
men det tog "bara" 1 ½ månad att klara av blodprov...jag som inte ens klarade stick i fingret...

jag har massor med fobier, men DEN lyckades jag bota själv. kvar är bara spindlarna. resten har jag arbetat bort med "mind over matter" - dvs jag bestämde mig för nåt, sen tjötade jag på mig själv tills jag trodde på det.

fungerar åt andra hållet åxå, tycker inte ens OM choklad längre.

jag är så gott som "botad" sa min sköterska idag
när jag tog blodprov för andra gången på 2 veckor...

Måste säga att jag blir fruktansvärt imponerad...jag skulle aldrig klara att göra det du gör!

Har blivit erbjuden alla former av terapi för att behandla min fobi ..... men nope , jag har avstått!
Logiskt tänkt vet jag ju att det vore bra,att det skulle bara skönt om det även bara hjälpte lite grann. Tänk att iallafall bara vara rädd!
Men nu är det ju så att jag vet att det hela går ut på att det vill sticka sina nålar i mig , så NEJ! Funkar ej, absolut inte. Det hela känns som en återvändsgränd , som att bli instängd i ett hörn och jag får panik bara av att tänka tanken!

men man kan ju gå dit och bara prata med nån...
då slipper man ju i allafall svimma av att prata om det... som jag gjorde...
det är alltid nått!

oifs så tänkte jag PRECIS som du det tog mig 2-3 ÅR innan jag började ringa runt och efter det tog det säker 1 år innan jag tog tag i det ordentligt och började terapi (nu alltså)