Vad tycker DU om mitt förlossningsbrev?

Helene OSV skrev 2009-11-06 00:48:20 följande:

Det är mer så vi vill ha det och med det menar vi:

Att bebisen först hamnar hos pappa för jag tror att jag kommer behöva samla mig inte vila som att jag orkar inte ta emot barnet utan mer samla ihop min hjärna igen då jag lätt blir instängd i mig själv!

Ser det bara som något positivt att bebisen får komma till pappsen först :) och är övertygad om att personalen fixar det på bästa sätt.
Sedan vill vi mysa som familj innan bebis vägs och mäts men när det är dags för det så vill Andreas vara med :)

Okej
Jag är i v. 33 Går in i 34 på lördag, så kanske ska ta tag i mitt också.
Hur mkt vägde din på ul i v. 32?
Eller ni gör inte sådant där ni bor ?
Jag har redan kopierat allt :P
Så ändrar jag och tar lite av det som passar mig haha .

Det är ju inte så lång tid kvar...jag tycker tiden går fort också är det ju jultider och sånt snart redan...tyckte det var sommar nyss :)

Nä vi fick bara ett RUL i vecka 19 ;( sååå tråkigt! Underbart att få se sin bebis två gånger :)

Det låter bra och hoppas du får ihop det som du vill ha det...jag skrev mitt med en halvt medvetslös karl bredvid mig som mumla fram lite tycke....haha inte lätt att hålla sig vaken i soffan en torsdagkväll. Jag tror han är skengravid eller något :P
Han har varit väldigt engagerad och tom skippat the holy beer :D

Tycker att det låter som ett jättebra förlossningsbrev! Jag hade ett liknande när jag fick vår dotter, det är skönt att veta att personalen vet vad man vill även då man själv kanske inte är kapabel till att berätta allt mitt under förlossningen.

Jag är jätteglad för att jag hade med brevet även om det blev lite missförstånd först.

Åh, va härligt det var! Ni har ju en fantastisk tid framför er!

Åh, vilket jättebra brev! Jag sparar det som inspiration! :) Det är ju långt kvar för min del men det lät väldigt vettigt det du skrivit. :)

Tänkte bara att jag kunde berätta vilka punkter jag tog upp i mitt brev;

* Villen typ av smärtlindring som jag funderat på

* Berättade att jag var orolig för att spricka och önskade tips/hjälp från barnmorskan på hur jag kunde förhindra det

* Pappan ville inte klippa navelsträngen (de respekterar sälvklart det, även om min man ändrade sig och klippte ändå)

* Om jag inte var kapabel till att ta vissa beslut skulle de fråga min man då jag känner mig trygg med hans beslut

Sen tog jag även upp det som du skrivit i ditt brev.

Blev abra ett litet missförstånd, men det löste sig. :)

Se på det hela positivt, det är världens häftigaste grej ni har framför er! *längar igen*

Tack så mycket! Jag ska formulera om lite så att de inte missförstår mig på vissa punkter! :) Kan vara lite tydligare men vill helst sväva lite i det otydliga då har man inte lika bestämt klart för dig om hur det SKA vara utan mer hur man vill göra!:)

Naw tack för att du skriver så....jag längtar såååå :)

Många av dom här punkterna har jag också gått igenom :) Jag är också orolig för att spricka men jag tror helt snällt att alla BM jobbar för att det inte ska spricka :)
Det gäller punkten där jag jag skriver att dom får gärna säga till mig att lugna ner dig då man oftast verkar spricka när det går för fort och jag är som jag är och kommer förmodlingen inte att lyssna utan ska den ut så ska den ut :) haha....

Min sambo är väldigt osäker på hur han vill göra men en sak vet han och det är han att han gärna träffar lillen så fort som möjligt...helst innan han svimmar haha...
Klippa navelsträng och se moderkaka får han själv besluta om när det är dags...vad han känner just då för stunden med dofter, syner och allt annat galet :)

Jag hade också kännt mig trygg om sambon tog beslut om jag inte var kontaktbar det är bara det att han inte vill stå där i den sitsen utan han vill gärna lämna över dom besluten till en BM som borde veta sånt bättre än honom(han är även väldigt glömsk)...blir det fel så hatar jag denna person och inte honom resten av mitt liv HAHAHA...:P

Vill också säga att min sambo är inte en fegröv utan mer väldigt nervös inför förlossningen :) måste säga något bra när jag får honom att framstå som någon helt obeslutsam människa!:)

Men dom punktern avar uppe på bladet och vände i alla fall :)

Min man var precis likadan! Självklart ville jag ju inte att han tar några medicinska beslut (hahah, för det är inte hans grej) utan rent allmänt.

Jag förstår att männen är nervösa! Min man sa iaf att det värsta var att se mig ha ont utan att kunan göra något. Det måste vara jobbigt!

Jag fick intrycket att BM verkligen läste brevet och självklart gör de ju allt de kan för att det ska gå så bra som möjligt. :)

Men du/ni får säkert ett kanonslut på graviditeten och en jättebra förlossning!

Om det är något du vill fråga eller så, så tveka inte! Jag hjälper hemskt gärna till! (med vad det nu skulle vara)

*asg* Apropå att klippa navelsträngen erbjöds (givetvis?) sambon att göra det när dottern föddes. Han tittade då på bm och sade att det väl inte var något invigningsband som skulle av och att det väl var bättre om hon som var proffset klippte... Det fnissades en del då. Min karl är ruggigt...praktisk och naturlig.

Men jag håller med de som skrivit att man inte behöver samla sig/vila sig när knodden är ute - det instinktiva är att få upp barnet på bröstet. Åtminstone upplevde jag det så och jag hade INTE en snabb förlossning, snarare tvärtom. (Men till skillnad från min sambo och mor som var helt färdiga efteråt hade jag lätt kunnat gå och jobba på en gång...)