Vad tycker DU om mitt förlossningsbrev?

Ah jag skrev ett inlägg men det försvann :( Får skriva om det.

Nä alltså han vill varken ta medicinska eller andra utan han tar för givet att BM är en hon och att hon vet bättre då hon är kvinna(???) haha
Men när det gäller bebisen då är han tydlig på vad han tycker och vill :)

Ah samtidigt som det känns så långt bort så känns det så nära, tänk när man får hålla lillstollen för första gången och känna bebisdoften :) mysigt!

Jag undrar hur det känns när allt sätter gång, känns det som en evighet innan man kommer till BM, är bilfärden en mardrömsfärd(bryrs kanske på hur ens sambo kör också)...och väl inne på BB...jag ve att det är väldigt olika för alla men typ stannar tiden när man får värkar, blir man en djävulskvinna som skriker på sin kille???

Attans, att du skulle fråga om det som jag inte varit med om! :) Jag gick och väntade på det du beskriver, att värkarna skulle komma, vattnet skulle gå osv. Som jag väntade!

Dottern ville inte komma ut, så 14 dagar EFTER BF åkte vi in på överburenhetskontroll. Jag blev igångsatt. Alla förlossningar är ju olika men det var ju intressant att se hur en igångsättning gick till :)

Själva förlossningen är klart jobbig men det är också en häftig upplevelse!

Går man in i det med positiva tankar så tror jag det mesta löser sig.

Hur lång tid har du kvar nu?

Hahaha vad roligt sagt! :)

Nä det är mer personligen grej (mer en psykisk grej) och givetvis ett beslut jag och sambon har tagit ihop. Jag är nästan övertygad om att jag och bebisen kommer må bäst att den är i pappas trygga famn den första lilla tiden. Dom är ju liksom där!
Jag förmodar att att dom inte kastar upp ungen i faderns famn utan den är ju fortfarande ihopkopplad med navelsträng och grejor.

Den kommer ju väl hamna på magen tills den är fri så att säga och då vill jag att pappan får bebisen så fort som möjligt! Det handlar inte bara om min vilja utan en pappa som har längtat efter sin bebis också! Vi har inget behov av att den ligger just hos mig den första stunden.

Vet att många mammor vill ha sin gullunge hos sig direkt mycket pga amning och andra orsaker men jag och sambon är inte lika inne på det! Dom är ju där, han springer ju inte iväg med bebisen! :)

Attans! Men någon annan får gärna svara! :)

Ja en förlossning är verkligen något stort :) Hade du smärtlindring och så?

Det är tio veckor kvar exakt nu :) Men alla vet att julen bara springer förbi. Dom senaste tio veckorna har bara rusat iväg och jag har så mycket att göra...både på jobb och hemma! Jobba heltid och det börjar bli tufft nu!

Gör vad ni tycker känns bäst, det är det viktigaste. Det är ett speciellt ögonblick och det viktigaste är att ni är tillsammans och kan njuta av er bebis.

Under min förlossning hade jag lustgas.

En sak som jag lärt mig nu är att inte lyssna för mycket på allt negativt som sägs. När jag fortfarande var gravid så läste jag jättemycket, framförallt när jag gått över tiden och insåg att det nog skulle bli igångsättning.

Alla pratade om att en igångsättning kan dra ut på tiden, göra förlossningen jobbigare osv.

Så fel det var för mig! Vi blev igångsatta, värkarna kom igång så smått och på ingen tid alls var jag öppen 10 cm!

Allt som allt tog det 3,5 timme! Jag fick bara lustgas (hann iofs inget annat heller) men det gick jättebra!

Angående att du behöver samla dig/vila innan du får bebisen och att pappan skulle ha bebisen först hade INTE funkat för vår del. Min sambo var tröttare än jag Det tar på papporna också med all den psykiska stressen och såt och pusha på sin partner i fleeera timmar Jag däremot, kände mig pigg som en mört det första dygnet. Till skilllnad från papporna får vi en massa extra hormoner som piggar upp oss

Usch ja man kan läsa massa mardröms historier men jag försöker hålla mig till dom lite mer positiva...det är ju bra att förbereda sig om det skulle uppstå något men det känns bäst att vara lite omedveten om saker och låte BM vägleda och ta beslut.

BM tar ju förhoppningsvis besluten utifrån barnets och min säkerhet och även om man är väldigt utlämnad så måste man nog våga lita på BM också! :)

Ju mer tråkigt man läser ju räddare blir man...bara en vanlig förlossninsgberättelse gör att magen sitter i halsen :) Kan det vara möjligt att det är så här det ska gå till...varför ska den växa sig sååå stor när man är så liten haha...Ja jag kan tänka mig att sambon bara håller bebisen en liten stund för att sedan putta av mig från sängen också kommer jag stå där se för jävlig ut och pigg med en liten skrikig sak som bajsar ner hela mig när sambon sover helt utmattad haha....men då har det ändå blivit som vi vill ha det :)

Hoppla inser nu att jag inte skrivit nått förlossningsbrev och vi har bara 4 dagar kvar till bf. Kanske ska ta tag i det nu på en gång.

Ts bra skrivit, lätt att förstå hur ni vill ha det.

Fast jag själv vill ha barnet på min mage, är ju lixsom själva belöningen.

Jag har tagit bort den delen med pappan då vi tar allt det då istället, blir mera så att jag får barnet på magen och sen kommer jag ge bebis till pappan istället!:)

Så jag har läst och tänkt och haft mig igen så där är lite ändringar....gjort mig tydligare gällande vissa saker och tagit bort lite men nu känns det bra! JAg är helt nöjd med hur dte blev till slut!:)

På fredag ska jag ge det till BM så hon kan skriva in det i journalen om hon går med på det!