Autismtråd 9

Instämmer med er, det är ett himla skitdjungel av bråk och stön med allting för att få till minsta lilla grej! Kan bara säga: Fight!! Ge inte upp!! Avskyr och söka vårdbidrag och det ena med det trejde, jag lever verkligen ett liv i efterforskning för min son,,,, ibland undrar jag, kommer det vända, blir det bättre? Kanske tur man inget vet, man får bara hoppas!!!
Förstår hur det är, det finns fler som har det likadant, en klen tröst men nåt!

Skäms nästan över hur bra vi har det när jag hör hur andra får kämpa med näbbar o klor! Att det ska vara så olika i landet!
Vi har aldrig behövt att strida mer än om att dottern skulle få medicin på förskola efter frukost, men nu ges det utan problem.
Annars har vi blivit/blir serverade på silverfat. Resurs till båda barnen på dagis utan att vi ens behövt att fråga efter det. Hjälp med utökade tider på dagis, stängsel, larm o en massa andra hjälpmedel. Samtalsstöd i form av en som kommer hit från ett mobilt team en g varannan vecka. Hon handleder o vi pratar av poss o hon pepprar oss mm mm.
Ofattbart att det ska vara så olika..
Likså tänkte jag att jag nog får kämpa iom skolstart till hösten, men det låter så bra när jag pratat med skolan, hon ska få en egen person med kunskap i ämnet! Hoppas att det inte är prata bara för det låter för bra för att vara sant.
Isf får jag kämpa en gnutta jag med, men det orkar man ju isf när man inte behövt det innan. Energin behövs ju till annat o det är inte klokt att det ska vara på detta viset!!
Kramar till er tappra o ge er inte!!

Våran famlij hade avlastning 1 gång i månaden utöver dagis/skola men nu har vi inget alls då soc tyckte att vi inte behövde det. Så var glad för att ni får/ska hjälp.

jag har inget socialt nät omkring mig som mamma, syskon och vänner som jag vill ha omkring mig. Bor i en liten by där man blir behandlad som en utböling bara för att man har flyttat hit. Så vad gör man då??? Jo man fundrar på att flytta ifrån allt men samtidigt vet man att då har "de" vunnit.