Tråden för oss äggdonatorer 11

sarap1978: man ger som mest till två par när man donerar i Sverige, men man kan också välja att bara ge till ett par om man föredrar det.
Säger man ok att ge till 2 par krävs det att man får mer än 9 ägg, annars får mottagarpar 1 alla äggen. Får man 10 ägg (eller fler) delas de på två. 

Micro: ingreppet var inte direkt skönt, men det gjorde inte jätteont heller, man fick ganska stark bedövning :)
Efter kände man sig lite medtagen och svullen, men efter ett par timmar tyckte jag att det var över, och när man sen fick veta att mottagarparet var gravida så var det verkligen värt det!!

Till er som funderar: kör på, det känns bra att kunna hjälpa andra! :) 

Man får som mest ge upphov till att 6 barn föds om jag förstått det rätt. Men det kan ju vara svårt om man donerar flera gånger och en del familjer "gör" syskon sen. Man kan väl gänra inte säga till ett par: Ni får inte göra syskon på dessa ägg för donatorn har redan gett upphov till 6 barn... Ja, vet inte hur det funkar riktigt. I övrigt är det ju som Vitros säger såklart Det finns ju flera i tråden här som har bloggat om sina donationsupplevelser... Du kanske kan leta lite tillbaka bara?  Lycka till!

Nu har jag anmält mig till förmån för min svägerska och hennes man. Inväntar blodprovsremiss och sen en kallelse för första besök. Shit, va pirrigt. Pirrigt så tillvida att jag är glad och upprymd, vill så gärna hjälpa!

Ringde till min svägerska och hon blev jätteglad såklart.

Härligt!!! Ska bli hur kul som hellst att följa dig! Om du nu hinner före mig men det borde du ju göra.Iom att de har "skaffat" dig som korsdonator så kommer de ju fram i kön... hamnar man längst fram då eller hur funkar det? Du ammar fortfarande eller hur? Men det var inga problem med de första proverna trots det va?

Jag ska anmäla mig när denna bebis som ännu ej har kommit till världen är 3 månader. Räknar med någon månad eller några veckor till första besöket och sen 6 månader till och då är ju detta barn närmare 10 mån och så länge har jag inte ammat de andra två iaf. Men de ville ju inte ha heller, nu kankse man får en tuttefantast, vem vet?

He he, ja men tiden går fort.

Jag får nu hem blodprovsremissen och sen bokas jag in på samtal efter sommaren. Det är ju minst ett halvår bort.
Jag kommer inte stressa med att avta amningen men jag tror ju att det blir runt årsskiftet.

Har idag snackat med min man om hur man gör med att berätta detta för familj och vänner. Hur gör ni? Är ni öppna med att ni gör det? Eller tänker göra det?

Jag har nämt det för mina föräldrar och svärmor med tror jag, men för längesedan och mer att jag skulle vilja donera någon gång i framtiden. Jag kommer definitivt berätta för de närmaste om jag blir godkänd donator, eller jag lär ju berätta när jag fått kallelse för besöket redan. Kan nog inte hålla mig. Men anledningen är att eftersom barnet kan söka upp mig vid 18 års ålder så vill jag att de närmaste ska veta. Det kan ju hända att det plingar på dörren precis när som hellst och man kanske tom har besök här hemma. Vill inte att det ska vara någon hemlighet i så fall.

Det låter lite som det vi resonerade om. jag och maken.
Min svärmor (som skulle bli mormor om den jag gör detta till förmån för blir med barn) kommer bli lite jobbigt glad tror jag. Låter konstigt men hon är väldigt excentrisk av sig.

Trots allt hade jag aldrig ringt det där samtalet idag om det inte vore för min svägerska som har svårt att bli med barn. Det är iof lite tragiskt nu med tanke på att det är så få som donerar. Men nu är jag iallafall på denna väg så det är ju bra det.

Först tänkte jag säga att det är ju bra om hon inser att hon inte blir mormor för det blir hon ju inte mer än rent genetiskt, men sen läste jag igen och det var ju till din svägerska du donerar (korsdonerar antar jag!?). Klart att hon skulle bli glad! Mormor alltså...

Då var det dags att hurra för er igen! Hurra! Hurra! Hurra!

Ärsch... En självklarhet känner jag... synd att inte fler gör det. Men kanske kan man påverka några i sin bekantskapskrets... man vet ju aldrig! Längtar...