• JoMaMo

    amma v/s jämställd

    Jag hoppas att ett helt gäng debattsugna män och kvinnor hittar hit till den här tråden!
    Jag läser till barnmorska och behöver er hjälp, jag ska göra ett fördjupningsarbete om amning och jämställdhet och undrar hur ni ser på den saken.

    GÅR det att vara jämställd och samtidigt amma? Forskningen är entydig och visar på många och viktiga fördelar både för barnet och mamman om barnet ammas. Men för att vara helt jämställd, dela lika, ta lika stort ansvar för barnens uppfostran kanske det krävs bröstmjölksersättning? Och varför kan inte pappan ge flaska på natten så att mamman får sova? Vad är viktigast, jämställdhet eller bröstmjölk? Går det att kombinera?

    Har ni tips på hur ni HAR kombinerat detta på ett fungerande sätt?

    Hur gör ni? Hur tänker ni? Vad kan man som barnmorska ge för tips och råd till föräldrar som vill dela lika på föräldraledigheten eller låta mamman börja jobba tidigt, strax efter förlossningen?
    Jag är nyfiken och kliar mig i huvudet för jag vill kunna ge goda råd som fungerar praktiskt! Det är ett svårt ämne, innerst inne känner jag att det går att vara jämställd på ett sätt som ändå inte gör avkall på amningen, eller är jag ute och cyklar?!

    HOPPAS PÅ MÅNGA SVAR OCH MÅNGA SYNVINKLAR!

  • Svar på tråden amma v/s jämställd
  • Hervor 1
    PerG skrev 2010-01-06 10:34:03 följande:
    Fast Bisfenol har de väl inte längre i nya (i alla fall inte i Esskas?)
    Inte så vitt jag vet men det får man väl hoppas. Kan ju inte vara någon omöjlighet att göra giftfri plast tycker man.
  • Morrflis

    Hej!

    Har tyvärr helt missat denna tråd fram till nu men funderar själv mycket kring dessa frågor eftersom jag är livrädd för att fastna i ojämställdhetsträsket när vårt första barn anländer till världen.

    Till saken hör att jag har ett mycket roligt och krävande jobb som jag inte kan tänka mig att ge upp eller bortprioritera helt bara för att jag blir förälder. Jag är definitivt ingen renodlad karriärist men jobbet är mycket viktigt för mig och jag vill alltså kunna kombinera föräldraskapet med det och ändå försöka ha en skaplig balans i tillvaron. Jag och min man planerar att dela helt lika på föräldraledigheten och vi kommer även dela lika på framtida vab-dagar m.m. Jag hoppas och tror att detta inte kommer att vara något problem för oss. 

    Det jag oroar mig för är snarare hur pass bunden jag kommer att bli till barnet jämfört med min man pga att jag sannolikt kommer att amma barnet. Jag VILL så klart vara bunden till barnet, men jag vill att min man ska vara lika bunden. Jag vill alltså att det inte ska vara någon skillnad mellan mamma och pappa för vårt barn. Frågan är hur man uppnår detta. Detta är något jag funderar väldigt mycket kring.
    Och frågan är vad amningen har för effekt på detta.

    När jag deltog vid min första träff med mammagruppen omkring graviditetsvecka 20 tog barnmorskan upp just amningen. För det första reagerade jag över att våra partners inte var inbjudna. Jag tycker att matningen av barnet är en gemensam fråga för båda föräldrarna, oavsett hur matningen kommer att gå till. Hur som helst fick vi deltagare lära oss hur vi ska hålla barnet, hur barnet ska suga, m.m. Barnmorskan tog överhuvudtaget inte upp alternativa sätt att mata förrän jag ställde frågan hur vi enklast går tillväga när även partnern ska mata. Först såg barnmorskan förvånad ut men sen slängde hon fram några bröstpumpar och började berätta hur man använder dessa och hur man enkelt koppmatar ett spädbarn.

    För mig känns det otroligt viktigt att min partner fullt ut involveras i barnets skötsel redan från början och då snackar jag inte bara om blöjbyten och närhet/kärlek. Nu kanske jag låter som en töntig amatörpsykolog men jag tror att just matningen är mycket viktig när det gäller relationen till ett barn, just för att maten är så grundläggande för barnets överlevnad.

    Jag inser att det förmodligen kommer att bli ganska bökigt att pumpa ur mjölk så att min man kan ta en del av matningspassen redan från början, men jag tror att det kommer att löna sig mycket - för barnet, för min man och för mig.

  • Hervor 1
    Morrflis skrev 2010-01-06 10:59:49 följande:
    Hej! Har tyvärr helt missat denna tråd fram till nu men funderar själv mycket kring dessa frågor eftersom jag är livrädd för att fastna i ojämställdhetsträsket när vårt första barn anländer till världen. Till saken hör att jag har ett mycket roligt och krävande jobb som jag inte kan tänka mig att ge upp eller bortprioritera helt bara för att jag blir förälder. Jag är definitivt ingen renodlad karriärist men jobbet är mycket viktigt för mig och jag vill alltså kunna kombinera föräldraskapet med det och ändå försöka ha en skaplig balans i tillvaron. Jag och min man planerar att dela helt lika på föräldraledigheten och vi kommer även dela lika på framtida vab-dagar m.m. Jag hoppas och tror att detta inte kommer att vara något problem för oss.  Det jag oroar mig för är snarare hur pass bunden jag kommer att bli till barnet jämfört med min man pga att jag sannolikt kommer att amma barnet. Jag VILL så klart vara bunden till barnet, men jag vill att min man ska vara lika bunden. Jag vill alltså att det inte ska vara någon skillnad mellan mamma och pappa för vårt barn. Frågan är hur man uppnår detta. Detta är något jag funderar väldigt mycket kring. Och frågan är vad amningen har för effekt på detta. När jag deltog vid min första träff med mammagruppen omkring graviditetsvecka 20 tog barnmorskan upp just amningen. För det första reagerade jag över att våra partners inte var inbjudna. Jag tycker att matningen av barnet är en gemensam fråga för båda föräldrarna, oavsett hur matningen kommer att gå till. Hur som helst fick vi deltagare lära oss hur vi ska hålla barnet, hur barnet ska suga, m.m. Barnmorskan tog överhuvudtaget inte upp alternativa sätt att mata förrän jag ställde frågan hur vi enklast går tillväga när även partnern ska mata. Först såg barnmorskan förvånad ut men sen slängde hon fram några bröstpumpar och började berätta hur man använder dessa och hur man enkelt koppmatar ett spädbarn. För mig känns det otroligt viktigt att min partner fullt ut involveras i barnets skötsel redan från början och då snackar jag inte bara om blöjbyten och närhet/kärlek. Nu kanske jag låter som en töntig amatörpsykolog men jag tror att just matningen är mycket viktig när det gäller relationen till ett barn, just för att maten är så grundläggande för barnets överlevnad. Jag inser att det förmodligen kommer att bli ganska bökigt att pumpa ur mjölk så att min man kan ta en del av matningspassen redan från början, men jag tror att det kommer att löna sig mycket - för barnet, för min man och för mig.
    Att pumpa ut och ge på flaska låter väl som ett ypperligt alternativ för er, om det nu är så att det känns viktigt att det delas exakt 50/50 lika på matningen!
    Om ni börjar ge ert barn napp och nappflaska redan tidigt finns det dock en inte obetydlig risk att barnet får svårt med sk "tuttförvirring" samt att det kanske väljer bort bröstet till förmån för flaska eftersom det är lättare/mindre ansträngande att äta ur flaska än från bröst.
    Kan vara bra att veta, precis som att ingen pump i världen är lika effektiv som en hungrig barnamun - vad jag vill ha sagt med det är att även om du, av någon anledning, inte skulle lyckas pumpa ut tillräckligt mycket så betyder inte det att du inte producerar tillräckligt med mjölk för att täcka barnets behov!
    Menar med detta inte att låta negativ, men det finns nackdelar med det mesta här i livet och har du en förhoppning att föda upp ditt barn helt på bröstmjölk så kan det vara bra att veta att flaskmatning KAN komplicera det hela.
  • Meli
    sisterinlaw skrev 2010-01-05 21:26:14 följande:
    Har bara läst TS men för oss är jämställdhet viktigare för barnet än amning (minskar bl a risken för skilsmässa). För det första är fördelarna med amning marginella som vi förstått det. För det andra gillar jag inte att matas med propagande såsom att amning är näring och närhet som det står på den "professionella" sidan Growingpeople. Bara att man inte klart kan redovisa i procent hur mkt fördelaktigare det är att amma (hur många färre som får infektioner vid amning etc) får mig att misstänka en stark värderingskorruption. För det tredje så vill jag inte vara bara matmaskin till mitt barn och min man vill ha en lika aktiv roll som jag. Visst kan man ordna jämställdhet på många andra sätt men varför krångla när man kan ge ersättning åtminstone delvis?
    Men varför ska man inte kunna vara jämställd och ändå amma. Då ger jag inte mycket för jämställdheten faktiskt. Nog måste man väl kunna kombinera de biologiska förutsättningarna med jämställdhet. Eller är millimeterrättvisa ända utvägen?

    Om hon ammar kan väl han avlasta på andra vis så att det ändå blir jämställt? Den här millimeterrättvisan vill ite jag ha, och det är nog inte millimeter som avgör om det blir skilsmässa eller ej, det är nog det stora hela faktiskt. OM man gör lika mycket, vilar lika mycket coh känner sig lika uppskattad, oavsett vilket arbete man gör. Inte att man dammsuger halva huset var och byter två däck var på bilen.
  • PerG

    Jämställdhet för mig handlar inte om millimeterrättvisa, så jag ser ingen motsättning mellan amning och ett jämställt föräldraskap. Dock kräver det troligen lite större engagemang och uppoffring i vissa fall för att få det att fungera. De flesta helammar sina barn fram till 6 månaders ålder och efter det finns ju möjligheten att antingen bytas av på deltid (att man ammar morgon/förmiddag och eftermiddag/kväll före/efter jobbet) eller att man byts av helt och ammar mer sällan och/eller pumpar ur och ger på flaska (beroende på hur man vill lägga upp det).

    Frugan ammade sonen i 8 månader fram tills jag gick på pappaledighet och vi delade lika på föräldraledigheten (c:a 12 månader var). Med vår nyfödde son kommer vi troligen jobba deltid båda två under en övergångsperiod efter helamningen istället innan jag går hem på heltid.

    Amningen blir nog i de flesta fall bara ett problem för jämställdheten och en delad föräldraledighet om man vill att den ska vara det...

  • Meli
    PerG skrev 2010-01-06 14:22:45 följande:
    Jämställdhet för mig handlar inte om millimeterrättvisa, så jag ser ingen motsättning mellan amning och ett jämställt föräldraskap. Dock kräver det troligen lite större engagemang och uppoffring i vissa fall för att få det att fungera. De flesta helammar sina barn fram till 6 månaders ålder och efter det finns ju möjligheten att antingen bytas av på deltid (att man ammar morgon/förmiddag och eftermiddag/kväll före/efter jobbet) eller att man byts av helt och ammar mer sällan och/eller pumpar ur och ger på flaska (beroende på hur man vill lägga upp det).Frugan ammade sonen i 8 månader fram tills jag gick på pappaledighet och vi delade lika på föräldraledigheten (c:a 12 månader var). Med vår nyfödde son kommer vi troligen jobba deltid båda två under en övergångsperiod efter helamningen istället innan jag går hem på heltid.Amningen blir nog i de flesta fall bara ett problem för jämställdheten och en delad föräldraledighet om man vill att den ska vara det...
    Håller med fullständigt. Det är ett sätt att hitta fler problem än vad som faktiskt finns. Barnen ska inte föra denna kamp. Föräldrar är jämställda om de vill, och kan vara jämställda även om det inte är på millimetern.
  • k girl
    sisterinlaw skrev 2010-01-05 21:26:14 följande:
    Har bara läst TS men för oss är jämställdhet viktigare för barnet än amning (minskar bl a risken för skilsmässa). För det första är fördelarna med amning marginella som vi förstått det. För det andra gillar jag inte att matas med propagande såsom att amning är näring och närhet som det står på den "professionella" sidan Growingpeople. Bara att man inte klart kan redovisa i procent hur mkt fördelaktigare det är att amma (hur många färre som får infektioner vid amning etc) får mig att misstänka en stark värderingskorruption. För det tredje så vill jag inte vara bara matmaskin till mitt barn och min man vill ha en lika aktiv roll som jag. Visst kan man ordna jämställdhet på många andra sätt men varför krångla när man kan ge ersättning åtminstone delvis?
    Jag är enig med Per G, amning är i sig inget hinder för jämställt föräldraskap. Däremot kan jag tänka mig att det finns kvinnor som använder amningen som en ursäkt för att inte "släppa ifrån sig" barnet. Min man tar vår son lika mycket - om inte mer - om natten. Är pojken hungrig kommer han in med honom till mig, jag kan amma och samtidigt sova medan min man håller koll på oss till exempel, han tar honom sedan och söver honom.

    Jag som feminist och som kvinna definierar jämställdhet som att man delar på arbetsbördan, inte att man gör exakt samma arbete och i exakt samma utsträckning. Vi, som par, har ungefär samma arbetsbörda i förhållande till fritid. Han tar dock en del arbetsuppgifter som är fysiskt tyngre, som att klyva och bära in ved och att skotta.

    Jag är för övrigt inte bara ett matpaket för mitt barn, och min man har en lika aktiv roll som jag i sitt föräldraskap, om än jag ammar. Jag förstår inte varför han inte skulle kunna ha det? Enda skillnaden är ju att lillen äter ur mitt bröst några gånger om dygnet, i övrigt så ger min man medicin, sköter, tröstar och bär i samma utsträckning som jag när vi båda är hemma.
    Morrflis skrev 2010-01-06 10:59:49 följande:
    När jag deltog vid min första träff med mammagruppen omkring graviditetsvecka 20 tog barnmorskan upp just amningen. För det första reagerade jag över att våra partners inte var inbjudna. Jag tycker att matningen av barnet är en gemensam fråga för båda föräldrarna, oavsett hur matningen kommer att gå till.
    I vår föräldragrupp var båda föräldrarna inbjudna till alla träffar. Faktum är att jag var borta när vi hade information om amning och min man var den som deltog där och fick vidarebefordra informationen till mig.
    Safir73 skrev 2010-01-05 23:30:10 följande:
    Det finns så mycket myter om amning. Inga barn blir sjuka av att äta ersättning - det är precis lika bra. Men den informationen undanhålls av amningsmaffian. Det finns betydligt värre saker ett barn kan råka ut för än att äta ersättning istället för bröstmjölk. Så var glada så länge ni har friska barn. www.expressen.se/Nyheter/1.1735160/hon-trottn...
    Jag blev sjuk av ersättning. Jag blev till och med jättesjuk av ersättningen och nöddöptes på sjukhuset för att jag höll på att dö och ingen förstod varför. Jag gick till exempel bara ner i vikt. Till slut listade någon ut att jag var väldigt allergisk mot komjölk och reagerade på ersättningen. Då fanns inte någon ersättning som inte innehöll komjölk. Nåväl, var och en gör som de vill och jag är inte den som tycker att man ska amma till varje pris, men jag ville svara på påståendet att "inga barn blir sjuka av att äta ersättning". Är barnet allergiskt mot komjölk blir de också sjuka av komjölksbaserad ersättning, vilket kan vara bra att veta om man börjar ge ersättning till sitt barn.
  • Miss Lau
    Meli skrev 2010-01-06 14:12:01 följande:
    Men varför ska man inte kunna vara jämställd och ändå amma. Då ger jag inte mycket för jämställdheten faktiskt. Nog måste man väl kunna kombinera de biologiska förutsättningarna med jämställdhet. Eller är millimeterrättvisa ända utvägen?Om hon ammar kan väl han avlasta på andra vis så att det ändå blir jämställt? Den här millimeterrättvisan vill ite jag ha, och det är nog inte millimeter som avgör om det blir skilsmässa eller ej, det är nog det stora hela faktiskt. OM man gör lika mycket, vilar lika mycket coh känner sig lika uppskattad, oavsett vilket arbete man gör. Inte att man dammsuger halva huset var och byter två däck var på bilen.
    Jag tror absolut att man kan leva jämställt och ändå amma, vet flera par som lyckats alldeles utmärkt. Men om man som mamma inte vill vara hemma på heltid kan det vara svårt att kombinera amning och jobb. Igen, jag vet att vissa klarar det (pumpa eller att partnern kommer med barnet till arbetet) men personligen tror jag inte att jag hade fixat det.

     
  • morotsland
    Miss Lau skrev 2010-01-06 15:09:06 följande:
    Jag tror absolut att man kan leva jämställt och ändå amma, vet flera par som lyckats alldeles utmärkt. Men om man som mamma inte vill vara hemma på heltid kan det vara svårt att kombinera amning och jobb. Igen, jag vet att vissa klarar det (pumpa eller att partnern kommer med barnet till arbetet) men personligen tror jag inte att jag hade fixat det.  
    Precis. Klart det går att amma och leva jämställt, beroende på hur man vill leva jämställt och vad man lägger i begreppet. Det hade inte gått att kombinera amning och leva jämställt på det sätt vi ville och som var bäst för vår familj. Och eftersom jag ändå inte var så intresserad av att amma var det ett lätt val.
  • noraa
    k girl skrev 2010-01-06 15:01:10 följande:
    Jag blev sjuk av ersättning. Jag blev till och med jättesjuk av ersättningen och nöddöptes på sjukhuset för att jag höll på att dö och ingen förstod varför. Jag gick till exempel bara ner i vikt. Till slut listade någon ut att jag var väldigt allergisk mot komjölk och reagerade på ersättningen. Då fanns inte någon ersättning som inte innehöll komjölk. Nåväl, var och en gör som de vill och jag är inte den som tycker att man ska amma till varje pris, men jag ville svara på påståendet att "inga barn blir sjuka av att äta ersättning". Är barnet allergiskt mot komjölk blir de också sjuka av komjölksbaserad ersättning, vilket kan vara bra att veta om man börjar ge ersättning till sitt barn.
    Medfödd komjölksallergi är mycket ovanligt. Dessutom finns idag utmärkt ersättning även för de barn som inte tål komjölk.

    Jag tycker inte att ditt påstående 'jag blev sjuk av ersättning' är sanningsenligt. Du reagerade på grund av din allergi, inte på grund av ersättningen. Allergin fanns där, den orsakades inte av ersättningen.

    Jag beklagar din allergi, men jag tycker att det är en märklig invändning.
Svar på tråden amma v/s jämställd