amma v/s jämställd

Ja men ge i kopp då för all del om du känner för, mitt inlägg var knappast menat att säga att flaska är det enda rätta substitutet utan enbart att pappans matning är minst lika viktig som mammans och lär en barnmorska alla föräldrar detta kan amning bli mer jämställt! Men vill du ge kopp så gör det för all del ;)

I vår familj där vi flaskmatat tycker jag att det var mer jämnställt än i familjerna där kvinnan ammar. Tex, mamman är SVINTRÖTT har ammat 5 gånger under natten o babyn har inte sovit mellan amningarna utan varit vaken, det har varit så här i 8 månader. Hon har även 2 syskon hemma om dagarna, hemmet MÅSTE städas då alla är hemma om dagarna. Mannen vaknar, inte helt utsövd men ändå OK, lunkar iväg till sitt jobb där han själv skämtsamt säger att han har "semester". Han äter lunch i godan ro i nästan en timme på favvoresturangen. Mamman kämpar sig BLÅ genom dagen, är på bristningsgränsen hela tiden. INTE jämnställt alls förens mannen tar FL ledigt o tar över all nattmatning. Tömma en diskmaskin/tvättmaskin o leka med barnen 2h varje kväll är inte samma sak som att amma näterna igenom.

Beror på vad man menar med jämnställdhet. Menar man milimeterrättvisa så kommer man aldrig kunna vara helt jämnställd så länge det är kvinnor som föder barn. 

Menar man att båda tar ansvar och båda knyter an men kanske gör olika saker så går det utmärkt. Jag har ammat i 2.5 år men det har inte hindrat pappan från att skapa en bra anknytning och ha en bra realtion med sina barn. Anknytningen stpr inte och faller med sättet man matar med. Om mamman ammar så kan pappan gör allt annat än att ge mat de första ca sex månaderna. Pappan kan vagga, trösta söva, bada, gosa, leka, samsova osv osv. En pappa som vill knyta an till sitt barn fixar det oavsett om han matar eller inte de första sex månaderna.  

Men jämställdhet handlar väl inte att vi måste vara lika? Att om inte männen kan amma ska kvinnan minsann inte heller göra det?

Då borde vi väl adoptera eftersom graviditeten är ojämställd

Nu är det så att biologin inte alltid är viktigt och behöver dras upp...men vid amningen blir det viktigt.

Jag är glad att både jag och min man har varit måna om att få en fungerande amning för mig och dottern. Utan hans hjälp hade det aldrig gått. Han har gladeligen skött det mesta i hemmet sen vår dotter föddes, förutom matlagning som jag tycker är roligt.

Han har alltså skött kanske 75% av tvätten, all strykning och i fyra fall av fem har han tagit hand om disken.

Jag ser inte amning som ett problem.

Amning är en rättighet varje kvinna och varje barn bör erbjudas stöd och hjälp för, och om fler män kunde visa intresse och informera sig om amningens fördelar tror jag nog att fler män skulle vara ett större stöd i hemmet.

Jag är glad att jag slipper amma. Det är skönt att få sova på nätterna ibland. Det här med amning har blivit mera av en moralfråga än att det faktiskt är så enormt mycket bättre med amning. Forskningen är inte entydig och ganska ofta är faktiskt alternativet ersättning precis lika bra (och i vissa fall bättre). Det finns viktigare saker i livet att haka upp sig på än petitesser som amning.

Nu handlar  tråden absolut inte om mig.   Jag personligen ammade dygnet runt och älskade det.   Hade ingen tanke varken på flaska eller drickkopp  (det senare  var kanske  inte uppfunnet  när det  var  aktuellt  för oss).   Jag tror man kan ha tillräcklig  jämlikhet i en småbarnsfamilj trots att  det är bara kvinnan som ammar.

Och jag har insett att vissa av dagens mammor  tänker annorlunda;   att många anser sig behöva egen tid från början och att det ska vara milimeterrättvisa mellan föräldrarna.

Jag ammar min son som är 2 år och snart 3 månader. Jag helammade 6 mnd, började jobba vid 8 och då pumpade jag på jobbet, utnyttjade amningstimmen (pappan kom med sonen för amning på lunchen) och utöver det gav han urpumpad mjölk på flaska.

Pappan var sedan hemma med sonen i 1,5 år, fram till den här sommaren då han började jobba heltid och jag gick tillbaka till att vara hemma. Nu skolas han in av oss båda på dagis.

Så rent jobbmässigt är vi jämställda, med fördel för mig.

När det gäller nätter så tar jag, givetvis, all nattamning, vilket varierar mellan 1-5 ggr/natt. (Jobbigt ibland) Pappan tar allt annat på nätterna, om han vaknar och måste kissa, vaknar och måste upp, amma inte funkar som tröst, o.s.v. Det är välmellan 1-10 ggr/månad. (jobbigt ibland)

Amningen har inte påverkat huruvida vi klarat att vara jämställda nämnvärt, det har med annat att göra. Min bestämda åsikt är att om man lever jämställt i tanke och handling innan man får barn, så kommer inte amningen ändra på det. Man hittar sätt.   

         

Ert barn accepterade tydligen att varva bröst och flaska,  så bra för er.    Inte alla barn tar flaska när de vant sig vid mammas bröst....

Jag vet att  kvinnor i Sverige har laglig rätt att amma på arbetstid -  att den tiden är fastställd till en timme visste jag inte.    Menar du en timme per arbetsdag eller?

Jag tycker inte det handlar om jämställdhet. Mycket när jag läser tråden slås jag av att det kallas istället sunt förnuft att dela på arbete som kan göras. Om den ena gör det kan jag göra det andra osv.

Kan jag inte amma kan jag göra något annat och är det något jag gör så kan hon göra något annat. Osv. Det kallas sunt förnuft.

Jämställdhet tycker jag bara har att göra med om man blir orättvist behandlad eller uppdelad att göra något bara för att man är tjej eller kille och som går att påverka. Att tjejen föder går t.ex. inte att påverka.

Jag tror definitivt att det är väldigt individuellt, och kanske ett fenomen bland dagens mammor som du säger. Jag tror ju även att om jag skulle få barn i framtiden skulle jag känna lite annorlunda än jag gjorde med mitt första barn. Men just jämställdhet är en viktig sak för mig, och amma dygnet runt skulle inte jag acceptera om min man kan ge utpumpat på flaska istället. Handlar inte bara om jämställdhet utan handlar om att få lov att ta det lite lugnt också och sova vissa nätter i veckan. Jag hade tänkt likadant om jag fick barn med en annan kvinna och jag var den som ammade, då hade jag låtit henne ta vissa nätter i veckan och jag pumpar ut. Förstår du? Jag gjorde så i början när min man inte fanns med i bilden, då tog mina föräldrar hand om  min dotter flera morgnar så att jag fick sovmorgon ett par timmar och de gav på flaska då vilket gick utmärkt. Så det handlar inte för mig bara om jämställdhet, utan ett sätt att underlätta för partnern/familjemedlemmen :)

Det finns ju så många sätt att ge "jämställdheten" ett innehåll - men jag var faktiskt övertygad om jag läst sammanfattningar av artiklar om just amning och jämställdhet, där slutsatsen var att det faktiskt funkar bäst med amningen i jämställda hem.

Jag och min man är jämställda och jag är långtidsammare och det hade jag aldrig blivit om vi inte varit just jämställda!
Om han inte känt för att hjälpa till med praktiska ting, bara för att han inte kunde hitta andra sätt än matningen att vara delaktig i med bebisen, då hade amningen inte funkat. Det hade inte funkat med amning bortom föräldraledigheten om han inte också varit intresserad och inläst på amning, och stått bakom mig. Javisst betyder amningen att det är jag som matar, även mitt i natten. Men nattamningsperioden är förhållandevis kort. Och det finns ju indikationer på att kvinnans hormoner gör att sömnen störs förhållandevis litet när det är för ett amningsmoment.
Men även om man störs rätt litet, så blir man trött till slut. Det behöver man inte lösa med att mannen matar med flaska, om man inte vill. Hos oss gör vi så att jag får sovmorgon på helgerna, och möjlighet att sova ikapp litet.

Så, JoMaMo, du lär vara färdig med din undersökning för längesedan - men jag tror att jämställda par faktiskt har STÖRRE chans att lyckas med amning än de med stora könsrollsskillnader!

 

 

 

Men nu vänder du ju på påståendet tycker jag. Kanske är det lättare att lyckas med amningen, om amningen har hög prioritet, om man får full uppbackning med resten, men det går väl inte att säga att det är lättare att vara jämställd om man ammar? 

Det finns ju en teori om att det är våra reproduktiva olikheter som ligger till grund för ojämställdheten mellan män och kvinnor. Om det stämmer eller inte vill jag helst låta vara osagt, men jag tycker inte att det låter långsökt.

Min personliga åsikt är att amningen gör åtminstone föräldraskapet ojämställt per automatik. Mamman blir ju den som ständigt tröstar med sina bröst, ständigt ger barnet näring och nästan hela tiden måste vara bunden till barnet, åtminstone den första tiden. Jag tror att det är väldigt lätt att mamman därför tar en större del av resten av omsorgen om barnet också - har jag ändå ammat kan jag lika gärna byta blöjan också. Inte sagt att det alltid är så, men säkert ganska ofta.  

Hur som helst rör det sig om en ganska kort tid i livet, även för den som långtidsammar. Idag behöver det inte få särskilt långvariga konsekvenser för jämställdheten i varje individuellt fall.  

Ligger mycket i vad pudding säger.

Om jag byter däck på bilen inte tror jag det är vanligt att man då går in och säger. Nu tjejen nu har jag bytt däcken nu är det din tur att dammsuga bilen.

Fast det mynnar ut i att diskutera vad definitionen på jämställdhet skulle vara.
Och om man resonerar som somliga gör att amning ger snedvridning i jämställdhet, och därför är flaska bättre, för att då får båda föräldrar mata och lära sig andra sätt att trösta osv tycker jag är ett feltänk.
Jag tror ändå att föräldrarna utvecklar sina egna tricks och rutiner för att kunna trösta eller natt barn.

Javisst är det säkert lätt hänt att mamman tar större delen av omsorgen, om föräldrarna inte är jämställda och pappan (eller den ickebiologiska andra mamman i lesbiska par) inte tycker det är så viktigt att få knyta an till sitt barn och kanske inte kommer på tanken att han kan vara med i den tidiga omsorgen av barnet. Men jag tror att pappan mycket väl kan ta blöjbyte och bad och nattning, även om barnet blir ammat. Jag ser ingen motsättning alls i det, tvärtom.

Jag tror just att en mer delad fördelning minskar det där trycket på "egentid" hos mamman. (Hos ojämställda fäder hör man inte dem längta efter egentid på samma sätt, eftersom de faktiskt tar sig mer egentid.

Men nejdå, det behöver inte få långvariga konsekvenser för jämställdheten om man av någon anledning inte alltid delar allt millimeterrättvist. Jag anser inte själv att det är i millimeterrättvisan som jämställdheten sitter.

That's my cup of tea!
Jag äter hellre pasta och köttfärssås med en sked och gaffel än försöker suga i mig det med ett sugrör

Men även en bortvald amning är en rättighet för varje familj på samma sätt som din familj fick rättigheten att göra som den ville 

Personligen så anser jag inte att amning eller icke-amning har något med jämställdhet att göra. Fokus borde ligga på annat när man pratar om jämställdhet mellan könen.

Det beror väl på vad man menar med att "vara jämställd", TS.

Hela den här historien med att föda barn är ju på sätt och vis ojämställd. Man är ju underordnad en annan individ under både graviditeten, förlossningen och ammningen. En annan person gör alltså anspråk på ens kropp. Man finns till för någon annan.

Å andra sidan kan man ju så klart hävda att man ju trots att man agerar värddjur åt en parasit fortfarande är en tänkande människa, och så vidare.