Tråddödare forts....

Jag har blivit moster  (igen) August kom i natt, hade väldigt bråttom då syster min bara hann vara på bb 8 minuter innan allt var klart.

Intressant. Jag gick igenom en ganska långgången missfall för nåt år sen. Jag var riktigt nere och var totalt förstörd en ganska lång tid. Jag provade alla sorters terapi. Begravde mig i min sorg, var bitter och allmän osocial. En kväll när jag satt i mörkret och bad kom jag överens med mig själv att jag ska behålla minnet för alltid. Alla hade sagt till mig hela tiden att jag skulle glömma och gå vidare, att jag skulle få fler barn, att jag skulle få den familj jag så gärna ville ha men just att glömma det hela var jag inte bredd att göra så jag kom överens med mig själv att 1 dag per år, den dan när det hände ska jag ägna hela dan åt mitt barn. Den dan brukar jag gå till sjön som ligger nära lägenheten jag bodde i då. Jag sitter där och gråter, minns och känner av den tiden när jag var gravid, när jag var gravid med mitt första barn som aldrig fick komma till världen. Sen går jag till området där jag bodde vid den tidpunkten och går i området och minns alla detaljer av dom 5 månaderna jag bar på mitt barn............:( Det behöver inte va terapi eller en professionell person som hjälper en. Ibland kan man själv läka såret eller hjälpa sig själv på bästa sätt som känns okej för en. *Jag som inte skulle bli allvarlig ikväll* .........men den dan börjar närma sig och jag börjar känna av smärtan......:(

Självklart behöver man inte gå i terapi för alla motgångar. Det bästa är alltid om man kan hantera det själv, på sitt eget sätt. Det är väl det som många inte klarar av, de klarar inte att hantera det så fint som du gör. Du har hittat ett sätt som gör att du får ro i din själ, det är jättebra.På ett sätt associerar du också, området, husen, tankarna, känslorna, minnena. Och så associerar du det på ett sätt att du genom att minnas och acceptera, kan gå vidare. Utan att behöva glömma, för du har alla minnena där, vid sjön, vid området, i dina tankar som du tillåter dig att tänka där.

Mmmm....fan också skulle ju inte bli sån ikväll, tårarna är framme....skit. Jag vägrade/vägrar glömma det hela. Hon var/är värd mer än att jag ska glömma henne och gå vidare som om ingenting har hänt. som om hon aldrig blev till, att hon aldrig fanns i min kropp. Älskade/älskar henne alldeles för mycket för det. Jag brukade promenera vid sjön då när jag var gravid och jag älskar hallon. Det finns en liten skogsområde nära sjön där det finns hallonbuskar och där var jag nästan varje dag och plockade hallon. Efter allt detta som hände så har jag lagt en liten sten under hallonbusken med namnet jag skulle ge henne ( Arezo=hopp ) datum när det hände så att hon för alltid har "ett plats här på jorden". Mina kompisar tycker jag är knäpp som förstör mig själv på det sättet men det är det ända sättet för mig att gå vidare med mitt liv. Jag är otrolig tacksam för mina söner, min man och livet jag har nu men den perioden av mitt liv vägrar jag bara glömma. En dag av 365dagar kan jag offra och det gör jag med hela mitt hjärta.

Känner för dig, kan inte sätta mig in i hur det är att ha förlorat ett barn men jag har nära o kära som gjort det och de har väldigt svårt att hantera det. Det ÄR nog en ovanligt svår sak att hantera.De skriver att du ser det som att du offrar dagen, när jag läser ser det inte ut som att du offrar den. Det ser ut som att du har den dagen som en del i en läkeprocess, att du blir än mer tacksam för dina barn och din man och det liv du har.Du behöver inte skriva mer om det är jobbigt för dig, hoppas jag inte förstörde din kväll nu när jag kommenterade det du skrev...

Ingen har klagat hittils.

Det är okej. Tack för att du lyssnade.
">
" target="_blank">


">
" target="_blank">

Jag ser inte det som att jag offrar nånting. Jag gör det med hela mitt hjärta. Går och tar ett bloss.

På konsistensen av dina bröst eller på att bita i din armbåge?

Nähäää du kan inte vara I. Aldrig i livet. SFJ jo tjena det stämmer, men ärligt talat. Får du din energi från att vara själv? Eller får du din energi från att umgås med andra?Det är det som är så finurligt med dig, du ser detaljerna men klarar ändå av the big picture. Det är J:et som gör det. SFJ är en bra kombination.OBS! till alla er som läser, ingen kombination är bättre än någon annan. Men som person kan man föredra vissa framför andra. Vissa typer går bättre ihop än andra osv.