Scratchy skrev 2010-02-08 16:45:42 följande:
Ja, det kommer ju in mer och mer kognitiv beteendeterapi i behaviorismen, och det är nog positivt tror jag. Jag förstår vad du menar, absolut. Man kan också se det så här att om man har kronisk huvudvärk på grund av stress så kan huvudvärkstabletter hjälpa bra. Men huvudvärken stannar, bara att man inte känner av den. Om man jobbar för att förändra sin situation till att bli mindre stressande så kommer man inte att behöva tabletterna. Likadant så kan det vara så att om man inte är nöjd med sin partners beteende så kan man genom Skinners metoder få en föeändring på dennes beteenden, men förmodligen så uppstod ju partnerns beteende ur någonting, till exempel en ångest eller brist på grundläggande behov. Och kommer man inte åt dem så kommer man förmodligen inte att komma tillrätta med problemet i det långa loppet. NLP jobbar ju med detta genom att analysera presumtiva omvärldsförändringar innan man sätter igång arbetet. Inom KTB saknas detta fortfarande; man hittar inte orsaken till udda fobier eller irrelevant ångest utan slätar bara över den. Vet inte hur Skinner ställer sig till det, men det skulle vara intressant om du kan ge en tanke på det.
Har funderat på detta en stund, en grej jag kommer på är en sak jag hörde berättas för mig om just vikten av hur viktigt det är för mig. Hur viktigt det är för mig att bli av med min fobi, att ändra på ett visst beteende. Viktigheten, angelägenheten, tyngden av den, är avgörande för om tillrättakommandet skall gå fort och vara långsiktigt. På engelska säger man att man måste skapa leverage, vet inget bra ord förutom hävstångseffekt men det låter så töntigt på svenska.
Det har utförts en del experiment på apor i gode Skinners ära, ett exempel är detta:
De tog en apa och hans finger, band fast fingret i en "grej" som gjorde att det böjdes fram och tillbaka många många gånger. Minns inte exakt med det var tusentals. När man gör det, skapas en koppling i hjärnan att fingret ska böjas. Och vad händer när maskinen plockas bort? Jo apan böjer sitt finger fram och tillbaka automatiskt, hela tiden. En invand effekt av yttre påverkan.
Samma som ovan men med hävstångseffekt:
Samtidigt som man böjer fingret så stimulerar man belöningscentret i hjärnan. Apan har alltså nu fått elektroder i sig för stimulans av belöningscentret och effekten blir den att det räcker med 20-30 böjningar för att få fingret att gå automatiskt.
Leverage, hävstångseffekt, betyder alltså väldigt mycket för hur snabbt man uppnår resultat.
Ännu ett exempel:
En man är på sin fars begravning, han är riktigt bedrövad. Människor kommer fram och av någon anledning klappar alla honom på högra axeln och säger - det ordnar sig, du kommer ta dig igenom detta.
Det går en tid, ett halvår kanske. En vän kommer fram och klappar mannen på högra axeln exakt på samma sätt som på begravningen och han blir omedelbart bedrövad och börjar känna sig konstig - utan att ha en aning om vad som hänt. Samma effekt som med apan, en kort men känsloladdad händelse "programmerade" honom till att utlösa depressionskänslor på högra axeln.
Om man då blandar Skinner med NLP så får du ett effektivt verktyg att, ännu ett engelskt ord, "condition your self" att bli fri från ett visst beteende. Vill inte säga programmera dig själv för det är för kortsiktigt. Man försätter sig själv eller sitt objekt med enkla tillvägagångssätt att vara redo för förändring.
Självklart behöver eller ska man inte bortse från Maslows behov, det är precis som du säger grundläggande behov som om de inte tillgodoses skapar problem.
