Tråddödare forts....

Fl är en bra plats att fly till när man mår dåligt. *tröstkramar*

Just det här du skrev fick mig att känna en klump i halsen (nu menar jag inte att jag känner mig kränkt eller nåt sånt) för jag skulle så gärna vilja känna att det flyter på, men jag känner många gånger att jag jämt ligger efter. Jag börjar verkligen bli skoltrött. Jag har pluggat mer eller mindre hela mitt liv - ända från det att jag var sex år fram tills nu. Jag har bara haft avbrott i mina studier för att jobba, men det mesta har gått ut på att jag har suttit vid skolbänken. Och ändå har jag knappt kommit någonvart. Du anar inte hur jag räknar dagarna tills jag får min examen. Då är jag 32.

Men många gånger är det knäppskallarna som är roliga.

Jag började skolan i Iran, när jag var sex år. Jag gick i skolan i ungefär sex månader tills vi kom till Sverige. Här i Sverige fick jag vänta i sex månader tills det blev skolstart och jag fick börja om från början, i ettan. Lära mig svenska alfabetet och siffror och allt. Men sedan flöt det på. Så pluggade jag ända tills studenten. Efter studenten fick jag jobb direkt och var på det jobbet i två år tills jag blev sjukskriven i nåt år. Sen deltog jag i AMS sökajobbkurser ett tag och jobbade kort lite här och där. Sen tillbaks till AMS. Efter det studerade jag på Komvux för att höja betygen. Men nån gång då fick jag ett jobb igen. Efter det jobbet tror jag att jag gick tillbaka till Komvux. Sen när jag blev klar var jag arbetslös. Sen blev jag gravid och återgick till Komvux igen! Efter det blev jag mammaledig ett år. Efter mammaledigheten var jag arbetssökande och i samma veva skedde skilsmässan. Då var det 2005. Nån gång under 2006 fick jag jobb på Norstat (telefonjobbet du vet). Men jag var arbetssökande fortfarande eftersom det inte var heltidsjobb. Men fr.o.m. januari 2008 har jag pluggat hela tiden, ett tag på universitetet och ett tag på Komvux. Och sedan hösten 2009 har jag satsat helt och fullt på att endast plugga på universitetet och ta examen i sociologi. Kul va?

Vad kommer du att bli när du blir stor då?

Haaha, jaaa du, jag kommer att ta examen i sociologi så jag hoppas jag kan kalla mig för sociolog då. En av våra rara lärare kallar oss redan för sociologer. Det ger motivation

Vet du, det gör det faktiskt. Han säger nog så för att få oss att känna oss som det vi utbildar oss till, för att lättare kunna ta till oss det vi studerar. Mycket smart taktik isåfall (är taktik rätt ord?)