Fiamedbarn skrev 2010-03-14 18:36:18 följande:
Fiona, jo visst lär man sig något med alla svårigheter och erfarenheter! Det är just att alla svårigheter "härdar", dvs att de innebär något livsstärkande och positivt jag vänder mig emot. Många människor bryts ner av många problem samtidigt och jag tyckder det är lite otolerant eller oempatiskt och okänsligt att tro att allt går att genomleva med ett starkare sinne efteråt. Min livsfilosofi är att söka sig till ett sammanhang där man trivs och kommer till sin rätt. Att sluta kämpa mot allt och alla, att välja sina strider, att anta utmaningar i lagom doser men att i första hand finna en balans och en trygg bas. Och att försöka vara ödmjuk men våga hävda sig själv. Att erkänna positiva OCH negativa sidor och erfarenheter och inte krystat vända allt positivt på en gång, eller tvärtom odla och värna om sina dystra och svåra sidor. Att våga se verkligheten som den är - att vara nyfiken och försöka se bortom egna skygglappar. Det tror nog jag på. Sen är det den där eviga balansen mellan det utflippade flummiga och det mer strikta fyrkantiga gråa och präktiga som jag ständigt letar efter
Jag tror att om man varit med om något riktigt dåligt får man vidare referensramar. Med det menar jag att om jag sticker mig i fingret så är det inte så farligt om jag jämför mig med brännskadan från ugnen... (Inte någon vidare bra liknelse...) eller att de är puckon på jobbet gör inte så mycket för det är bättre att ha ett jobb än att vara arbetslös osv. Det är det jag menar med att bli härdad, att få vidare referensramar. Att bli nedbruten är aldrig en rolig process men om man kommer ur det och blir hel har man fått så mycket erfarenhet med sig som man aldrig kan läsa sig till.
Jag tror även att det kan finnas en viss tröst i att veta att om jag inte dör av skiten (det som händer mig) så kan jag i alla fall dra nytta av skiten efteråt....
Sen är det upp till var och en att använda sina erfarenheter som man behagar...
I övrigt håller jag med dig om att finna balans!
