Mandi74 skrev 2010-02-27 23:53:54 följande:
*s* det där känner jag igen. Man är sonens bästaste mamma ena sekunden, nästa ska han flytta hemifrån.. Men när jag erbjuder mig att hjälpa honom packa så brukar han alltid ångra sig. *nääää, jag är inte elak*
Shit, min son säger samma saker! Jag har också erbjudit mig att packa hans resväskor, men då ville han att jag skulle följa med honom på hans resa
Andra gånger har han sagt att han inte vill ha en mamma och då har jag svarat "OK, då åker jag iväg. Hejdå" Men då fick han panik och började gråta hysteriskt (det var ju inte tanken att han skulle få panik, utan att han skulle få känna på hur ett sådant uttalande kunde få för konsekvenser)
Men en gång när han sa att han ville åka hemifrån blev jag seriös och sa till honom att när man är ledsen på varandra så lämnar man inte varandra, utan man pratar med varandra för att allt ska bli bra igen.
Jag vill inte att han ska växa upp och bli en sån som skiter i den andre parten och håller på såhär och säger det ena oseriösa efter det andra, utan jag vill att han ska veta vikten av att bry sig om varann och vilja lösa problemen.
Jag är hans mamma och han är mitt enda barn och jag vill inte att vår relation ska vara svag och särskilt känslig för detta blev jag efter min skilsmässa.
*vad allvarlig jag blev nu då
*
), sen sist då han fortfarande var blöjbarn.
