Här hålls vi som förlorat ett barn och nu går i väntans tider igen.
Förra tråden är stängd, så jag öppnade en ny. Här finns den gamla tråden om någon vill läsa ikapp:
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m47347054.html
Kram på er alla fina änglamammor!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-09 10:36
Här är den nya bf-listan:
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m49865566.html
Börjar med att skriva lite snabbt själv. Hoppas att alla hittar hit!
Blev sams med maken ganska snabbt och hade trots allt en mysig helg om än fylld med oro inför rul som var idag. Men allting såg så bra ut :) Fick bf framflyttat några dagar (till 24/5). Känns otroligt skönt, samtidigt som jag inte är så lättad som jag trodde. Kanske för att det är årsdag nästa vecka och det är så mycket andra tankar och känslor som spökar just nu.
Kram på er!
MissCharlotte: Grattis till lyckat vul! Jag började också gråta när vi var på vul och fick se att hjärtat faktiskt slog.
Stark Längtan: Jag förstår dig. Hade vi inte haft vår älskade förstfödda son här hemma skulle jag inte ha velat kännas vid julen heller. Men tack vare honom känns det som om vi ändå kan få en mysig jul, även om det är svårt att låta bli att tänka på att vi borde ha varit en till. Det borde ha varit dubbelt så många klappar under granen...
Fick ny tid hos psykologen idag och det är jag så glad för. Känner att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till alla tankar och känslor som börjar komma nu. Förra julen gick jag och oroade mig för det kändes som om något inte var som det skulle i magen. Och det var det ju inte heller... Därför är det så svårt att tro att allting är bra med det lilla livet i magen den här julen, trots lyckat rul igår och trots små buffar. Och jag har varit väldigt nedstämd de senaste dagarna och känner att det bara blir värre. Vet inte riktigt vad psykologen ska kunna göra för att hjälpa, men det känns ändå skönt att ha fått en tid för att få prata av sig lite.
Lycka till på rul Barba bok! Håller tummarna för att allt ska se bra ut och att du ska kunna koppla av lite efteråt.
Minna X: Skönt att ni fick lugnande besked av läkaren och att de ställer upp och stöttar er, det är ju så viktigt att man får tillgång till så mycket lugnande information som man bara kan. Synd att det blev bråk mellan er dock. Hoppas att det lugnar ner sig snart och att din man inser att han måste ta lite hänsyn till vad du vill också. Jag har också tänkt tanken att det skulle vara lättare att vara själv, men det var ett bra tag sen nu. Min man verkar ÄNTLIGEN ha insett att bästa sättet att få kärlek av vår son är att hjälpa till här hemma och faktiskt spendera tid med honom. Så jag hoppas att även din man kan inse det positiva i att du får göra det som du trivs med! Kram
golla: Fy vad jobbigt att du fortfarande mår så illa. Har du fått någon hjälp? Det finns medicin mot illamåendet.
Ica: Det är verkligen en stor hjälp att prata med psykologen. Tycker jag i alla fall. Jag får liksom bekräftat att jag inte är onormal som tänker och känner som jag gör och får "tillåtelse" att inte vara så socialt aktiv, att få sitta hemma och deppa en dag om jag känner för det och så lugnar hon mig vad det gäller mitt dåliga samvete mot vår son här hemma som ibland får lite väl hårda ord tillbaka när han trotsar eller busar. Rekommenderas! Jag har fått kontakten via vanliga mvc, så jag hoppas att de kan hjälpa dig också. Prata med din barnmorska. Och jag kan verkligen förstå din bitterhet. Jag, som har haft väldigt lätt för att bli gravid varje gång vi har försökt, har ofta tänkt på er som det inte går så lätt för. Det känns orättvist att vi ska kunna skaffa barn när helst vi önskar och så finns det folk som försöker i åratal utan att lyckas. Men folk i allmänhet verkar inte vara så ödmjuka inför detta med barn. Det är ett under varje gång det föds ett friskt, levande barn, men många verkar inte inse detta.
Barba bok: Härligt med lyckat rul! Grattis. Och julledigt låter bra. Får se hur mycket jag tittar in här. Beror nog på hur det går med jul, årsdag och nyår...
Till er allihop: Jag önskar er en fin och lugn jul utan stress och alltför mycket oro! Många julkramar!!!
stark längtan: Jag kan också få oros-attacker när jag är övertygad om att bebis har dött i magen. Och då räcker det inte med en liten försiktig buff för att lugna ner mig (det kunde ju vara tarmrörelser...). Det är otroligt jobbigt och svårt att hantera. Men sen går det ändå över på nåt vis. Och det hjälper att prata med någon. Prata med din bm på måndag om inte annat. Och ta det lugnt! Stor kram!!!
Julkramar på er allihop! Hoppas att ni får lite lugn och ro tots alla blandade känslor och oro.
Toka: Fy vad trist, men jag förstår dig verkligen. Ni har gett henne alla chanser och hon verkar ändå inte förstå. Bättre som sagt att dina pojkar inte fäster sig vid någon som inte orkar engagera sig. Kram!
Idag är det min födelsedag. För ett år och ett par timmar sedan kände jag och storebror som satt i mitt knä det som skulle bli de sista sparkarna från lillebror. Känner att jag har några riktigt tunga dagar framför mig, men det sprattlar på i magen i alla fall och förhoppningsvis kan det hjälpa mig igenom detta.
Tack för gratulationerna och kramarna :) Har haft en ganska bra dag med min man och storkillen, men jag har känt mig nedstämd och tänkt mycket på lillebror som borde ha fått vara med idag. Kan inte låta bli att tycka att livet är lite orättvist ibland, fast jag inte vill tänka så. Men varför skulle det bli så här? Varför?
Gersemi: Grattis till halvvägs, har en vecka kvar dit... Krya på dig med förkylningen!
Orkar inte skriva så mycket mer just nu. Årsdag imorgon (känns som om det varit en vecka med årsdagar...). Är glad att bebis varit extra aktiv de senaste dagarna. Det har fått mig att ändå orka vara hyfsat uppåt trots allt. Kram på er!
Hej på er allihop!
Har inte haft tid och ork att skriva på sistone, men har nu läst ikapp och vill välkomna alla nya och skicka en STOR grattiskram till Jozfein och lilla Charly!!! Extra varma kramar till er som inte har det så bra för tillfället!
Jag har lyckats ta mig igenom årsdagar och högtider med den mentala hälsan i behåll, även om det självklart var tungt och mycket tårar. Men trots allt är den dominerande känslan lugn och glädje över det vi faktiskt har och förhoppning inför det nya lilla livet som sprattlar livfullt i magen :) Halvvägs på tisdag!!! Tycker dock det känns som om det går ofantligt långsamt jämfört med er andra som verkar tycka att det går fort. Skulle gärna ge mig av till förlossningen imorgon för att få träffa bebisen som det känns som om jag burit på i evigheters evighet nu. Men det kanske ändrar sig...
Hinner inte skriva mer nu och kommer att ta jullov ytterligare en vecka, så det blir nog sparsamt från mitt håll, men ville ändå skicka varma kramar och en önskan om att ni alla får ett underbart gott nytt år!