Här hålls vi som förlorat ett barn och nu går i väntans tider igen.
Förra tråden är stängd, så jag öppnade en ny. Här finns den gamla tråden om någon vill läsa ikapp:
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m47347054.html
Kram på er alla fina änglamammor!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-09 10:36
Här är den nya bf-listan:
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m49865566.html
stark längtan: Jag kan också få oros-attacker när jag är övertygad om att bebis har dött i magen. Och då räcker det inte med en liten försiktig buff för att lugna ner mig (det kunde ju vara tarmrörelser...). Det är otroligt jobbigt och svårt att hantera. Men sen går det ändå över på nåt vis. Och det hjälper att prata med någon. Prata med din bm på måndag om inte annat. Och ta det lugnt! Stor kram!!!
Julkramar på er allihop! Hoppas att ni får lite lugn och ro tots alla blandade känslor och oro.
*julvinkar till tråden*
)
Toka: Fy vad trist, men jag förstår dig verkligen. Ni har gett henne alla chanser och hon verkar ändå inte förstå. Bättre som sagt att dina pojkar inte fäster sig vid någon som inte orkar engagera sig. Kram!
Idag är det min födelsedag. För ett år och ett par timmar sedan kände jag och storebror som satt i mitt knä det som skulle bli de sista sparkarna från lillebror. Känner att jag har några riktigt tunga dagar framför mig, men det sprattlar på i magen i alla fall och förhoppningsvis kan det hjälpa mig igenom detta.
Lilla Gry: Grattis på födelsedagen ---> *BAMSEKRAM* <--- Till dig!
Lilla Gry skrev 2009-12-26 08:41:04 följande:
Tack för gratulationerna och kramarna :) Har haft en ganska bra dag med min man och storkillen, men jag har känt mig nedstämd och tänkt mycket på lillebror som borde ha fått vara med idag. Kan inte låta bli att tycka att livet är lite orättvist ibland, fast jag inte vill tänka så. Men varför skulle det bli så här? Varför?
Igår hade jag en av de där dyrbara dagarna, när allt bara känns bra. Vi var ute i snön och byggde en snögrotta, alla vi tre, maken sonen och jag. Sedan gick vi in och drack varm choklad och allt var bara så mysigt. Fortfarande så är det som att upplevelsen av de här små stunderna av ren lycka är som att se en sällsynt fågelart eller utrotningshotat djur (jag kommer inte på nåt bättre)... det är bäst att ta vara på tillfället för man vet inte när det blir nästa gång. 
*Kram till er som har det jobbigt*
Hej igen tjejer
Lilla Gry: Vad bra att du klarade gårdagen, och som du säkert vet så får man faktiskt bli nedstämd och tycka att livet är orättvist. Bara man inte sitter fast i det. Var det inte du som skrev om att göra sorgen randig? Tyckte att det var så bra uttryckt, och det är ju precis vad du gör 
Toka2: Kram på dig, inte kul med en sådan mamma! Tyvärr är det ju så att vi inte kan välja våra föräldrar, utan bara göra det bästa av situationen. Och det verkar du ju ha gjort. Jag har ett iknande problem. Mina jordebarns farmor är alkoholist. Periodare. Hon höll sig i skinnet tämligen bra ända tills exet och jag skilde oss, det blev för mycket för henne. Då lämnade hon barnens farfar och 'försvann från jordens yta'. Det hände att någon såg henne, men hon hörde aldrig av sig eller något sånt. Träffade på henne för att par månader sedan, då var hon full, men såg fräsch ut i övrigt. Hon berättade att hon legat på rehab i två år (!) och blivit 'fri' samma dag. Det firade hon med' lite öl'... Hon var jordens gulligaste människa när hon var nykter och barnen bara älskade henne. Nu minns de henne inte. Det är så sorgligt. Men kanske är det bättre att de inte minns och bara har fått berättat är hon är sjuk i alkoholism, än att de minns banden till henne?
Själv har jag överlevt julen, vissa saker var fantastiska och andra saker var botten, men nu är jag på rätt köl igen. Dock har jag ett tag funderat på fosterrörelser. Jag känner liksom inte så mycket, och är i v 20. Igår var vi på bio och då fick bebis fnatt och for runt i ett par minuter, men det är enda gången jag känt något när jag inte legat ner. Visserligen har jag moderkakan i framvägg, men... Borde jag känna mer? Blev förvånad när jag läste ditt inlägg, Stark Längtan, att du kände (och SÅG) rörelser på utsidan. Det är inte tal om det här.
Jaja, ha det fortsatt gott, alla. Stora kramar från lilla mig.
jo bebisen känner jag varje dag och den första sparken såg vi tydligt utanpå igår eller iförgår, hela magen hoppade till..har känt bebis ganska länge nu. är i v 21+0 idag. har moderkakan i bakvägg denna gång.. sambon känner med.. är det ovanligt? malte kände jag med jätte tidigt men då hade jag moderkakan i framvägg.
så när jag tyckte det var lite för tyst blev jag så rädd..