Vi som inte var gravida

Gaytjej: Men borde inte hennes SGI då vara skyddad i ett år från att adoptionen gick igenom? Står det inte typ '...eller från den dag du får ett barn i din vård genom adoption'? Så hon skulle kunna vara hemma på heltid feb-nov i år utan att ta ut någon FP men utan att riskera sänkt SGI?
(Försöker hitta fördelar med att adoptionen tagit tid förutom underhållsstödet)
Förresten så har Skatteverket och Försäkringskassan olika datum för när adoptionen gick igenom, datumet för beslut respektive datumet när beslutet vann laga kraft...

Jag födde första barnet och nu är min fru gravid, och det där med att boa verkar inte styras av graviditetshormoner. Jag har ordnat, handlat, funderat, planerat i månader nu, och i smyg bäddat deras små sängar och lagt fram de minsta kläderna. Min fru tycker det känns helt overkligt att hon har barn i magen och har svårt att föreställa sig hur det blir när de kommer, medan jag tänker på dem hela tiden.

Nu blev det inget familjerum för oss, utan 55 timmar på förlossningen, ett för min fru ganska traumatiskt snitt, och 3 dagar på en supertrist vårdavdelning med kass personal. Vi är väldigt glada att allt är över och vi är hemma nu. Danderyd har ju ett "regnbågsprojekt" och ska ha uttalad hbt-kompetens. Vet inte riktigt vad de anser att det bör innebära, men vi fick hela tiden frågan om vems Frans var, vem som är pappa, om barnen skulle bli syskon osv. När J låg på operationsbordet och precis skulle snittas kom läkaren in och utbrast "Vad kul, jag hörde att ni får samma pappa till alla barnen!" Innan han ens presenterade sig. Förstår varken varför han hade hört det, varför det var kul, eller varför det är det första man säger till två nervösa mammor.

Våra barn är fortfarande så små, så alla som känner oss vet ju vem som var gravid med vem. Ser fram emot nya relationer och situationer där folk inte vet ,och framförallt (förhoppningsvis) inte bryr sig om det.

Senast i veckan på BVC sa vår barnmorska "Vet ni hur lång pappan är?" "Är det samma pappa till alla barnen?" "Så de är halvsyskon, vad rolig för dem!". Då har vi ändå gått till henne i drygt ett år, och har alltid upplevt att hon behandlat oss båda som helt likvärdiga mammor.

Vi påbörjade också nedläggningen av faderskapsutredningen innan barnen föddes. Den här gången i en annan kommun eftersom vi flyttat, och det verkar gå helt olika till. Med F var vi tvungna att komma båda två för ett samtal, som handlade om hur vi träffades, hur vi bestämde hur/när vi skulle ha barn och vem som skulle bära, vad vi skulle säga till barnet när han började fråga om sin pappa, om han skulle få manliga förebilder. Och där utredaren sa "Min morbror var homosexuell. Han tog livet av sig."
Utredningen skulle alltså bara handla om eventuellt fastställande av faderskap, själva adoptionsutredningen gjordes senare av någon annan.

Den här gången fick vi inga frågor alls, jag hade inte behövt vara med, utredaren ville bara ha intyget från kliniken och utdrag från TUL. Vilken vi lyckligtvis hade gjort eftersom det var tvillingar. Moderskapsintyg godkändes inte, utan hon räknade själv ut BF baserat på barnets BPD-mått och en liten snurra. Den ena tvillingens huvudmått stämde enligt deras snurra inte med konceptionstiden så den kunde hon egentligen inte godkänna. Men eftersom den andra stämde så trodde hon att nämnden kanske skulle godkänna båda. Så det var också en märklig utredning.

Hur gick er till?