Hästtråden v. 11

Hon har aldrig varit sjuk och är i full kondition, så nån övervikt eller sjukdom finns inte. Sen är ju frågan om 19 år är för gammalt, men det får jag nog fråga veterinären om.

Ja, hbl har jag också funderat på. Ett av den "gamla" typen som är lite grövre. Men vi får se om det öht är möjligt med en fölunge.

GOD JUL allihopa!
Hoppas ni haft det supermysigt idag.

Är det nån epidemi som går? Blir också ensam med mina fyra busar och ponny. Letar lgh för fullt. Hur fasen ska man få ekonomin att gå ihop?!

Då är nog jag skitstöveln i gänget, för det är JAG som lämnar min sambo... Så egentligen ska jag väl inte gnälla. Har ju valt det själv. Kanske låter konstigt, men jag älskar honom, men står inte ut med att bo ihop längre. Känns som jag behöver SPACE!!! Håller på att kvävas. Har inte mått bra själv på läääänge.
Hoppas att det ska bli bättre bara av att bo isär. Är livrädd hur jag kommer reagera om han träffar nån annan, men samtidigt unnar jag honom naturligtvis det.
Är så otroligt förvirrad just nu, så jag vet varken ut eller in.

Nu var det vårat stalls tur att vara olycksdrabbat!

Igår kväll när jag och en tjej stod och gjorde iordning höpåsarna kom ytterligare en tjej springandes och skrek att deras hästar rymt. De drog iväg och letade och jag hämtade pannlampan för att hjälpa till att fånga in de.

När jag stod i stallet och tog på mig pannlampan så kommer ena tjejen in och gråter helt hysteriskt och skrikder att hennes häst sitter fast.
Jag försöker lugna henne för att få reda på var han var och hon visar mig. Visar sig att de två tagit sig ut ur hagen, sprungit in bakom stallet och sprungit rakt in i en telemast som ligger på backen. Den låg under snön, som ju är riktigt djup. Så de har inte sett den. Den ena hästen stod i en hage med ett gigantiskt köttsår som löpte runt hela ena frambenet och den andra sitter fast i telemasten, liggandes på rygg.

Insåg ju ganska snabbt att jag inte skulle fixa att få loss hästen själv (masten är av massivt stål och väger säkerligen många ton).
Tog telefonen och skulle ringa 112 och då dör den naturligtvis. Lyckas till slut lugna ägaren till hästen och förklara för henne att hon måste ringa 112 så vi kan få ut brandkåren och få hjälp med att ta loss hästen. Samtidigt sätter jag mig på huk och försöker lugna hästen. Han hade förstås panik och varje gång han försökte ta sig loss så slog han i ansiktet i masten så ögat på den sidan var bara en blodig sörja.

När jag suttit vid honom en stund inser jag att ägaren till den andra hästen står och håller sin häst och är jättechockad (hon är bara 15) så jag tar mig dit och pratar med henne.

Springer sen iväg för att ta in den häst som står i hagen bredvid olyckan, eftersom det var enda vägen in för brandkåren när de skulle komma. Han var oxå jätteskärrad.

Till slut kommer brandkåren och efter mycket om  och men så får de loss honom. Försöker få upp han på benen, men bakbenet bär honom inte.

Efter 1,5 timme (!) kommer veterinären som ganska snart konstaterade att bakbenet var helt ur led vid knäet och att det inte fanns mycket att göra, så hon tog bort honom på plats.

Den andra hästen klarade en pulsåder med en hårsmån. Man kunde se blodet pulsera i ådern i såret!

Fy fasen säger jag bara! Det här är helt klart det hemskaste jag varit med om!

Det vansinniga i det hela är att vi har en ATG-klinik 3 km från stallet och de hade öppet vid den tiden, men eftersom det var trav på banan så ville ingen av de veterinärerna bege sig iväg! Fick ist vänta på en veterinär som var åtskilliga mil bort.

Långt ble det här, men jag var tvungen att få ur mig lite.

Igår när jag kom till stallet hade de iaf varit och hämtat hästen. Var ut på det stället det hände på och fick otäcka återblickar. ;-(

Den andra hästen kommer iaf att klara sig. Hon står fortfarande kvar på ATG-kliniken och blev sydd med 40 stygn, men hon kommer klara sig. En liten ljuspunkt iaf.

I tisdags började jag med en reningskur på pensionären och har stålsatt mig inför hur hon skulle bli av den. Har fått höra att de blir jättehängiga och griniga första tiden, så jag bestämde mig redan när jag började att hon inte skulle ridas nåt under kuren.
Igår kunde jag inte hålla mig, när några i stallet frågade om jag skulle med ut på en skrittur. Och döm om min förvåning när gammeltanten var den som trippade på tårna hela skritturen! Hon som alltid kommer lunkandes efter alla andra.

Tror att det här var jättebra för henne. Känns så himla bra efter allt elände som varit.