Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

God förmiddag alla!

De var ett tag sen jag var inne här på tråden.
Jag har ju skrivit en del om vad jag har upplevt och hur jag har upplevt allt i tidigare inlägg. Jag hade som värst förra våren när mina es kulminerade under 2 veckor med ca 15,000st per dygn och med hjärtintensiven som resultat.Det var en fruktansvärd upplevelse.  (har haft "normala" ex sedan 15 år tillbaka. ) Nu är jag totalt utredd med magnetröntgen, långtids-ekg och ultraljud mm mm. Och mitt hjärta är friskt!
Efter detta så har jag ätit Betablockerare 100mg per dag. Jag har mått superbra sedan dess och bara haft några enstaka ferkevenser av es. och långa många perioder utan. 

Mitt problem är att jag fortfarande tycker det är jobbigt när de kommer, speciellt när det ev kommer under en längre period. Jag blir inte direkt rädd, men jag börjar direkt att analysera varför de kommer, börjar räkna hur många per minut, känna pulsen mm. Jag blir helt uppslukad.
Nu har jag haft mkt es under 1 vecka tex. Och jag fattar inte varför??? Känner mig inte stressad alls på det sättet som jag gjorde tidigare. Och nu är jag helt uppslukad av detta. Tänker tex att "åh, nu har jag inte känt något es på några minuter va skönt", och då börjar det igen.....Jag blir ledsen när de kommer och helt introvert. Kan leka med barnen men vara i helt andra tankar.  Så jag fattar att det är tankarna som är problemet men HUR FÅR MAN STOPP PÅ TANKARNA??????

Ska också nämna att jag har sänkt min dos betablockerare på rekommendation av min läkare, från 100 till 50 g. Jag gjorde det succesivt under en månad innan jul. Jag hade nämligen lite lågt blodtryck så läkaren tyckte det var bäst och sa att mina es är ju inte farliga.
Frågan är ju om det var smart???

Jag försöker och försöker att INTE tänka på es när de kommer och inte bry mig om dem, utan tänka att de inte är farliga och försöker acceptera att de är en del av mitt liv. Men ibland är det såååå svårt.

Är det någon som har lite tips????  Det känns som jag har hamnat i en jobbig svacka...

Många kramar

Tack snälla, det är skönt att inte vara ensam. Det hjälper. Men jag fattar inte detta! Kan inte sluta tänka på dem. Hur ska man på "ett naturligt sätt" acceptera dem? Jag säger till mig själv: detta är dina små es, de bor hos dig, de gör inte ont, de bubblar bara lite men är iiiiinte farligt......det blir så onaturligt, för jag är ju så störd över att de är där. Jag försöker tänka bort dem men det blir liksom ej grej av det.

Sen tänker jag att det beror på att jobbet och dagis mm har börjat igen efter julen, vi har haft 3 kalas på 2 helger..och att det varit lite mkt på det sättet. Men jag vet inte, det känns inte som om det har varit så stressande mentalt. Det känns mer som att det är mina tankar som gör att de kommer.
Sådan här svacka har jag inte haft sen i våras.

God natt och kram

Hallå

Idag var jag på massage på jobbet. Då masserade hon mina "hjärtpunker" på armarna, samt vanlig massage. Efter det hade jag nästan inga es alls under eftermiddagen. Hon gav mig också lite tips på hur jag kan tänka: istället för "va skönt att jag inte haft es på ett tag", kan man man vända negationen till positiv mening:  " va skönt att jag mår så bra just nu". Hon menade på att ordet INTE är väldigt förädisk..
I bilen hem bestämde jag mig för att göra så och då upptäckte jag hur mkt jag verkligen tänkte på hjärtat. Jag har ca 30 min hem från jobbet och jag tror att jag fick anstränga mig för att vända meningen ca 15 ggr. Det blev väldigt uppenbart för mig.

Jag tror inte heller mina kommer att försvinna helt. Min läkare sa att jag får räkna med att jag kommer att få fler perioder i livet med mkt es, ex vid personliga problem (sorg, oro för barn osv osv).
Men att jag ska veta att även då är det ofarligt.

Jag måste bara lära mig att låta de finnas där och inte kämpa emot. Men det är ju det som är problemet.
Vet någon om man kan kontakta kommunens stressmottagning för dessa besvär??

Godkväll på er, kram

Allasväl: jag fick efter viss diskussion. 5 samtal via företagshälsan. Det har varit bra, men nu känner jag mig helt ensam,  (förutom hos er förstås!!!)och släppt för vinden, eftersom läkarna inte heller kan göramer.  Det känns som jag har hur mkt som helst kvar att jobba med mig själv. Denna svacka har verkligen fått mig att inse det.
Jag tror jag ska ringa stressmottagningen och se vad de säger. Kram

Nä, jag ökade dosen till 75 mg igen...känner mig inte reda att fajtas med es ännu.
Kram

Jour65: Känner du något med hjärtat när du anstränger dig? Ngt som är typiskt för kärlkramp?
Jag ska på arbetsprov nästa vecka. Det är det sista jag ska göra i min utredning-
Mitt blodtryck var som lägst 97/74. De vill att det övre trycket ska ligga över 100 om jag förstått rätt. Jag har varit ganska yrslig och trött, men känner nu att hellre det än hjärtbekymmer. Det tar alldeles för mkt energi.
Majoriteten av min es är Ves, och som värst hade jag också runt15,000st. Men nu är det jättebra i förhållande till det.

Många kramar till er alla

Jour65:
Det är ju bra om de kollar igen, så om det skulle vara något kankse du kan få ytterligare hjälp för att må bättre.
Hoppas i alla fall att det inte visar något.

Jag mår ok nu igen efter några jobbiga veckor. Psykologiskt eller tack vare höjd dos, ingen aning!!..Fasen va knepigt det är.

Kram

Idag har jag gjort arbets-ekg. Riktigt "scary" när man inte har tränat hårt eller tagit ut sig på 7 år. Har harft mkt es när jag har tränat, men idag kom max 10 st under de 10 min jag cyklade.... (typiskt..) Och trött blev jag!

De es som kom var både sves och ves enl läkaren, men inga farliga. Så nu måste jag även släppa även detta och försöka komma igång med träningen.  

Känns fantastiskt skönt, nu måste jag väl vara "friskförklarad" i hjärtat i alla fall?

Må så gott!

Kram Linda 

Hej Hjärtfröken, LIBÄ007, Allasväl och alla andra.

Har inte varit här på ett tag. Det blir så ibland. Måste bara säga till dig Allasväl: vilken underbar mage!! Herregud vad snabbt det gick?!  Lycka till i alla fall.

Jag har mått jättebra och mår eg mkt mkt bättre än på länge. Det är precis 1 år sen jag hamnade på Hjärtintensiven efter 3 år med ES dygnet runt.  Det var kulmen.
Sen dess har jag kravlat mig upp...och ned...och upp igen, men mest upp.
Jag har inget fel på hjärtat och är eg inte så rädd längre, även om jag har som just nu, ES nästan varje minut. Men jag tror mig veta varför. Idag kan jag se skillnaden mer än vad jag kunde förrut, då jag alltid var stressad, frustrerad, arg mm. Nu är jag inte konstant i det läget utan mer tvärtom, oftast harmonisk. 
Men direkt när jag kommer i en sinnesstämning som frustration, oro, mkt konstiga tankar, förändring på jobbet, inre stress mm, så kommer ES som ett brev på posten.  Det är som att hjärtat har en retning just för detta.

Just nu har det hållit i ca 2v, men jag vet att de kommer att försvinna så småningom. Jag är inte rädd, mest förbaskad på dem och sur för att de kommer. Försöker och lyckas ibland skita i dem, men fortfarande är det inte lätt. Jag känner varenda litet ES. Helt galet!

Jag vill bara säga hej till er alla och önskar er en skön vår! Jag älskar denna tråd, det är så skönt att läsa era berättelser, det är så skönt att skriva här och jag hoppas ni alla mår ok.

Många kramar!!! 

Ja.vad är hemligheten?? Jag har ju haft extraslag i ca 15 år till och från. Typ  10 om dagen eller nåt. Och det har ju varit helt ok, även om jag i många år undrade om jag var frisk.

Som värst hade jag våren 2010 ca 15000 es/dygn och det som förändrade allt var att jag i samband omorganisation på jobbet,  bytte tjänst. Jag "klev av" och det är det absolut bästa jag gjort!!!.  Nu jobbar jag på en annan avd, och känner att jag fått en nystart. 
Inget är värt att må så skit som jag gjorde! Hjärtat och jobbet tog all min energi och mina tankar, istället för familjen. 

Som jag sagt tidigare är jag fortfarande väldigt medveten om mina ES och de finns där till och från, men mer i nivå med 10-50 om dagen än 15000...Men jag är inte lika rädd längre, men fortfarande blir jag lite introvert när de kommer i längre perioder.

Men de är inte huvudfokus i mina tankar längre ( efter 3 år av introvert beteende och mkt jobbtänk) och jag kan äntligen njuta av livet lite bättre.  

Må gott och jag tänker på er. Kram