Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Emmisen - Jag snittades med Iris eftersom jag fick problem med ögonen under graviditeten. Svullnader och vätska i gula fläckarna och på synnerverna (mina läkare kan inte förklara varför det skedde). Dessutom har jag bränt en del med laser tidigare så då ville man inte riskera ögonen grenom en vaginal förlossning.

Denna gång har jag inte haft problem med ögonen men pga historiken vill man inte heller denna gång ta några risker så det blir snitt den här gången också - och inte mig emot

Vad jag förstår (men kan så klart ha missuppfattat det) så kan färska ärr efter laserbehandling spricka när man tar i och krystar vid en förlossning.

Och sedan hade jag ju stora svullnader som man inte visste vad de berodde på. Har fortfarande lite svullnader kvar på båda ögonen även om de har miskat betydligt sedan förra graviditeten och de har varit helt stabila denna graviditet. Men under förra grav försämrades min syn drastiskt.

Hoppas du mår bra nu och att bs inte dippar så mycket någon fler gång!

Jag hade blödningar som behandlades med laser innan jag blev gravid förra gången. De fortsatte behandlas även under graviditeten (dock gamla blödningar, jag fick inga nya under graviditeten). Sedan sista behandlingen då har jag inte haft några förändringar och mina ögon är idag "färdigbehandlade" och ser fina ut.

Däremot fick jag ju, som jag skrivit om tidigare, vätska och svullnader på både synnerverna och gula fläckarna som försämrade min syn ganska rejält. Det mesta gick tillbaka ett tag efter förlossningen men jag ser fortfarande sämre än jag gjorde innan miin första graviditet.

Paony - Jag har faktiskt ingen bra koll men jag gissar att även mjölken påverkas om man ligger högt i bs. Man kan ju t ex dra paralleller med att dricka alkohol - då har ju mjölken samma promillehalt som blodet. Men som sagt, jag har ingen riktig koll, bara antar

yona - välkommen till tråden, och lycka till med att sänka ditt HbA1c!

jordan - jag säger som Emil i Lönneberga "Du och jag Jordan (edit Alfred). Du och jag." Känner igen mig i de flesta krämporna, undantaget kissnödighet och hemorojder. Men med tillägg av förbannat ond rygg samt fötter där man numera knappt urskiljer tårna och där vrister är ett minne blott! Till och med foppatofflorna klämmer på högerfoten (den är mest illa däran). Och detta har kommit bara desista dagarana. Tur att det bara är 2,5 vecka kvar!

Vi har också varit ute i solen mest hela sagen. Dottern på 2 år vägrar nämligen att gå in. Så fort vi hintar om det blir det tokskrik, slänga sig på marken och rulla runt och stora dramatiska gester  

Jag hade lite högre bt i torsdags när jag kollade det senast, 140/70. Har annars legat på 120-125/65-70 så jag ska faktiskt in på ett extra bt i morgon när jag ändå ska till sjukan för min sista ögonkoll.

Men jag svullnade ganska rejält i benen och fötterna de sista veckorna min förra graviditet också så jag hoppas det är "normalt". Tack dock för uppmaningen att kolla mig!

I övrigt gissar jag att jag mår ungefär som de allra flesta gör i sluttampen på graviditet

Tillbaka från sjukan (har dessuto hunnit med en känning och en tupplur här hemma...) och bt var ok 130/80 denna gång. Så fortfarande högra än normalt men inte oroande enligt läkaren. Kollade urinet dessutom eftersom jag svullnat så mycket och snabbt men inte ens spår av äggvita så det var bra. Har inhandlat ett par stödstrumpor till så att jag har två par att växla mellan

Var ju på ögonkoll också och svullnaden på höger ögas synnerv har ökat något. Dock inte alltför oroande (synskärpan är densamma) och ändå inget att göra något åt. Bara ny tid för koll efter förlossningen.

Jordan - har full förståelse för att det var lite pinigt på Apoteket   Putade själv lite extra med magen när jag skulle köpa stödstrumpor där. Och förklarade att jag redan hade sådan på mig och att benen är väääääldigt svullna när apoteksdamen skulle hjälpa mig och mäta mitt tjocka ben för att hitta rätt storlek. Fåfängan gör sig påmind trots allt

icadraget - jag kommer ihåg Vilda Tigers (hemska!) fötter och i den klassen är jag inte. Inte ännu i alla fall! Brr, hoppas jag slipper det!

Med 2 små - jag tycker det kan skifta rejält hur mycket insulin som behövs till nästan exakt samma mat. Ibland skiftar det från dag till dag. Men sedan kan det komma perioder när det flyter på jättebra. Tror att det kan bero både på hur man/bebisen har tillväxtperioder och hormonpåslaget? Frustrerande är det i vaje fall!

Gtr - stort grattis till sonen! Hoppas att amningen kommer igång nu och att ni får åka hem snart.

Angående duttning så är jag också en duttare (om det behövs) och det verkar vara helt olika från läkare till läkare om de har synpunkter på det hela.En av de två jag brukar träffa på spec-mvc tycker att duttarna ska bakas in i måltidsdoser alternativt långtidsverkande. Medans den andra tycker att jag själv klarar bäst av att bestämma hur jag tar mitt insilin. Jag har fått för mig att den första helt enkelt bara vill ha koll på exakt hur mycket insulin jag tar och eftersom jag aldrig skriver ner mina duttar kan jag inte ge henne besked om mina exakta doser.

En vecka kvar för min del nu! Var på sista besöket på mvc igår och fick ok att lämna stan över påsken Mitt bt håller sig på en rimlig nivå. +1 äggvita i urinet de två senaste gångerna men blodprover som jag lämnade förra veckan var prima och visade inte på begynnande havandeskapsförgiftning. Så i morgon åker vi till svärpäronen och jag ska bara sitta i en solstol med mina stockar till ben och prinskorvstår i högläge. Ska se till att bli uppassad och lämna ansvaret för dottern till övriga familjen - det ska bli riktigt lyxigt

Trevlig påsk allihopa!

Jordan - jag förstår att du är lite besviken. Men huvudsaken är ju ändå att bebisen kommer ut på bästa sätt för er båda två. Konstigt dock att det kan skilja så mycket åt på tul:en?! Kram på dig!

Jag har varit på inskrivning idag inför morgonens snitt. All timer high på blodtrycket 150/95!!!! Så tur att det nu bara är några timmar kvar till leverans. Jag har knappt ens fått på mig foppatofflorna idag, så svullna är  mina ben och fötter och det har också spridit sig till armar/händerna. Bara att hoppas att det lägger sig så fort bebisen är ute! Just nu skriker hela  min kropp att den är fullt nöjd med att vara gravid

Hej hej En snabb rapport från bb. Allt har gått bra. Lillasyster är 50 cm och väger 3680 gram. Helt normal alltså. Massor med hår och till skillnad från syrran så vill hon ligga och snutta mest hela tiden (och får möjlighet till det också eftersom vi uttryckt önskemål om att vara restriktiva med tilläggs st ing). Snittet tog lite längre tid än sist eftersom jag hade lite ärrvävnad och sammanväxningar i buken men allt gick fint. Just nu sover lytet på pappas mage.

Tack för alla grattis! Eddoo - jag pratade med min bm redan på spec.mvc om attvi ville undvika koppmatning på rutin. Och alla här på bb verkar ha läst min journal och lyssnat på vÅrt önskemål. Dottern har nu fått tillägg 3-4 gånger men har i princip ratat det och spottar bara ut. Hon har istället legat fastklistrad vid mina bröst och det verkar räcka för hennes bs ligger bra. Vi kommer få åka hem idag redan och behöver alltså bara stanna 2 dygn, trots både snitt och diabetes. Dottern mår prima och jag var uppe på benen redan i tisdags. Angående ärrvävnad och sammanväxningar är det ju en risk man tar vid alla operationer

Jordan - stort grattis till lillkillen!

Vi verkar ha ganska lika erfarenheter av det planerade snittet. Jag har också mått jättebra efter operationen. Uppe och gick samma dag och fick som sagt åka hem efter två dagar. Nästan så jag borde ha lite ont för jag blir lite övermodig och tar i liiite för mycket fast jag egentligen borde passa på att vila nu medan sambon också är hemma. Det enda negativa jag ser är att inte få lyfta dottern på dryga 2 år. Får väl se hur länge jag kan motstå det...

Amningen funkar fortfarande utmärkt (mina boobs är nu size gigantiska för hon äter väldigt ofta!). Och Greta har mått bra ända sedan födseln. Hon fick lite syrgas precis efter de plockat ut henne för att få upp syresättningen men det har varit det enda. Vi var på bvc igår och då vägde hon 3500 gram och när vi lämnade bb var vikten 3440 så det går åt rätt håll!

Emmisen - nu är det snart din tur, underbart! Lycka till!

Och apropå svullen så är idag den första dagen som mina fötter börjar se normala ut - vilken lycka! Jag har anklar igen och man kan se senorna på foten när jag rör på tårna. Det var ett bra tag sedan!

Eeska - Jag tycker du ska se till att bara ta det lugnt. Det verkar ju vara det din kropp vill! Lyssna på ljudböcker, kolla på filmer och tv-serier, slösurfa. Låt kroppen och inte hjärnan bestämma tempo!

Vink vink till alla andra - nu kallar matvraket!

Inga frågor är för dumma för att ställas

Men nej, du behöver inte ligga kvar efter sex. Jag fick min första dotter genom insemination och då ligger man ju absolut inte kvar i gynstolen efteråt. Utan läkaren sade att jag kunde hoppa på ett ben, göra kullerbyttor, eller gå med hopknupna knän därifrån. Det spelade ingen roll och påverkade inte "resultatet"   Lycka till med barnalstrandet!

Emmisen - stort grattis till lilla Alina   Hoppas det löser sig med amningen. Och gör det inte det så är ju ersättningen ett lika bra alternativ! 

Med första dottern kämpade vi i flera veckor innan amningen funkade riktigt ok. Efter 2 veckor hemma med koppmatning var jag på bristningsgränsen och höll på att få ett sammanbrott innan en sköterska på bb-mottagningen sade åt mig att skita i kopparna och köra med flaska. Det underlättade matningen en hel del och jag var inte lika stressad. Och efter några veckor till kunde vi strunta i att "fylla på" med erättningen efter amningarna och klarade oss med enbart amning.

Jag tror att det är väldigt individuellt med viktuppgången!

Min första grav gick jag upp 15 kilo- Då åt jag i princip inget "onyttigt" och vid lågt bs åt jag bara druvsocker.

Denna andra gång gick jag upp 20 kilo och hamnade på samma slutvikt som fösta gravíditeten. Men denna gång inledde jag på lchf-kost, övergick till massor med kolhydrater (det enda jag var sugen på när jag mådde illa), tillbaka till lchf och avslutade på en mix av lchf och vanlig kost. Har heller inte undvikit fika, onyttigheter osv alltför mycket... Så inte konstigt att vikten sköt iväg

Har inte heller fått några speciella kstråd på, förutom att lägga till liiite kolhydrater (jag lade till frukt) när jag åt lchf.

På SÖS i Stockholm får bebis och pappa vara med på uppvaket (så länge bebis inte behöver åka till neonatalen eller dylikt). Jag har haft både sambo och dotter med mig efter båda mina snitt. Barnen har legat och snuttat och jag har blivit uppkollad. Låg på uppvaket ett par timmar kanske.

Lycka till!

Paeony - Hej! Ja, jag är kvar och läser när jag hittar lite ledig tid. Vilket inte är så ofta med en 2,5-åring och en 2-månaders!

Men jag har faktiskt just idag återgått till LCHF efter att ha kört vanlig kost blandat med LCHF (eftersom sambon äter lchf) ett tag. Men eftersom jag ammar vill jag inte göra alltför stora ändringar. Är lite nervös för att det ska påverka mjölken och att dottern blir sur så jag kommer lägga till lite frukt om jag känner att det behövs.

Precis som Jeena skriver så fick jag sänka mitt insulin massor när jag började med lchf sist. Istället för 8 enheter per måltid (ungefär) tog jag 0-3. Och det långtidsverkande mer än halverade jag. Ligg hellre för högt än för lågt i början innan du hittat balansen. Efter ett par veckor låg jag nästan konstant runt 5 och mådde kanon!

Och meningen är ju inte att man ska proppa i sig protein. Utan att ersätta kolhydraterna med fett. Det finns en bra tråd här på fl med massa bra länkar: www.familjeliv.se/Forum-24-64/m57425030.html

För övrigt så var min läkare inte särskilt positiv när jag sade att jag tänkte övergå till lchf men efter ett halvår hade han inga invändningar längre. Mina kolesterolvärden förbättrades, blodtrycket som tidigare legat något högt sjönk och jag gick ner ett par kilo i vikt. Samt så klart att mitt blodsocker var otroligt lämnt och stabilt.

Lycka till! OCh hör gärna av dig om du har några frågor eller funderingar

Hej

Jag vägrade tillmatning med min andra dotter (nu snart 3 månader) eftersom jag hade jobbigt med amningen av första dottern (självklart hade jag inte protesterat om hon verkligen hade behövt det). Hon fick ligga vid mina bröst mest hela tiden och snutta så mycket hon ville. Bs sjönk aldrig och bm:orna försökte tillmata henne endast två gånger men hon ville inte ha. Och eftersom hon mådde bra och bs var stabilt fick de ge sig och vi slapp tillmatningen. För mig lönade det sig alltså att vara envis. Vissa barnmorskor tyckte jag (och sambon sim stöttade mig) var väldigt tjurig men eftersom hon INTE BEHÖVDE ersättningen  stod jag på mig. Amningen har hela tiden funkat och det har varit såååå mycket enklare än med äldsta dottern.  Lycka till!