Majbebbe: tack för orden men testade negativt nyss! Då har man försökt precis ett år imorgon nu då! Och mensen måste komma nu så inte nästa försök går till intet. Ska ha äl dagen innan jag åker till Turkiet men blir mensen sen blir äl också det ju :(
Petra: Förstår hur det känns men det är bara att kämpa på trots allt!
Petra: jag skulle få första barnet vid 23 och även gifta mig gravid med det! Mja jag gifte mig ju gravid men det var ju ett x och jag var 17 när första barnet kom. Mina planer dog med!
Jag tror det kommer bli bra ändå! :)
"you can do it"
Jag skulle ha tre år mellan Max 4.. Grattis! Dottern är 5 1/2.. :P
Men man får ju en fin familj ändå! :)
Ja det är "börja om" som är det som är "jobbigt". Men nu kan ju dottern istället hjälpa till om det blir något. Det vill hon så på det sättet är det positivt såklart. Och de förstår ju på ett annat sätt det där med att ta hänsyn osv!
Ja som sagt! Blir ju bara glad om det blir något alls :)
Vilken dag är du på?
Mischa: men sådana sköterskor/läkare vill man ju bara ska gå i pension eller ta semester eller vad som helst om de inte kan bemöta patienternas frågor och oro utan att tro att man är dum i huvudet.. Suck
Tycker det är sjukt hur olika allt verkar hanteras. Jag åkte in akut, inte för att jag hade ont men för att jag hade blött lite, aldrig rött men massa brunt kom ut i omgångar och jag var orolig så efter 3 samtal lyckades jag få komma in. Jag lämnade urinprov, antar att de tog en sticka i det och det visade ju gravid såklart och sen togs ett blodprov och det konstaterade att jag hade så mycket hcg som man ska ha, fick aldrig någon siffra dock.
Sen var det vul och hon sa "det finns ingen graviditet i livmodern" och sedan ringde hennes telefon (det var jourdoktorn) och hon sa "nej, jag sitter här med en tjej som verkar ha ett x" och sedan när hon tittat en stund till så sa hon till mig att det verkar vara ett utomkvedshavandeskap men jag vet inte vart så vi får kolla uppe på kvinnokliniken (detta var sent på kvällen så de hade stängt egentligen). Jag grät och grät och senare fick vi komma upp dit och jag sa till mamma som var med mig för att maken jobbade "den sitter i höger äggledare.." och läkaren började titta med deras special vul och sa "där, i höger sitter den" och sen var det bara "du kommer imorgon kl 8 för operation"
Inte ens snack om fler prover eller annan medicinering för att få bort det. Ingenting alls, inte ens innan hon hittat vart den fanns. För henne var det så självklart var det var och hur de skulle ta bort det innan hon ens konstaterat vart den satt.. Det var INTE kul att ringa maken och berätta detta. Jag hade äntligen samlat mig och ringde och han började gråta och jag kan inte låta bli att gråta speciellt när män gråter.. så vi satt på varsitt golv och grät i telefonen. Sedan hade han tydligen misshandlat en av dotterns gosedjur! Älskade man <3
De opererade bort den morgonen efter med äggledaren och så var det klart liksom och läkaren fick jag aldrig träffa igen ens med frågor för hon "slutade för dagen".. Jag ville ju fråga om de var in och tittade något i vänster äggledare och såg om det var igen växt där.. Man tycker att de lika gärna kan kolla det när dom är där, men det gjorde dom inte enligt journalen, de hade bara tittat på utsidan av den.. dummisar!