Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Freakofnature: jag känner verkligen med dej och jag beklagar verkligen allt det du behövt gå igenom. Tyvärrr är risken för ett X igen ganska stor om du drabbats av det tidigare. Så sa iaf sjukvården till mig och det är även vad jag läst i efterhand.
För min egen del verkar det typ omöjligt att bli gravid igen efter xet så (har iaf inte lyckats än) så kanske din "överfertilitet" lugnar ner sig lite nu? Man kan ju bara hoppas att den blir mer "normal"!
Vad det gäller sexet så förstår jag dig fullständigt!!! Men det e ju så värt det om det skulle lyckas! Så kör på ett tag till så tror jag lyckan och lusten kommer till er snart :)

Freakofnature: jag kände som du, att man blev hemskickad utan större engagemang. En klapp på axeln och "lycka till"....
Men det blir kanske så när man ser samma saker dagarna i ända?! :S
Klart att man är fullkomligt livrädd för en graviditet (det är iaf jag) och det vore ju en mindre katastrof om man blev med andra äggledaren också!!
Men man måste ju våga för att vinna. Vi vill ju gärna ha ett litet syskon till vårt tidigare barn. Och om det inte går, vi har försökt snart 6 månader efter mitt X, eller om man nu blir av med andra äggledaren så finns ju alltid IVF. Där har ni dessutom lite tur som inte har några gemensamma barn... Då får ni ju hjälp gratis till en början (lite beroende på hur gamla ni är osv).

Då håller vi tummarna lilsis!!!

Här med lilsis! *håller handen* :(

Lilyy: min har blivit kortare istället. Ca 3 dagar kortare menscykeln än tidigare...

Bebinsmamma:
Våran vardag ser ut ungefär som eran och tyvärr har jag inte hittat någon metod att distansera mej... Blir galet ledsen hela tiden men jag har nu börjat träffa Gyn och kk för att gå vidare underhuden som försöken pågår. Då känns det som att man jobbar på två fronter och det ger mig lite tillfredställelse.
Annars är det bara bryta ihop och komma igen som gäller

Pemberly: har du inte fått genomgå en spolning innan ni började med IVF? Jag försöker få till en sån för jag tror också det är nåt knas med min kvarvarande äggledare.
Om det visar sig vara stopp i den också har man ju inget annat val än att gå vidare med IVF...

Tusa: tack så galet mycket för ditt inlägg! Nu vet jag vad jag kan förvänta mig... E så sjukt trött på vad alla läkare och vårdpersonal säger. Känns som om dom förminskar allt. Om du säger att det gör ont (till mig sa dom att det kan "kännas lite") så tänker jag absolut ta med mig min partner!

Kommer troligen bli helt förstörd av ett negativt besked men någonstans är jag lite inställd på att det ändå inte kommer funka på naturlig väg, tyvärr.
Och man måste våga för att vinna!
Framförallt känns det som om min partner behöver höra det om det visar sig vara stopp... Han e så sjukt positiv och inte alls inställd på IVF medan jag själv känner mej redo att ta det steget sedan länge tillbaka.

Aaaahh alla dessa jävla känslor som svänger fram och tillbaka! Jag blir knäpp på allt detta snart!

Jag ser bara dina synpunkter som positiva och vettiga och jag delar dom med dig fullständigt! Jag är "bara" 27 år och vet att jag har tiden med mig så att säga. Därför är jag väldigt glad att detta upptäcktes nu och man ändå har en chans att fixa till det.
Jag har som sagt vart redo för utredning och IVF ända sedan vi X:ade och jag är övertygad om att min sambo tycker likadant om vi nu får veta att det är kört på naturlig väg... Men han hoppas väl in i det sista och han är nog så positiv för att hålla mig flytande medan jag själv målar fan på väggen så fort jag får chansen för att inte få för stora förhoppningar.

Så jag är redo även om jag kommer tycka det är sjukt sorgligt att få insikten att det är något fel på mig och att man på sätt och vis är oduglig. Men det är ju bara att inse att livet inte alltid är rättvist...
Det jag oroar mig mest för är ändå kostnaderna

Vi har ett barn sedan tidigare och måste därför finansiera allt redan från start så det är lite "försent" att börja spara nu...
Visst finns pengar men dom har vi sparat ihop för att kunna renovera nödvändiga saker på huset och det känns därför lite extra jobbigt att ta av dom pengarna....
Men vill man något tillräckligt mkt så ger man sig DEN på att lösa problemen som dyker upp på ett eller annat sätt!

Jag var hos Gyn häromdagen. En ny och utländsk som ville gjort spolningen på studs och hade redan förberett sig på det! Men så hade min mens kommit som ett förbannat brev på posten samma dag och dessutom visade det sig att hon inte fick lov att utföra det (pga att hon var ganska ny inom sjukvården och inte riktigt hade koll på vilka metoder man använder i Europa). SÅ TYPISKT!!
Så nu har hon skickat remiss till ytterligare ett ställe... Måtte dom vara lika positiva till spolning som hon var!