• Kingston

    Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

    Ja du... Vi knullar som kaniner runt äl och hoppas på det bästa! (Ursäkta ordvalet men det är så tragiskt som det låter).
    Jag vet inte hur jag vill göra med IVF så jag halar och drar på det i hopp om ett mirakel som ska få mig att slippa ta beslutet själv...

  • Kingston

    Pusheen: det har jag ingen aning om men skulle inte tro det. Man måste ju ändå genomgå en utredning för att veta om det är något annat som felar. För rent teoretiskt så ska vi ju kunna bli gravida på naturlig väg.
    Jag har gjort en spolning av min kvarvarande äggledare och då tyckte dom att allt såg bra ut... Men då undrar man ju varför det inte vill sig??

  • Kingston

    Pusheen: jag gick tillbaka till kvinnokliniken som opererat mig och sa vänligt men bestämt att det var det jag ville ha å dom gick lite motvilligt med på det.

  • Kingston

    Grattis till dig pemberly!
    Skönt och kul att det finns några som lyckas!

    Personligen är jag lite inte på "lilsis" spår. Får se vad nästa år har i sitt sköte. IVF eller inte?!

  • Kingston

    Åh vilka roliga nyheter majbebbe, Grattis! Får man fråga om du blev opererad vid ditt x?

    Fy bubblans vad jag önskar mig lite flyt i höst/vinter!

  • Kingston

    Tack för info majbebbe! Jag har börjat förlora hoppet här och det har nu gått exakt 1 år sedan jag blev operarad för X. Har inte vart i närheten av något plus sedan dess... Så man vet inte riktigt hur man skall gå vidare. Ivf eller tro på att det faktiskt kan gå ändå?

    Är du bosatt i Grekland eller råkade du "bara vara på semester" vid tidpunkten för ditt X?

  • Kingston

    Vilken osis att råka ut för sånt när man är på semester! Dubbel otur lixom... Hoppas allt gick bra för dig iaf!

    Nej det var inte så svårt att bli gravid innan X:et. Så jag vet inte vad som har hänt riktigt... Trist är det iaf!

  • Kingston

    All kärlek till dig majbebbe!

    Jag förstår att jag har blivit helt besatt av allt detta. Men vi får se vart det slutar. Tyvärr lyckas jag inte koppla bort tankar och känslor så bra... Behöver bog gå en kurs i det ;)

    Jag mår för övrigt helt ok och jag Bill inte påstå att jag blir jätteledsen när mensen men klart blir man lite besviken.

    Men en vacker dag så är det förhoppningsvis våran tur. Med eller utan hjälp... :)

  • Kingston

    Härligt att höra majbebbe!

    Själv fattar jag ingenting...

    Skulle haft mens igår men den kom icke.

    Tog ett test som visade negativt så förmodligen har jag gått runt och vart skengravid som någon j-la hund. Illamående, ont i bröst, stick i magen osv.

    Idag, inte heller någon mens och ingen känsla av att den skulle vara på gång heller??

    Min mens är aldrig sen... Har hänt någon gång att den är 1-2 dagar tidig men ALDRIG sen?! Vad händer?? Hallå mensen! Var är duuu?!?!

    Dessutom vill jag att den ska komma nu så att jag kan börja med pergotime...

  • Kingston
    pandoraDiem skrev 2015-02-22 19:45:38 följande:

    Hej,
    vet inte hur aktiv den här tråden är längre men tänkte bara höra med er hur (om) ni berättade för era vänner om vad ni gått igenom. 

    Jag råkade ut för utomkvedshavandeskap för en månad sen efter att i en månads tid gått runt och trott att jag hade ett väldigt utdraget missfall. 

    Jag läkte ihop snabbt rent fysiskt efter operationen men tycker fortfarande att visa dagar kan kännas väldigt tunga rent psykiskt och har väl egentligen inte varit glad på riktigt sen det hände. Just nu känns det som om det enda som skulle kunna göra mig glad igen är en ny lyckad graviditet, vilket gör mig livrädd eftersom jag inte vet om det är möjligt för mig. Denna upplevelse är något som förändrat mig och mina värderingar och det känns väldigt konstigt att nästan inga av mina vänner vet om vad som hänt. Men jag vet verkligen inte hur jag ska berätta det. 


    Jag opererades för x hösten 2013. Mådde skit både fysiskt och mentalt i ca 6 månader. Mensen strulade och ingen ny graviditet (vi hade dessutom försökt bli gravid inga ett halvår innan det slutade i ett x).

    Alla är vi olika, men jag orkade bara inte höra tjatet mer... Orkade inte lyssna på mina bästa vänner som pratade om graviditeter och bebisar hit och dit, för att inte tala om frågan: när är det dag för er då?? Jag hatade den jäkla frågan!

    Så jag bestämde mig för att bara säga som det var rakt ut så fort frågan dök upp igen efter x:et.

    Nej, dom förstod inte fullt ut, inte alla iaf. Men det fick iaf slut på frågorna och tjatet runt omkring graviditeter. De tog hänsyn... Och det var det värt!

    Vi kunde inte få barn på egen hand efter operationen så vi har nu tagit hjälp utav ivf. Och med handen på hjärtat ångrar jag att vi inte gjorde det mycket tidigare...

    Så många tårar och besvikelser vi hade sluppit då!
  • Kingston
    majbebbe skrev 2015-04-09 11:24:23 följande:
    Ge det ett år du, även om det är grymt jobbigt och man behöver bli besviken varje gång det inte går. Jag blev gravid nästan exakt ett år efter mitt x (har ett barn innan x och väntar vårt 3:dje nu). Mitt x opererades och de tog vänster äl. Kan dock tillägga att jag efter barn nr 2 fick en oplanerad graviditet som slutade i ett mf och att denna graviditet blev till på 1:a försöket så jag tror helt enkelt att min kropp behövde tid att läka/återställa sig efter x-et/operationen.
    Kul att se att det finns dom som lyckas på naturlig väg!

    Vi tillhör tyvärr kategorin som inte "får till" det efter x (och en bortopererad äggledare) och får därmed ta hjälp av ivf.

    Nu vet jag inte hur gammal "dalin" är men jag tycker absolut att ni kan gå vidare med ivf om ni känner att tiden rinner iväg (det tar ju ändå lite tid med tester och väntan osv och under tiden försöker man på egen hand).

    Jag gjorde mitt första ivf i februari och blev gravid på första försöket. Nu slutade det dessvärre i missfall och ännu mer sorg, men jag ångrar att vi väntade så länge som vi gjorde... Vi borde tagit hjälp tidigare!
  • Kingston
    majbebbe skrev 2015-04-09 20:53:03 följande:

    Självklart är det så kingston! Jag har ju inte haft den "ålderspressen" och fick ju därför heller inte möjlighet att komma intill för någon utredning även om jag gärna ville när det var som tyngst. Det jag menade var bara att det ibland tar längre tid utan att det är något fel. Men det är ju som du säger att ibland har man inte tiden på sin sida och då ska man självklart söka den hjälp man kan få.

    Usch vad tråkigt med missfall, styrkekram.


    Förstår hur du menar... Ibland, för vissa, tar det bara lite längre tid.

    Men det kan vara skönt att få veta om något felar. Då behöver man ju inte vänta i onödan på att få hjälp via ivf

    Jättejobbigt med missfall efter allt man varit igenom. Man hoppades verkligen att det äntligen skulle vara våran tur nu.

    Dessutom har vi ett barn sedan tidigare och får därmed bekosta kalaset själva...

    Dubbeltungt är väl uttrycket =\

    Men men... Hoppet lever ännu (tror jag!)
  • Kingston
    dalin79 skrev 2015-04-09 22:23:15 följande:
    Jag är född -79 och därmed 36 år och sambon äldre så vi har ej mkt tid på oss iom jag även har få äggblåsor. Så det är bara att "köra på" och hoppas.

    Hoppas att det snart går vägen för er!
    Kör på! Jag håller tummarna för er :)
  • Kingston
    Supers skrev 2015-04-17 20:41:49 följande:

    Hej hej, på söndag är det dags för FET om upptiningen går bra. Känns lite overkligt även om jag gjort det några ggr nu. Bara ta en dag i taget.

    Trevlig helg!


    Lycka till supers!

    Spännande!

    Själv går jag och väntar på att min mens ska komma tillbaka efter missfallet i mars. Är på dag 32 nu (normal cykel för mig är 25-27 dagar) och inte ett spår efter den...

    Kommer den inte snart missar vi chansen till FET i maj pga utlandsresa =\
  • Kingston
    Supers skrev 2015-04-29 20:58:29 följande:

    Ja man blir less på att skriva detta...men nej det gick visst inte vägen denna gång heller. Kändes bra de första dagarna. .molvärk osv men dag 6 könde jag att nått hänt..tjuvtestade lördag och söndag..Negativt. .o imorse samma där.

    2 stimulerade försök o 3 frysförsök. ....man börjar ju undra vad som är galet.

    nåja bara skaka av sig o hoppa på tåget igen...4 ägg kvar i frysen.

    Ha det gott allihopa!


    Lider verkligen med dig supers <3

    Ska in för FET i helgen (vårt första) och konstigt nog känner jag mig inte ett dugg exalterad eller spänd.

    Jag vill bara att den här mardrömmen skall vara över. Om man bara kunde ta beslutet att inte försöka mer... Då hade allt varit så mkt lättare. Men det blir nästan som ett beroende för mig. En gång till, och en till, och en till :/

    Skönt att du ändå har några isbitar i frysen. Håller tummarna för att nästa är "the one"!
Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3