pandoraDiem skrev 2015-02-22 19:45:38 följande:
Hej,
vet inte hur aktiv den här tråden är längre men tänkte bara höra med er hur (om) ni berättade för era vänner om vad ni gått igenom.
Jag råkade ut för utomkvedshavandeskap för en månad sen efter att i en månads tid gått runt och trott att jag hade ett väldigt utdraget missfall.
Jag läkte ihop snabbt rent fysiskt efter operationen men tycker fortfarande att visa dagar kan kännas väldigt tunga rent psykiskt och har väl egentligen inte varit glad på riktigt sen det hände. Just nu känns det som om det enda som skulle kunna göra mig glad igen är en ny lyckad graviditet, vilket gör mig livrädd eftersom jag inte vet om det är möjligt för mig. Denna upplevelse är något som förändrat mig och mina värderingar och det känns väldigt konstigt att nästan inga av mina vänner vet om vad som hänt. Men jag vet verkligen inte hur jag ska berätta det.
Jag opererades för x hösten 2013. Mådde skit både fysiskt och mentalt i ca 6 månader. Mensen strulade och ingen ny graviditet (vi hade dessutom försökt bli gravid inga ett halvår innan det slutade i ett x).
Alla är vi olika, men jag orkade bara inte höra tjatet mer... Orkade inte lyssna på mina bästa vänner som pratade om graviditeter och bebisar hit och dit, för att inte tala om frågan: när är det dag för er då?? Jag hatade den jäkla frågan!
Så jag bestämde mig för att bara säga som det var rakt ut så fort frågan dök upp igen efter x:et.
Nej, dom förstod inte fullt ut, inte alla iaf. Men det fick iaf slut på frågorna och tjatet runt omkring graviditeter. De tog hänsyn... Och det var det värt!
Vi kunde inte få barn på egen hand efter operationen så vi har nu tagit hjälp utav ivf. Och med handen på hjärtat ångrar jag att vi inte gjorde det mycket tidigare...
Så många tårar och besvikelser vi hade sluppit då!