Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Va?! Skojar du?! I Sthlm också? Undrar om det kan vara olika från län till län, för här är kön MINST ett halvår! Det bör man ju kolla upp, för min del handlade det ju om en förfärlig massa pengar för att hinna med, om det hade varit så!

Tag kontakt med den som utförde operationen på dig. När de är "inne" och tar bort en äggledare så kollar de alltid upp den andra också, hur den ser ut osv. (det är iof inga garantier för att den fungerar som den ska, men ändå)

I mitt fall fick jag inte heller något återbesök, jag åkte in akut ett par gånger för att jag hade ont där äggledaren suttit, men det visade ingenting. Vi skulle ha fått IVF när jag frågade om det efter några gånger, (vi började försöka bli gravida i juli förra året, fick X:et bortopererat i november) eftersom jag är över 35 och vi försökt över ett halvår. (6 månader gäller när man är över 35, inte ett år) Men trots att vi var berättigade landstings-IVF, (vi har inga gemensamma barn, ett krav) så hann vi inte ställa oss i kö, eftersom jag fyller 39 och kötiden här i Sthlm är lång.

Vi sökte privat istället, på Sophiahemmet i Stockholm. Där kostar ett första besök som vanlig landstingstaxa (frikort gäller) och utredningen tar inte speciellt lång tid.

Vi hade dock tur att det trots allt fungerade till slut för oss, för i juli blev vi gravida och jag är i v 11 nu.
Så det finns hopp fortfarande, tänk på att det tar åtminstone 3 månader för kroppen att återhämta sig efter en sån historia!:)

Jag blev faktiskt också väldigt snabbt gravid med mina lite större barn, båda gångerna faktiskt. Med dottern tog det en månad efter p-piller stopp, och med killarna likaså. Så det kanske inte helt har med saken att göra.  När jag blev gravid med X:et så blev jag gravid efter 2 månader.

Självklart förstår jag din oro, jag har ju varit där själv precis. För mig var det skitjobbigt eftersom jag visste att varje månad förde med sig lägre chans att bli gravid också, eftersom jag blir 39 i januari.  Men det jag undrar över är att du skriver att de "varit in i den friska äggledaren"? Låter ju lite skumt? Har de varit in där och ställt till med något så tycker jag definitivt att du ska stå på dig!

Men som sagt. Jag tror att man får räkna med att det tar lite längre tid att bli gravid igen efter ett X. Det sa alla till mig, trodde inte en sekund på vad de sa utan var helt säker på att det var fel på mig. Det var den "galna barnlängtan" som ställde till med det, och jag blev mer och mer fundersam över varför det inte hände något, månad efter månad. Men om man tittar på statistiken så är det ju faktiskt så att det kan ta upp till ett år innan det slår till. (hur tråkigt det än låter, men det blev min stöttning och förhoppning när jag var på väg att ge upp)

För mig tog det alltså räknat från när jag försökte bli gravid förra gången, precis 12 månader.

Lite tråkig statistik, gäller i normalfall:

Normalt sett är statistiken för par som har regelbundet samlag att bli med barn följande:

25 % blir gravida inom en månad
60 % inom sex månader
80 % inom 12 månader
90 % inom 18 månader

Det tar i snitt 7 månader för en kvinna att bli gravid. Det är lika normalt att det tar 1 månad som 14 månader innan man får det där plusset.

Så kämpa på allihop, ge inte upp!!! :)

Som du skriver har du ju inte försökt så himla länge än, kanske är därför du tyvärr inte blir lyssnad på ordentligt? (får det till typ 2-3 månaders försök? det tar minst 3 månader efter op ungefär innan kroppen ens är återställd)

Men förstår din frustration! Tycker du borde få någon återkoppling i fallet och jag har hört att många har fått en spolning efter för att få kolla kvarvarande äggledare. Stå på dig och fortsätt kämpa!

Mika1980: Hej och välkommen, och tack för att du delade med dig av din historia! Och vilken historia sen, puh!

Jag trodde att det var precis som du förmodligen också känner, att jag är en sån som förmodligen alltid fått ägglossning från en och samma sida, dvs att en äggstock är dominant. Jag hade varje ägglossning ont på den sidan där de tagit bort äggledaren (läs gärna i min presentation) och de gånger jag åkte in akut p g a smärta så visade det sig att ägglossning skett precis där jag trott, på den sidan där äggledaren var borta.

Men jag fick förklarat för mig att det påverkar fertiliteten ytterst lite. När du opererades så kollade förhoppningsvis och förmodligen läkaren som utförde ingreppet upp din andra äggledare, när de ändå var inne. Det fick jag förklarat att de gjorde på mig, och att det är standard iaf på SöS. (där jag också opererarades) Om nu äggledaren åtminstone ser frisk ut så kan man vänta och se.

Det som gäller när man enbart har en äggledare kvar är att oavsett vilken äggstock du har ägglossning på, så "plockar" den kvarvarande äggledaren ägget från den sidan. (om den nu ser ok ut när de kollat) Det finns kvinnor som blivit gravida med enbart en äggledare på ena sidan och en äggstock på den andra. Det ska tydligen sätta ner fertiliteten väldigt lite, typ någon procent om jag inte minns fel. Tydligen så kämpar äggledarna (även när man har två friska) varje månad om vem som ska vinna, så rörliga är de tydligen.

Hoppas att du får svar när du ska till SH, och att du kanske kan få en ordentlig kontroll av ägglossningsfunktionen och kanske en spolning av kvarvarande äggledare, så man kan se så att inga hinder finns.

I mitt fall slutade det som sagt lyckligt, jag är nu gravid i v11 till sist.. :)

Mika1980: jag förstår helt och hållet att du inte vill åka och "chansa" på en insemination när du inte vet vilken sida som ägget släpper ifrån, stackare....

så det du får göra nu är alltså att gå och kolla varje månad så att det är "rätt sida" som ägglossar? Och sen ge dig av ner till Köpenhamn? Det borde man ju kunna få hjälp med?

Precis som du skriver så är det ju lite enklare när man som sagt var är hetero. då kan man ju tuta och köra och hoppas på att det blir nåt till slut...

Hoppas att det löser sig så att du kan få reda på när du ägglossar rätt!

Samma här, tyvärr. I mitt fall "hittade" man inte mitt X, utan det enda som gjordes var att man följde mitt hcg. Jag blödde, men inte heller tiden och inte speciellt mycket. Hcg:t ökade stadigt och jag fick kolla varannan dag, när jag till slut efter nästan 2 v tror jag det var, blev inkallad på ett nytt ulj. Denna gången hittade man ett stort X, stort som v 8, så jag kan inte fatta att man inte såg det tidigare. Jag hade ont, men inte speciellt mycket, och visst blev jag iof tillsagd "att ha människor runtomkring mig jämt och komma in om det gjorde mycket ont". Jag kände mig ändå rätt så trygg eftersom de hade koll på hcg:t och eftersom jag bor förhållandevis nära ett större sjukhus.

Men den kvällen innan op som jag fick åka hem (inskriven men på permis, för att det inte skulle bli så chockartat) var jag klart livrädd. Jag kände mig som en bomb som skulle explodera när som helst!!

Mikaela: stort lycka till inför kommande äl! Tänk om det visar sig att du får äggblåsor på rätt sida direkt- jippie!!! då är det bara att tuta och köra! Du får återkomma och tala om hur det går!

Hehe jag låg också på 72:an. De läkarna jag hade var totalt urkassa, all information fick jag fråga om, jag tror inte ens att jag fick reda på att man skulle sövas och liknande innan operationen. Helt galet!

Jag minns också en mycket trevlig ssk där, hon var verkligen toppengullig och brydde sig massor.. fast till skillnad mot dig så har jag en mycket trevlig herre i mitt liv, så någon förälskelse blev det inte... ;)
(det är lätt att bli förälskad i såna som tar hand om en, när man är skör, har jag hört..hehe)