Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3
så länge jag känner de små sparkarna och puffarna så tackar jag ödmjukast för det...
RaraS och Lappgeten: inga känslor är förbjudna här, jag förstår att det blir en smärta i själen på en, jag har själv också varit där!! Man vill sååå gärna och så händer det aldrig nåt...
I båda era fall skulle jag förstås rekommendera IVF, speciellt för dig Lappgeten om du har försökt så länge. Vi var på väg till IVF i augusti nu iår, hade lämnat alla tester, blodtester på mig och spermietester på sambon, så vi hade i stort sett börjat vår IVF-utredning innan sommaren faktiskt. Detta gjorde att en väldigt stor sten föll från mina (våra) axlar och jag kunde börja se ljuset i mörkret, vi skulle ju få hjälp att kolla vad som var fel på en...
så det kan jag varmt rekommendera, trots att jag alltså inte hann med att ens gå dit. precis som RaraS skriver, det kan lugna en att tänka på att det kan finnas fler utvägar och att man inte behöver kämpa så in i bomben ensam...
Kram på er tjejer!