• Anonym

    Få honom att erkänna!

    Hur fick ni er partner att erkänna otroheten? Mycket tyder på att min har varit otrogen, men han vägrar erkänna, trots att det är många år sedan. Själv vet jag, eller ja min magkänsla säger starkt att han har varit otrogen men han vägrar erkänna. Tips på hur man kan få honom att erkänna? 


    Eller ska jag bara dumpa skiten? Men tänk om jag har fel? 
    Jag älskar ju honom trots allt. 
  • Svar på tråden Få honom att erkänna!
  • Anonym

    Han var alltid sen när vi skulle träffas, han har erkänt att han då satt och chattade med henne på msn. 

  • BadReligion
    Anonym skrev 2010-01-27 14:48:28 följande:
    Om han plötsligt skulle erkänna, hur skulle det förändra er relation? Skulle det ha någon betydelse? Skulle du lämna honom?
    bra fråga!

    jag var i samma sits han vägrade erkänna,,, jag frågade mig själv hade jag stannat om han erkände? NEJ så jag litade på min magkänsla och dumpade skiten. efter 1 år nästan erkände en av hans kompisar att han var d och fick tom snacka med tjejen.

    han har inte erkännt tills idag. varje gång jag träffar på honom spelar han offret i d hela och att jag var elak som inte trodde på honom och gjorde slut.
  • jfsebastian

    TS
    Du kan älska dig själv och ändå stanna kvar.
    Du kan bestämma dig för att då var då och nu är nu.
    Har ni det bra förutom detta ok som ligger över er relation, då kan du säga till honom att " du vet vad jag misstänker har hänt för flera år sedan, men jag tänker inte låta det fördärva det fina vi har nu. Så oavsett om jag har rätt eller inte, så förlåter jag dig och kommer aldrig mer ta upp ämnet". Gör heller aldrig det. Superviktigt. Man kan inte förlåta och sedan hålla det mot honom senare.

    Alternativet är att du säger att du måste lämna honom för att du inte kan lägga detta bakom dig. Du måste veta sanningen och kan han inte leverera den på trovärdigt sätt så är det kört.

    Skitviktigt är att du som ensam igen förlåter honom och går vidare med livet. Du kan inte definiera dig som person som "den bedragna" och vara en bitterfitta resten av livet.

    Att gilla sig själv är ju lite viktigt, så gör vad du måste för att komma vidare.
    Nu står du i en återvändsgränd och där blir du stående resten av livet om du inte agerar på ena eller andra sättet.

    Vad du än gör, gör det helhjärtat.

  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 15:03:41 följande:
    TS Du kan älska dig själv och ändå stanna kvar. Du kan bestämma dig för att då var då och nu är nu. Har ni det bra förutom detta ok som ligger över er relation, då kan du säga till honom att " du vet vad jag misstänker har hänt för flera år sedan, men jag tänker inte låta det fördärva det fina vi har nu. Så oavsett om jag har rätt eller inte, så förlåter jag dig och kommer aldrig mer ta upp ämnet". Gör heller aldrig det. Superviktigt. Man kan inte förlåta och sedan hålla det mot honom senare. Alternativet är att du säger att du måste lämna honom för att du inte kan lägga detta bakom dig. Du måste veta sanningen och kan han inte leverera den på trovärdigt sätt så är det kört. Skitviktigt är att du som ensam igen förlåter honom och går vidare med livet. Du kan inte definiera dig som person som "den bedragna" och vara en bitterfitta resten av livet. Att gilla sig själv är ju lite viktigt, så gör vad du måste för att komma vidare. Nu står du i en återvändsgränd och där blir du stående resten av livet om du inte agerar på ena eller andra sättet. Vad du än gör, gör det helhjärtat.
    Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen. 
  • jfsebastian
    Anonym skrev 2010-01-27 15:08:29 följande:
    Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen.

    Alternativ2 betyder inte att du får veta sanningen. Det betyder att du lämnar honom om han INTE berättar den.
    Alt 2 betyder att när du lämnat honom så skiter du i sanningen. Du agerar såsom du måste för att kunna leva igen.
    Du förlåter det du tror har hänt och går vidare med dit liv. Skapar din egen lycka.
  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 15:26:32 följande:
    Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen. Alternativ2 betyder inte att du får veta sanningen. Det betyder att du lämnar honom om han INTE berättar den. Alt 2 betyder att när du lämnat honom så skiter du i sanningen. Du agerar såsom du måste för att kunna leva igen. Du förlåter det du tror har hänt och går vidare med dit liv. Skapar din egen lycka.
    Precis... Jag tänker inte älta det här efter att jag lämnat honom om man säger så. Jag tänker då se till att aldrig hamna i en sådan sits igen. Jag har blivit äldre och klokare av den här erfarenheten kan man väl säga. Ska aldrig finna mig i något sådant igen. 
  • jfsebastian
    Anonym skrev 2010-01-27 15:28:39 följande:
    Go girl!
  • Anonym (......)

    min sambo var otrogen, jag hade ingen aning...
    fick veta de då min magkänsla (den där jävla magkänslan) sa åt mig att gå ut på hans msn... två tjejer var blockerade och jag blockade upp den ena och skrev med henne som att jag var han...

    hon sa då till "honom" som hon trodde... du är ju dum i huvudet, du har två barn nu och hur kan du då fortsätta vara otrogen? (Namn) sa till mig att du hade varit hemma hos henne i vintras när din tjej var gravid)

    frågade min sambo och nej nej han hade verkligen inte varit otrogen! sa till och med vem jag hade hört att han hade varit med, men fortfarande ett nej, han kunde svära på våra barn att han inte gjort nå...
    ringde upp tjejen och hon erkände, han ringde upp henne med mig brevid, sa att hon ljög! då sa hon till mig att han hade ringt henne den natten att hon skulle öppna dörren och hon visste ungefär datum...
    så då krävde jag att jag skulle ha hans telefonspecifikation men de behövdes inte för han erkände dagen efter för då visste han att han var körd!

    nu har jag fått höra att han varit otrogen igen, men jag kommer aldrig kunna få reda på de och han tvärnekar!
    vem litar man på, en som varit otrogen eller tjejen som har pojkvän som hävdar att han legat med henne också?
    Jag är som dig, jag håller på gå under av att inte veta sanningen! känns som jag håller på bli galen!!! jag VET också att han varit otrogen fler gånger, men jag tycker att jag är värd sanningen, jag är mamma tills hans två barn....

  • Anonym
    Anonym (......) skrev 2010-01-27 15:59:30 följande:
    min sambo var otrogen, jag hade ingen aning... fick veta de då min magkänsla (den där jävla magkänslan) sa åt mig att gå ut på hans msn... två tjejer var blockerade och jag blockade upp den ena och skrev med henne som att jag var han... hon sa då till "honom" som hon trodde... du är ju dum i huvudet, du har två barn nu och hur kan du då fortsätta vara otrogen? (Namn) sa till mig att du hade varit hemma hos henne i vintras när din tjej var gravid) frågade min sambo och nej nej han hade verkligen inte varit otrogen! sa till och med vem jag hade hört att han hade varit med, men fortfarande ett nej, han kunde svära på våra barn att han inte gjort nå... ringde upp tjejen och hon erkände, han ringde upp henne med mig brevid, sa att hon ljög! då sa hon till mig att han hade ringt henne den natten att hon skulle öppna dörren och hon visste ungefär datum... så då krävde jag att jag skulle ha hans telefonspecifikation men de behövdes inte för han erkände dagen efter för då visste han att han var körd! nu har jag fått höra att han varit otrogen igen, men jag kommer aldrig kunna få reda på de och han tvärnekar! vem litar man på, en som varit otrogen eller tjejen som har pojkvän som hävdar att han legat med henne också? Jag är som dig, jag håller på gå under av att inte veta sanningen! känns som jag håller på bli galen!!! jag VET också att han varit otrogen fler gånger, men jag tycker att jag är värd sanningen, jag är mamma tills hans två barn....
    Jag är hemskt ledsen över att du måste gå igenom det där. Och ni har dessutom barn tillsammans.  
  • Anonym (......)

    japp de har vi och de är inte alls lätt!
    de jag ville ha sagt som jag inte skrev =)
    var att om han inte erkänt hittills så kommer han nog tyvärr aldrig erkänna vad du än säger till honom...

    jag har stannat hos min sambo och jag har KRÄVT att jag vill veta sanningen om ALLT.. men nej, fortfarande ingenting... jag kommer aldrig få veta!

Svar på tråden Få honom att erkänna!