Hej!
Lägger till mig i denna tråd. Har en historia med flera misslyckade IVF-försök under några år. Fick ET första gången vi försökte och hoppades på ett mirakel, tyvärr så fastnade det inte och vi tog nya tag efter några månader. Den gången gick det trögt från första början och frun fick ökade doser hela tiden. Slutligen så blev det några stycken blåsor som ansågs innehålla ägg...tji fick vi, inga ägg, och vi hamnade i ett psykiskt mörker och mådde riktigt skit båda två, den julen va inte kul.........
Vi bestämde oss för att ta en paus i barnjakten men som kanske fler här känner igen så kom suget tillbaka och fram mot vår/sommar var det dags igen. Denna gång gick allt väldigt bra och allt såg perfekt ut vid varje vul, vid äggplock så kom det en riktig "käftsmäll"....... inga ägg denna gången heller trots fem perfekta blåsor.
Av läkare fick vi rådet att ställa oss i en till synes oändlig kö för äggdonation alternativt påbörja adoption. Valet just då var att vi ville försöka med donation och kanske även under tiden dra igång adoptionsprocessen. På grund av studier så kom jag i kontakt med nya personer och fick i klassen en vän vars fru ville donera ägg, problemet var att hon var gravid så det blev inte så mycket mer prat om det men vetskapen fanns hela tiden. Klasskompisens fru födde och ammade... tills en dag då hon bestämt sig att hjälpa oss som korsdonator. Tack vare hennes uppoffring gick köandet lite snabbare och vi har nu fått en donator. Resultatet blev ett ägg till ET och två eskimåer och vi va överlyckliga, nu jäklar........
För att sluta inlägget på ett bra sätt...... Denna vecka (torsdag 16/6) PLUSSADE vi 
...
