Maj/Juni/Juli tråden 2008 del.8...

MCH: Tycker också det är svårt. Och Oskar trotsar rätt friskt han också. Vi gör ungefär som du, säger till honom, lyssnar han inte så tar vi ifrån honom saken eller lyfter bort honom från situationen. Här om dagen ritade han på soffan. Vi tog ifrån honom pennan, då började han gråta och ropa efter "pamor" farmor. Jag sa att man inte får rita på soffan, då tittade han allvarligt på mig och sa Joo.

Oskar och jag har börjat på Stor- och litengympa, förresten. Idag har vi hoppat från plintar, gått balansgång, krupit under mattor med mera. Jättekul!

Mysigt

Det är kanske en liten reaktion men troligen något som hör åldern till. Julia är också trotsig ibland eller tja hon prövar allt men det gäller att inte låta henne köra över en helt såklart. Jag är ganska bestämd av mig så hon är medveten om att det inte funkar att bestämma över mamma så hon provar men ofta räcker det med en blick av mig så släpper hon t ex något hon vet att hon inte får röra och säger Mammas.

När hon inte lyssnar så får jag fysiskt avlägsna henne från det hon fingrar på typ om något håller på att gå sönder som jag vill ha kvar. Jag säger till henne en gång och sedan avbryter jag henne. Om hon gör något riktigt dåligt sätter jag henne på hallmattan och hon får en kort timeout och får säga förlåt sedan och så pussas vi och sedan är det över.  Jag brukar helt enkelt förklara att Mamma blir arg när du inte slutar när jag säger till, att mamma vill inte att mammas fönsterpynt ska gå sönder. Vill du att din leksak ska gå sönder? Nej. Ja men mamma vill inte heller att mammas ska gå sönder.

Det går att resonera ganska bra ändå med henne tycker jag men självklart finns det många dagar då hon är heldöv hehe och bara vägrar göra som man säger men ja då blir det mattan många ggr för man kan inte heller bara ge upp för då gör man sig själv en stooor björntjänst. De är väldigt sluga barn det märks, hon låtsasgrinar ibland och så säger hon supersmörigt Heeej Sötis när hon gjort något fel hahaha den lilla...

Blir så aaarg o ledsen...idioter det finns! Va är det för jä-la värld vi lever i..

www.familjeliv.se/Forum-4-119/m55051857.html

Usch vill nog inte se länken...

Här hemma har jag en väldigt liten busig pojke,  han springer ut åt fel håll, snabb som en jetraket är han också.
Får nog se till att få bättre kondition, för vid denna fart kommer han vinna över mig på 60 meter när han är 5.

Ni andra som har pojkar, är de också busiga och springer åt fel håll och inte riktigt lyssnar.?
De är ju 2 år, så de förstår ju, men vill de något så gör de det, åtminstone min lille gosse, fastän jag ropar stopp och kom tillbaka

Det blir konsekvenser här, får börja att gå in direkt. Jag satte honom i bebisgungan, för där kommer han ju ingenvart, ledsen blev han, men när han inte lyssnar på en så.

Jag är så glad att alla dagis är inhägnade, om våra lekplatser vore inhägnade här skulle det kännas tryggare.

Verkar ibland som att tjejer är lugnare, men kanske inte alltid?

Vi har ju gåsele på honom bland mycket folk, t.ex stora centraler och flygplatser, karnevaler, då han går själv, sitter han i vagnen behöver han inte ha det.

Haha låter som Leia, fast tom en lugnare variant! Leia e sjövild..ska vara överallt o ingenstans, svårt att sitta stilla, bryr ytterst lite om va man säger och då e jag ändå konsekvent. Ska man gå och man säger hejdå..så bryr hon sig knappt utan säger hejdå hon me o fortsätter me det hon höll på med. Liam o Nova va heeeelt annorlunda. De lyssnade i princip direkt, förstod direkt va man sa..liksom verkligen tog saker till sig. 
Skulle man gå och de inte kom då man sagt till 1-2ggr så sa jag hejdå och började gå..då sprang de efter o liksom vart lite ledsna..Men inte Leia inte. Nä hon e såååå envis, bångstyrig, tjurskalle o allt ska vara på hennes vis. 
Hon e riktigt svår! Men å andra sidan är de i 2års åldern och den brukar vara lite extrem eftersom de då vet att d ehar en vilja o börjar lära känna sig själva.
Men förhoppningsvis går det över.
Kan säga, i vårt fall så har sonen alltid varit lugnast..och är än. Men jag har ju ett par stycken att jämföra med.

Oskar drar inte iväg, men han är väldigt bestämd. Om vi ska gå in och han vill vara kvar ute så får man antingen bära in honom  eller låta honom vara kvar ute, övertala honom går inte (muta med glass eller fika går bra, men det vill man ju inte göra för ofta). Som tur är har vi ingen trafikerad väg precis vid vårt hus.

Idag hände en liten olycka,  vi hade lite roligt och lekte ballongpingis, en bra lek.

Sen ställde han sig på vårt sittpufflock som jag kallar det och skulle kasta ballongen mot mig, tog sats och då ramlar Gabriel framåt och slår i vardagsrumsbordet och det blir ett litet hack och han börjar blöda.

Det var inte på hörnet, utan långsidan.

Vi åkte iväg till kvällsvårdcentralen och där sa de att det såg bra ut, så det räckte med att tejpa, hon tvättade och torkade först. Läkaren fick också titta och hon sa också att det bara var ytligt, så nu får tejpen sitta i en vecka.

Vi funderade på bus först, men tänkte att det är bättre att börja med vårdcentralen och hade det varit mer än de klarat av så hade vi blivit skickade, men nu var det ju inte så mycket som tur var.

Tur med kvällsvårdcentraler =) men tråkigt att detta hände, har lagt sittpufflocket under skåpet nu.

******************

Lite skryt, Gabriel räknar till 30 =)  men det är nog för att han får vara med och värma vällingen och vi räknar till 30, så då har han ju hört det ofta.

Sen känner han igen alla namnen på namnskyltarna som de har på samlingen på dagis, och på brunnslock finns det ju både A och vissa med K och det säger han på de brunnar han ser.

ja, usch. Såg den på FBsidan och klarade inte av hela.