Det här med att det inte finns några killar som är ungefär jämnåriga som man har något gemensamt med, vad har man för intressen då? Jag vill minnas att jag när jag var 14-15 hade nära vänskapsband med tjejer och killar som var 12-19 ungefär, dvs folk som fortfarande gick i skolan. Vi kunde prata om det mesta och hittade på massa kul grejer ihop. Dessutom diskuterade jag glatt politik, religion, etik och moral osv, musicerade, ägnade mig åt friluftsliv mm med människor från kanske tolv års ålder upp till 60. Givetvis var de också mina vänner men inte lika nära, vi umgicks mer i grupp, och de flesta av dem som var äldre skulle aldrig ha drömt om att inleda en nära personlig vänskapsrelation med mig då det så lätt blir fel. Det kunde man sköta i andra människors närvaro. Undantagen var väl när någon mådde dåligt, då var det ju de äldres ansvar som äldre på något vis att hjälpa. Men jag vet att de flesta var mycket medvetna om att yngre tonåringar lätt kunde förälska sig i en vuxen. Och det var ok, så länge det stannade där och den vuxna inte gjorde närmanden i sin tur. De som inte kunde hålla det var helt enkelt inte mina vänner längre, och bland de flesta var faktiskt koden mot den typen av beteenden stark. Sen är jag väl medveten om att det ser annorlunda ut i samhället då det förekom i andra kretsar. I alla fall, man väljer sina vänner, nog måste man bo i ett ganska litet samhälle om det inte finns folk i ungefär samma ålder som delar ens intressen och värderingar?