• Lady Dahmer

    Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

    Jag är gravid för andra gången och tänker således ganska mycket på min kommande förlossning. Och jag tänker en hel del på förra vändan.

    Det är ju så mycket man egentligen inte har en jävla aning om och jag tänkte lista mina egna överraskningar:

    1. Avslaget: Wft? Det slemmar och blöder och äcklar och STINKER från snipperiet i typ två månader. Man skulle kunna tro att en ökenråtta krypit upp och dött om man ska bedöma den odör som ångade från snippan under denna tid. Rutten död råtta. I dubbel bemärkelse. Sen som en biverkning på det fick man som det så fint kallas "obalans i underlivet". (Tack gud för de där vaginalgeggan man kan köpa på apoteket. Fixade råttan på nolltid.)

    Detta LÄSTE jag om ca 2 veckor (!) innan jag födde. Inte en föraning hade man. Ingen varning. Ingen som berättade. Köpte hem always ultra slim eller va fan de nu heter, förberedde mig liksom lite inför detta mystiska avslag. Överraskning #2. Avslaget är inte som mens. Fick skicka maken på apoteket för att införskaffa de största vuxenblöjor han kunde hitta. Härligt. Vuxenblöja.

    2. Bruten/knäckt svanskota. VA FAN?! Detta kom som en total överraskning. Snacka om att känna sig helt tagen på sängen då jag dan efter vaknade och upptäckte att jag inte kunde sitta utan att vråla. De efterföljande tre och en halv månaderna var lika illa de med. Fick halvligga 24/7. Glöm att kunna gå. Grät av värk på kvällarna. Skulle ha köpt en badring att sitta på om jag vetat, men nej. Inte ett pip om detta.

    3. Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va?

    4. Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
  • luckyme83
    FreMiAnn skrev 2010-02-19 14:29:26 följande:
    ingen som tänker trösta en förstföderska med orden: men det var värt det! :)
    klart det är värt det...
    innan jag födde mitt första barn så trodde jag att det skulle bli det värsta jag varit med om...det blev det bästa jag varit med om...
    det behöver inte bli så hemskt som alla beskriver..men det är ju bra att var förberedd på att det kan bli väldigt jobbigt..
    jag är gravid nu igen och jag längtar efter förlossningen...ja du såg rätt jag längtar dit =)
  • Nightswimmer
    FreMiAnn skrev 2010-02-19 14:29:26 följande:
    ingen som tänker trösta en förstföderska med orden: men det var värt det! :)
    Klart det är värt det!

    Nu är det 20 månader sedan jag födde och jodå - jag har glömt bort det! Visst, jag kan erinra mig att det gjorde fasligt ont, att jag var trött, kräktes, var svullen som 17 "i snipperiet" och kände mig allmänt mörbultad.

    Men det starkaste minnet är ändå det där mörkhåriga, varma knytet, som skrek "ääÄäÄÄäÄHHH!" och plötsligt låg där på mitt bröst och tittade på mig med stora mörka ögon.
    Man äger icke snille för det att man är galen
  • dakeel

    Det är absolut värt det! Man känner sig som superkvinnan efteråt..finns inget man inte skulle klara av just då. Och som andra skrivit innan: när man får upp den där hala lilla skrikande "saken" på bröstet så är allt man gått igenom värt just det. {#lang_emotions_baby}

  • mammaflickan
    LizzieT skrev 2010-02-19 13:56:16 följande:
    Jag vet inte vad det var med mig, men det gjorde verkligen skit ont, som att man föder om och om igen :S helt sjukt!! det brukar vara skönt att skita, men då var det fan inte skönt haha
    Nä jag har förstått att jag är lyckligt lottad så sett. Men sista halvor av mina graviditeter, när man fick dom där järnpillrena som omvandlade skiten till cementbollar, va ju rena helvetet. Gick ju o höll sig i veckor o fick planera in en hel jävla kväll till o skita, haha.
  • Frugan

    Jag har postitiva upplevelser efter mina två förlossningar men....

    1. Tror att kroppen har ett "smärtminne" för när värkarna börjar ned tvåan så blir minnet av smärtan man förträngt plötsligt verklig igen. Man tänker "just det, det var ju så här jäkla ont det gjorde...!"

    2. Att brösten dag 2-3 efter förlossningen är 3 gånger normal storlek, är ömma, varma och värker oerhört.

    3. Att man är oerhört känslig. Grät på BB då jag tänkte på att min lilla bebis kanske skulle kunna bli mobbad när han började skola (snacka om att gå händelserna i förväg). När min man dessutom glömde bort min födelsedag  5 dagar efter att sonen föddes grät jag floder. Sonen föddes för tidigt och vi var mitt uppe i att flytta, men jag har inte riktigt förlåtit honom för det ännu...

    4. Svårt att göra nr 2, ja så är det verkligen.

    5. Eftervärkarna. Be om smärtstillande är mitt råd...

  • mammaflickan
    FreMiAnn skrev 2010-02-19 14:29:26 följande:
    ingen som tänker trösta en förstföderska med orden: men det var värt det! :)
    Jodå det är självklart värt det. Jag tyckte graviditeterna var 100 ggr värre, själva förlossningarna var ju bara roliga o bra, o man fick resultat direkt ju!
    Det behöver inte va plågsamt bara för det låter plågsamt.
    Jag tycker ts har en bra poäng med o skapa en tråd där vi kan avslöja överraskningar, för mig hade det vart positivt att ha vetat det jag inte visste innan jag började föda.

    En väldigt positiv överraskning fick jag när jag födde mitt andra barn, då jag pustat mig ur en lååååång (LÅÅÅNG) intensiv värk, kom en helt underbar känsla skjutandes upp genom ryggen, TOTALT UNDERBART SKÖNT o LYCKORUSIGT, o jag log, undrade ååh, va gjorde ni nu? Trodde dom hade skjutit i mig nåt underbart. Det var min egen inre smärtlindring som satte in, endorfinkicken, o den hade jag ingen aning om innan. Det var ren o skär lycka o helt underbart skön känsla.
    Det, o lite till, att kroppen sköter såpass mycket per automatik, att vi verkligen är helt obeskrivligt beundransvärda vi kvinnor, som kan ge liv. Att våra kroppar förstår nånting så mkt djupare än vi nånsin kommer fatta med huvet.
  • Movie Freak

    jag har haft väldigt lätta förlossningar så jag har bara en sak som jag önska jag hade vetat.

    att ändtarmen kan bli så hårt "belastad" under förlossningen att den kan svullna rejält som gör det svårt att do nr two o det hände mig efter min första förlossning.

    synd att ingen sa det utan att jag fick lista ut det själv o inte kunan skita på 3 veckor innan jag tala med ngn vettig som sa RESULAX som hjälpte.


    Bridget Jones wanton sex goddess with a very bad man between her thighs.
  • Lottaa
    mammaflickan skrev 2010-02-19 15:25:10 följande:
    Nä jag har förstått att jag är lyckligt lottad så sett. Men sista halvor av mina graviditeter, när man fick dom där järnpillrena som omvandlade skiten till cementbollar, va ju rena helvetet. Gick ju o höll sig i veckor o fick planera in en hel jävla kväll till o skita, haha.
    Hrm..
    järntabletterna har en helt annan effekt på mej vill jag lova.
    Värsta laxermedlet.. haha!
    Utan dem så är det stopp!
    BF 100312
  • Lottaa
    Frugan skrev 2010-02-19 15:29:44 följande:
    Jag har postitiva upplevelser efter mina två förlossningar men....1. Tror att kroppen har ett "smärtminne" för när värkarna börjar ned tvåan så blir minnet av smärtan man förträngt plötsligt verklig igen. Man tänker "just det, det var ju så här jäkla ont det gjorde...!"2. Att brösten dag 2-3 efter förlossningen är 3 gånger normal storlek, är ömma, varma och värker oerhört.3. Att man är oerhört känslig. Grät på BB då jag tänkte på att min lilla bebis kanske skulle kunna bli mobbad när han började skola (snacka om att gå händelserna i förväg). När min man dessutom glömde bort min födelsedag  5 dagar efter att sonen föddes grät jag floder. Sonen föddes för tidigt och vi var mitt uppe i att flytta, men jag har inte riktigt förlåtit honom för det ännu...4. Svårt att göra nr 2, ja så är det verkligen.5. Eftervärkarna. Be om smärtstillande är mitt råd...
    Ang. nummer 3 på din lista..
    Har du hört talas om "baby blues" eller sk. 3 dagars gråten?
    Drabbar de flesta nyblivna (nyförlösta) kvinnor runt den 3dje dagen efter själva förlossningen. Fick höra det på föräldraträffarna jag var på.
    BF 100312
  • Frugan

    Ja, det var nog helt klart baby blues jag kände. Kan inte minnas att jag kände så med tvåan.

Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)