Inlägg från: MariaKsk88 |Visa alla inlägg
  • MariaKsk88

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Men tänk om de tar honom ifrån mig? :( Jag har iaf sms:at min kontaktperson.. han får göra som han vill. Det är så läskigt för allt känns så overkligt, jag tror att jag drömmer eller hittar på allting. Det är en jättekonstig känsla.. jag mår nog bra ändå.. tror jag..

  • MariaKsk88

    Jag trodde förut att man bara blev anmäld till soc om man försökte ta livet av sig, för det är väl positivt att man vågar söka hjälp själv?? Men sist jag var inlagd (hade inte gjort något och t o m åkt dit själv) så ville läkaren kontakta soc. :( Så nu vågar jag inte söka hjälp längre trots att det kanske vore bäst. Idiotläkare.

  • MariaKsk88
    TigerLily skrev 2010-04-28 08:29:54 följande:
    jo det har varit lite tufft, mer än vad jag kunnat föreställa mig att jag skulle klara av.. det värsta är att det kommer efteråt typ.. orken och allt.. bearbetningen osv.. så jag vet ju inte ännu om jag "klarat" det heller. just då allt hände var jag som en maskin, men nu börjar soppan ta slut typ. Ja man är ju inte mer än människa. Har några vänner som gärna skulle kunan tänka sig att bli kontaktfamilj, har pratat med dem å de kom med förslaget direkt, men jag vet inte, det verkar ju toppen, mina barn trivs där och känner sig trygga, nackdelen är att vi är grannar.. men det kanske är det ultimata? De har själva 3 barn som leker med mina typ annars. Men jag undrar om det finns några nackdelar med det hela.. om man blandar in så nära vänner? eller om det enbart är bra? Hmm, vad tycker ni andra?
    Jag vet faktiskt inte, men kan du inte prova det? Det kanske är svårt för barnen att ha dig så nära inpå när det är meningen att de ska vara utan dig så att du får vila.. men jag vet inte, det kanske funkar jättebra om de känner sig trygga hos dem.
  • MariaKsk88
    TigerLily skrev 2010-04-28 11:06:32 följande:
    det är deras plikt att anmäla om man har barn, och de tar inte barnen ifrån dig utan vidare de vill kunna hjälpa dig. De erbjuder kanske hjälp i form av avlastning osv... det är för barnens bästa. Så blev det för mig då jag blev inlagd då jag i princip brakade ihop. Å jag hade inte heller försökt ta livet av mig då.. jag bara brakade ihop.. orken försvann och jag kände att jag behövde en time out, min kropp lixom strejkade. KRAM!!!
    Men vi har ett enormt kontaktnät och behöver ingen mer avlastning. Det ser ju ändå inte bra ut med en massa anmälningar... Men varför har de anmälningsplikt om man själv ber om hjälp? Ingen har någonsin anmält när jag varit inlagd utan att ha överdoserat. Nu vågar jag verkligen inte skaffa hjälp.
  • MariaKsk88
    Anonym (Ninda) skrev 2010-04-28 11:06:18 följande:
    Tack för grattisen. 28 år...hoppas jag slipper fylla 30.
    Det hoppas jag att du gör (alltså fyller 30) :)
  • MariaKsk88

    Ninda: Sjukhusets plikt att anmäla, men jag vet inte exakt när!

  • MariaKsk88
    Anonym skrev 2010-04-28 11:12:53 följande:
    Läkare och andra personer som i sitt yrke möter barn har anmälningsplikt om barnen kan misstänkas fara illa. 
    Jo jag vet.. men varför pratade de bara om att anmäla EN av gångerna jag varit inlagd (av kanske 15 ggr)? Är det för att det är så subjektivt?
  • MariaKsk88
    TigerLily skrev 2010-04-28 11:16:05 följande:
    vet inte varför, alltså, de "anmäler" inte men har plikt att meddela socialen bara tror jag. Alltså det betyder inte att det blir en utredning. Har ni delad vårdnad? Jag har ensam vårdnad, det gör kanske skillnad? Ja då du har ett stort kontaktnät låter det konstigt, men det kanske bara "är" så.. utan att det blir nått av det? Hmm, ring anonymt och fråga på något annat socialkontor? det borde ju vara samma policy å regler på alla?
    Ja, de har aldrig gjort en utredning, bara en bedömning en gång, och då bedömde dem att det var bra och att de inte kunde göra något bättre. Konstigt (och dåligt) att det är så olika beroende på vilken läkare det är. Men jag undrar vad som händer om man fortsätter få in anmälningar trots att vi har det så bra det går! Vi har delad vårdnad och bor ihop, så det underlätta ju.
  • MariaKsk88
    tant strul skrev 2010-04-28 12:12:39 följande:
    hoppar in här en stund om de är ok! har precis hamnat på facebook och hittade detta forum! fick diagnos bipolär för 2 år sedan..äter nu både litium, ergenyl, cipralex och så propavan till natten..är nyfiken och undrar vad ni andra äter för mediciner?  försökte hela förra veckan att vara utan alla..det gick väldigt upp och ner kan jag säga..mådde mycket fysiskt dåligt..typ abstinens..läkaren var inte glad!! men nu i måndags bestämde jag mig för att börja igen..men då inte med alla medicinerna..läkaren glad igen!! känner mig bakfull typ hela tiden ingen skön känsla alls! Ja vad vill jag med detta inlägg undrar ni väl? Jo jag vill be er alla att kämpa på och att aldrig sluta med medicinerna rakt av som jag gjorde...fråga er läkare i så fall
    Välkommen! :) Jag äter litium, lamictal, abilify, seroquel, imovane, nozinan och stesolid. Jag var utan mina mediciner i 2 månader, det gick jättebra, sen fick jag världens hemskaste blandeopisod. Usch.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2