• Lady Dahmer

    Jo, jag är en manshatare.

    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

    Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

    Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

    Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

    Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

    Och det förlorar vi alla på.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
    jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

    www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
    För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

    Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

    -----------

    tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.
  • Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
  • linas fina
    Sencha skrev 2010-02-20 14:34:59 följande:
    Jag var inne och letade i din blogg efter inlägget, men hittade inte mycket matnyttigt i inlägget. Jag är mamma till två pojkar. Jag vill gärna höra på vilket sätt jag bör uppfostra dem. Jag tror och hoppas annars att jag uppfostrar dem på samma sätt som jag skulle gjort om de var flickor, men det kan jag ju inte veta. Å andra sidan påverkas ju uppfostran av vilka de är som individer, så hade de varit andra personer än de är så hade ju uppfostran sett annorlunda ut.
    Jag har svårt att tro att du skulle uppfostrat dem lika, när de som är genusmedvetna knappt klarar av den uppgiften eftersom vi är så färgade av dessa roller..
  • Sencha
    linas fina skrev 2010-02-20 15:08:39 följande:
    Jag har svårt att tro att du skulle uppfostrat dem lika, när de som är genusmedvetna knappt klarar av den uppgiften eftersom vi är så färgade av dessa roller..
    Jag skrev att jag tror och hoppas. Självklart är det svårt, det är jag fullt medveten om. Säkerligen lyckas jag inte fullt ut.

    Det centrala i mitt inlägg till dig var inte att tala om hur jag gör eller hur bra eller dåligt det är. Jag skrev "Jag vill gärna höra på vilket sätt jag bör uppfostra dem". Alltså, kom gärna med konkreta tips på vad det är du menar jag bör göra.
    Varning för ras Gå så försiktigt du kan Inga tanklösa menlösa ord Ingen felaktig fras (LW)
  • Lady Dahmer
    Adoniram skrev 2010-02-20 15:08:15 följande:
    Med andra ord: Människan är en maskin som är slav under vad som hänt i barndommen....Är människan en maskin eller inte?
    riktigt så enkelt är det inte. det är varken svart eller vitt utan mer komplicerat än så. våra personligheter är enormt färgade av våra upplevelser och vår fostran. Och personligheten är inget man förändrar bara för att man vill speciellt inte om man inte ens är medveten om vilka faktorer som styr.

    jag kan inte bara välja att bortse från mina erfarenheter hur gärna jag än vill, det kräver flera år av terapi och aktivt arbete. Jag kan inte välja att sluta vara sexuellt skadad, hämmad eller rädd bara för att jag "vill". Jag kan jobba med det och få en förbättring, men det krävs tid och arbete.

    Prägling är nånting väldigt starkt som sitter djupt rotade i oss. Det fria valet är en illusion.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • linas fina
    Sencha skrev 2010-02-20 15:12:07 följande:
    Jag skrev att jag tror och hoppas. Självklart är det svårt, det är jag fullt medveten om. Säkerligen lyckas jag inte fullt ut. Det centrala i mitt inlägg till dig var inte att tala om hur jag gör eller hur bra eller dåligt det är. Jag skrev "Jag vill gärna höra på vilket sätt jag bör uppfostra dem". Alltså, kom gärna med konkreta tips på vad det är du menar jag bör göra.
    Det handlar ju inte om ett eller två tips utan vilken bild överlag man ger sina barn. Men om jag ska peka på ett exempel som jag kan se bland människor runtikring mig är hur de absolut inte låter pojken göra något som folk anser "tjejigt". Bara där har man visat att tjejer är något sämre än att vara pojke. SEdan finns det en tendens att låta killar härja på (killar är ju killar vettu) medans man inte uppmuntrar flickor till att ta för sig på samma sätt. Vad detta och andra saker får för konsekvense i ett längre perspektiv kan därmed funderas på..
  • Sencha
    linas fina skrev 2010-02-20 15:16:59 följande:
    Det handlar ju inte om ett eller två tips utan vilken bild överlag man ger sina barn. Men om jag ska peka på ett exempel som jag kan se bland människor runtikring mig är hur de absolut inte låter pojken göra något som folk anser "tjejigt". Bara där har man visat att tjejer är något sämre än att vara pojke. SEdan finns det en tendens att låta killar härja på (killar är ju killar vettu) medans man inte uppmuntrar flickor till att ta för sig på samma sätt. Vad detta och andra saker får för konsekvense i ett längre perspektiv kan därmed funderas på..
    Tja, det där är självklarheter för mig

    Det är för övrigt inte första gången jag träffar på den sortens kommentarer på forum. Alltså att jag som mamma till pojkar bör tänka extra på hur jag uppfostrar mina pojkar, så att de inte bli skitstövlar. Men när jag frågar efter vad som avses, så är det alltid fullständigt självklara saker som tas upp.
    Varning för ras Gå så försiktigt du kan Inga tanklösa menlösa ord Ingen felaktig fras (LW)
  • linas fina
    Sencha skrev 2010-02-20 15:20:20 följande:
    Tja, det där är självklarheter för mig Det är för övrigt inte första gången jag träffar på den sortens kommentarer på forum. Alltså att jag som mamma till pojkar bör tänka extra på hur jag uppfostrar mina pojkar, så att de inte bli skitstövlar. Men när jag frågar efter vad som avses, så är det alltid fullständigt självklara saker som tas upp.
    Det är ju jättebra att det är självklarheter för dig. Då behöver du inte ta åt dig för du har förstått vad det handlar om. Tyvärr är detta inte självklara saker för alla. Har många gånger stött på de exempel jag gav dig.
  • Adoniram
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 15:15:50 följande:
    riktigt så enkelt är det inte. det är varken svart eller vitt utan mer komplicerat än så. våra personligheter är enormt färgade av våra upplevelser och vår fostran. Och personligheten är inget man förändrar bara för att man vill speciellt inte om man inte ens är medveten om vilka faktorer som styr. jag kan inte bara välja att bortse från mina erfarenheter hur gärna jag än vill, det kräver flera år av terapi och aktivt arbete. Jag kan inte välja att sluta vara sexuellt skadad, hämmad eller rädd bara för att jag "vill". Jag kan jobba med det och få en förbättring, men det krävs tid och arbete. Prägling är nånting väldigt starkt som sitter djupt rotade i oss. Det fria valet är en illusion.
    Jag pratar inte om ett val fritt från prägling eller påverkan. Jag talar om att människan inte är en maskin eller slav. Man har ett val om hur präglingen och erfarenheter påverkar en.

    Oavsett vad man har varit igenom, så är man ansvarig för det man gör.

    Man kan alltid ändra sig, men det kräver att man väljer att ta ansvar för att ändringen sker. Lägger man hela tiden ansvaret för allt på andra, så kan man aldrig ändra sig.

    Hela frågan är vart man lägger fokus. Väljer man att lägga fokus på en själv, ta ansvar, själv ta beslut och val, så spelar påverkning och erfarenheter en väldigt liten roll. Man lever i nutiden och lär av sina erfarenheter i stället för att styras av dem. Man tar aktiva val och är inte en passiv slav av andras viljor.

    Väljer man att lägga fokus på andra och lägga allt ansvar på andra, så spelar påverkningarna en större roll. Man blir en maskin som är styrd av andra. Då blir det aktuellt att försöka ändra påverkningar, influenser, de som styr. Det är enbart om man lägger ansvaret från sig själv över på andra att hela genusdiskussionen är aktuell.
    Människan blir en maskin som styrs av andra och då vill man ändra på det som styr, i stället för att bli fri från styrningen.

    Det handlar om fokus och vart man väljer att lägga sin fokus.
  • pingstlilja

    Ts, jag känner inte alls igen mig i det du beskriver. Kan ju inte vara hälsosamt att gå runt o hata ett helt släkte..

    När det gäller uppfostran av flick/pojk, försöker jag inte göra några skillnader. Det har fungerat bra tycker jag.

  • idiblon
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 11:01:30 följande:
    hur menar du? Att det är mitt fel att jag blivit utsatt för våld och sexuella trakasserier?
    Att ditt bekräftelsebehov eventuellt fått dig att försätta dig i utsatta situationer. Det är tokvanligt.
    Eisa loves me.
  • Lady Dahmer
    idiblon skrev 2010-02-20 17:16:44 följande:
    Att ditt bekräftelsebehov eventuellt fått dig att försätta dig i utsatta situationer. Det är tokvanligt.
    det är möjligt och högst troligt, men jag tycker ändå inte att jag som barn och tonåring ska hållas ansvarig för vad vuxna män väljer att göra.

    i vuxen ålder har jag däremot INTE betett mig provokativt gentemot män. tvärtom. Jag är ingen exhibitionist eller attentionwhore, utan snarare socialt fobisk och tillbakadragen. Innan jag träffade min man så talade jag knappt med människor, speciellt inte män. jag mötte aldrig deras blickar och jag undvek att tala med dem.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.