• Lady Dahmer

    Jo, jag är en manshatare.

    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

    Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

    Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

    Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

    Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

    Och det förlorar vi alla på.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
    jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

    www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
    För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

    Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

    -----------

    tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.
  • Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
  • LindaJohansson81
    Adoniram skrev 2010-02-20 14:08:08 följande:
    Du har en hel del fördommar om män. Fördommar gror oftast i osäkerhet. Osäkerhet att ta ansvar. Folk är inte dumma. Folk är inte slavar eller maskiner. Folk kan tänka själv och ta egna val. Att en person väljer något är den persons ansvar. Inte färgen på deras barnkläders ansvar. Inte leksakernas ansvar. Att kalla hälften av jordens befolkning för mentalt handikappade är en farlig lek. Det är inte svårt för någon att motbevisa ditt argument.
  • Lady Dahmer
    Adoniram skrev 2010-02-20 14:08:08 följande:
    Du har en hel del fördommar om män. Fördommar gror oftast i osäkerhet. Osäkerhet att ta ansvar. Folk är inte dumma. Folk är inte slavar eller maskiner. Folk kan tänka själv och ta egna val. Att en person väljer något är den persons ansvar. Inte färgen på deras barnkläders ansvar. Inte leksakernas ansvar. Att kalla hälften av jordens befolkning för mentalt handikappade är en farlig lek. Det är inte svårt för någon att motbevisa ditt argument.
    du behöver kolla upp ordet socialisering. det är svårt att vara helt fri och tänka fritt när man sen födseln fostrats in i en roll. Fri vilja är en illusion. Vi är ALLA produkter av vår forstran, tid och kultur.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • LindaJohansson81
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 14:11:41 följande:
    linda - jo men resten av samhället kommer diktera för din son hur en man ska bete sig för att vara en riktig man.
    Alltså nu är ju jag hoppfull över mina intelligenta barn. Och är HELT övertygad om att de kommer veta vad som är rätt eller fel.
  • Lady Dahmer
    LindaJohansson81 skrev 2010-02-20 14:14:22 följande:
    Alltså nu är ju jag hoppfull över mina intelligenta barn. Och är HELT övertygad om att de kommer veta vad som är rätt eller fel.
    det kommer de säkert. men de kommer ändå att socialliseras in i en roll.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Themis

    Min uppväxt gjorde inte heller mycket för att övertyga mig om manssläktets existensberättigande, men tack och lov kom det in allt fler begåvade och rätttvisa män i mitt liv under skol- och studenttiden och till sist försvann den hangupen.

    Jag blir fortfarande arg och upprörd när jag läser viss statistik, men det är inget skäl att döma någon man inte känner. Jag vill vara individorienterad!

  • o0Mia0o
    LindaJohansson81 skrev 2010-02-20 14:14:22 följande:
    Alltså nu är ju jag hoppfull över mina intelligenta barn. Och är HELT övertygad om att de kommer veta vad som är rätt eller fel.
    tycker det låter som du gör ett toppenjobb med dina barn

    precis som jag gör med mitt

    men min 2 åriga dotter kom ändå hem från förskolan och ville ha på sig klänning och göra piruetter för att då var man en "prinsessa"
    och det skulle man tydligen vara....

    prinsessor ville dessutom vara med på kort och le sitt finaste leende och inte sparka boll, för det gjorde inte prinsessor...
    back in the hood
  • Adoniram
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 14:10:16 följande:
    du behöver kolla upp ordet socialisering. det är svårt att vara helt fri och tänka fritt när man sen födseln fostrats in i en roll. Fri vilja är en illusion. Vi är ALLA produkter av vår forstran, tid och kultur.
    Jag har läst massor av sociologi och det är väldigt långt mellan socialisering och att lägga ansvaret för folks handlingar på andra än de själva.

    Det är inte alls svårt att tänka fritt om man tillåter sig själv att tänka fritt. Ser man sig själv som slav eller produkt av något annat eller någon annan, så är det omöjligt att tänka fritt. Då kommer man in i en ond spiral där man försöker lägga ansvar från sig själv på andra. Man börjar göra det samma med andra människor. I stället för att lägga ansvaret på folk för deras uppförande, så försöker man lägga det på någon annan. När det inte lyckas, så använder man något diffust och flummigt som "Samhället', 'De rika', 'De starka' och andra odefinerbara grupper.

    Man kan påverkas, inspireras, motiveras osv. av många saker i livet. Både positivt och negativt. Men eftersom vi varken är maskiner eller slavar, så är valet om hur mycket saker påverkar, inspirerar osv. och inte minst hur vi använder påverkningarna, något vi själva bestämmer. Det är det frihet handlar om.

    Med frihet kommer ansvar. Tar man bort ansvaret, tar man även bort friheten.
  • LindaJohansson81
    o0Mia0o skrev 2010-02-20 14:21:04 följande:
    tycker det låter som du gör ett toppenjobb med dina barn precis som jag gör med mitt men min 2 åriga dotter kom ändå hem från förskolan och ville ha på sig klänning och göra piruetter för att då var man en "prinsessa" och det skulle man tydligen vara.... prinsessor ville dessutom vara med på kort och le sitt finaste leende och inte sparka boll, för det gjorde inte prinsessor...
    Alltså jag fattar verkligen inte det där. (Puh är glad över att jag inte har tjejer), för jag KLARAR verkligen inte av klänningar, prinsessor, håruppsättningar och dyl.

    Men det kommer nog gå bra för din tös iaf
  • Sencha
    Lady Dahmer skrev 2010-02-19 15:59:21 följande:
    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga. Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!" Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig. Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja. Och det förlorar vi alla på.
    Antingen så är jag oerhört blåögd, eller så har jag "bara" träffat på helt andra män, för TS, din bild av män stämmer inte alls med min bild. Det betyder förstås inte att alla jag träffat på är perfekta (det är ju ytterst få människor som är det), men det du beskriver är oerhört fjärran från vad jag sett och upplevt, i alla fall. Bortsett från några enstaka skitstövlar i grundskolan så har jag över huvud taget inte träffat på något alls av det du beskriver.
    Varning för ras Gå så försiktigt du kan Inga tanklösa menlösa ord Ingen felaktig fras (LW)
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.