Jo, jag är en manshatare.

jag tar ansvar och jag är inte bitter.

jag berättar bara vad jag känner och varför.

Det är en sak att berätta vad man känner och en annan att lägga värderingar på andra.

Jag hatar inte män. Det tar så mycket tid och kraft ifrån mig. Däremot så innebär det inte att jag alltid litar på män av just de saker du räknade upp i trådstarten. Därför försöker jag mitt allra bästa med den son som jag har för att han ska växa upp och bli en sådan man som jag vill att han ska vara. En man som har respekt för sina medmänniskor och däribland även kvinnor. Jag vill att han ska bli som min sambo. En som inte ser skillnad på könen utan för personerna som är bakom könen.

Jag är också väldigt intresserad av genus och gick under hösten Genuspedagogik som en del av min utbildning. Det har gett mig en hel del faktiskt. Den har gett mig ett tänk och en förståelse och jag kommer ta med mig detta sedan när jag börjar jobba.

Jag förstår att du med den erfarenhet som du har hatar män. Jag har inte samma erfarenhet som du, i alla fall inte riktigt lika illa men det är klart att jag under mina år från det att jag kom in i puberteten som lågstadieelev har varit utsatt för massor med blickar, kommentarer och än och annan som tafsat också och trott att det som är mitt är rättmätigt deras.

Innan jag träffade på intelligenta människor i min vardag tyckte jag att män var ena riktiga dårfinkar.
Men det kan jag inte säga med bästa vilja i världen längre.
Detsamma gäller kvinnor. Förut var kvinnor för mig ena riktiga idioter som bara förtalade varandra.

För mig är det absolut inte könet, det är intelligensen.

Trist att ha en skitstövel till pappa.

Du och jag är mer lika än du kan fatta. Men gudars vad olika vi analyserar och därmed tycker och tänker för det. Jag begriper mig bara inte på hur du kan vara så klockrent jävla lysande great ibland sen så himla plump vid andra tillfällen, men antagligen så är du som jag på den punkten också.

Och taktilt försvar is the shit.

Där kom den fram. Kärnan i hela din argumentation. Nu är det ingen tvekan längre om att du ser människan som en maskin. :) Tack för förtydligandet.

Låt oss säga att denna forskaren har rätt. Endast 10% beror på miljön. Genast uttalar du att det måste betyda att vi "har våra personligheter till 90% klara när vi föds". Fantastiskt!

Du delar alltså upp människans psyke, personlighet, intelligens, ja allt, i två delar. Det som vi får med oss när vi föds och det som påverkas av miljön. Antingen är det det ena eller det andra. Eftersom vi inte kan påverka det vi får med oss när vi föds är det miljön vi ska ändra på i din värld. Annars går det galet och inga kommer att vara fria.

Var är intelligensen i det här? Var är människans egenskap att tänka rationellt? Var är ansvaret? Till och med djur kan klara sig bättre än det du kallar människa.

Låt oss ta ett exempel. Olle föds i en familj där mamman super och pappan slåss. Mammans drickande har gjort att Olle föds liten och klen. Olle bor i ett höghus där hyran betalas av kommunen. Olle får stryk av pappan och får ofta vara den som ska ta hand om mamman eftersom hon inte kan klara av att ta hand om sig själv när hon är full. Arven är skit, miljön är värre.

I din värld, där Olle är en maskin och slav under miljön, så kan man endast rädda Olle genom att gå in och ändra hans miljö. Olle kan inget själv.

Nu visar det sig dock, att Olle inte är nöjd med situationen. I tonåren börjar han önska att han vill mer med sitt liv. Har bestämmer sig för att ta skolan allvarligt även om det är svårt med hans situation i hemmet. Han sattsar stenhårt och lyckas bra. Han kommer in på naturlinjen på gymnasiet och fortsätter att sattsa hårt på pluggandet även om han kämpar med problemen hemma.
Han kommer in på universitetet och skaffar ett studiejobb. Han jobbar hårt med både jobb och studier och efter 10 år så är han läkare. Han får jobb och drar hem 70 000kr i månaden. Han gifter sig, köper ett fint hus och bilen han har drömt om sedan han var liten. Han är glad.

I din värld är detta helt omöjligt. Det enda som kan hända i din värld, är att Olle blir ett psykfall som lever på socialbidrag. Orsaken är att han har präglats av sin miljö. Det är alla andras ansvar än Olles. Han är en slav och en maskin som inte kan göra något åt sitt liv, men styrs helt av hans uppväxt.

Detta är ett ganska extremt exempel, men tagit från verkligheten (en av mina vänner). Om vi nu vänder tillbaks till genusdiskussionen, så handlar den om att man ska vara försiktig så man inte förstör barnens framtid genom att ge pojkar blå kläder och låter flickor leka med dockor osv. Om mu Olle kan bli läkare trots att hans uppväxt var så hemsk, hur stor roll tror du det spelar om ett barn har en röd eller en blå tröja på sig?

Problemet med det exemplet är att alla som inte är som Olle anses vara sämre, trots att de kanske inte är det. Även utan de biologiska förutsättningar mamman bidrog till genom att supa så att Olle blev liten, så har han en hel del med sig arvsmässigt. Hur mycket av det biologiska arvet och miljön inverkar är ju individuellt på så in i helvetes många plan att det bara är dumt att påstå att man i princip kan skita i miljön, för vissa av de som inte är maskrosor utan orkidéer hade kunnat bli bättre än maskrosorna om... Om.

Det är därför jag bara umgås med män som är mer kvinnliga än jag själv ;)

Och vem är du då? Skäggiga damen