• Äldre 19 feb 15:59
    62680 visningar
    1050 svar
    +1
    1050
    62680

    Jo, jag är en manshatare.

    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

    Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

    Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

    Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

    Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

    Och det förlorar vi alla på.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
    jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

    www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
    För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

    Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

    -----------

    tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.
  • Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
  • Äldre 20 feb 19:54
    #91

    urk. kroppskontakt är en sån där annan noja jag har


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • LindaJ­ohanss­on81
    Äldre 20 feb 19:55
    #92
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 19:54:34 följande:
    urk. kroppskontakt är en sån där annan noja jag har
    Ha ha ha. Du och min äldsta son hade nog passat ihop väldans bra. Men han får kramar iaf så elak är jag...
  • Rochef­ort 10
    Äldre 20 feb 19:56
    #93
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 19:49:39 följande:
    ett exempel i tråden jag länkade. ett vanligt scenario i många förskolor och skolor
    Jo, det är hemskt, jag har själv upplevt det under större delen av min skoltid.
    Problemet i fallet du beskriver tror jag dock har att göra med vuxna människor som inte vågar ta sitt ansvar och sätta gränser för bråkiga ungar. Självklart ger det fel signaler, men jag tycker inte att man bör generalisera så pass mycket som att säga att ALLA pojkar fostras till aggressiva våldtäktsmän.
    Det handlar snarare om att ingen tar tag i de pojkar som inte förstår skillnaden mellan mitt och ditt.

    Blev kanske lite rörigt, förstår du hur jag menar?
  • Blommy­Ness12
    Äldre 20 feb 19:57
    #94
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 19:40:13 följande:
    jag hatade människor förr. jag tror skillnaden ligger i att jag inte är rädd för kvinnor. jag har inget att frukta från dem och jag blir sällan objektifierad eller behandlad nedvärderande av dem.
    Jag beklagar att du behövt stå ut med det, men jag kan säga att jag blivit objektifierad och nervärderad ytterst sällan, och det var vid ett par enstaka tillfällen i högstadiekorridoren, därför kan jag absolut inte känna samma sak som du gör inför män, jag ser den moderna mannen snarare som en missförstådd människa som snor knut på sig för att vara både manlig och stark, samtidigt  som han är i kontakt med sin femnina sida, duktig på att både dammsuga och vabba, och laga bilen och installera biosystemet.
  • Blommy­Ness12
    Äldre 20 feb 20:01
    #95

    Och det du beskriver i den länkade tråden känner jag inte heller igen, jag kom in i puberteten när jag var 9 år, och när jag blev retad för det så togs det tag i direkt, det var samtal och min lärare var redigt arg.

    Samma gäller högstadiegrejen, vi hade en elevkontaktperson på skolan och när jag pratade med honom hade de samtal med grabbarna, och det blev ett jävla hallå. Och jag började skolan 98 så jag antar att det är annorlunda mot för när du gick i skolan, jag hoppas iallafall att det inte går till så någonstans längre, jag har iallafall inte upplevt det.


  • Velour
    Äldre 20 feb 20:04
    #96
    BlommyNess12 skrev 2010-02-20 19:57:34 följande:
    Jag beklagar att du behövt stå ut med det, men jag kan säga att jag blivit objektifierad och nervärderad ytterst sällan, och det var vid ett par enstaka tillfällen i högstadiekorridoren, därför kan jag absolut inte känna samma sak som du gör inför män, jag ser den moderna mannen snarare som en missförstådd människa som snor knut på sig för att vara både manlig och stark, samtidigt  som han är i kontakt med sin femnina sida, duktig på att både dammsuga och vabba, och laga bilen och installera biosystemet. www.mammajennifer.blogg.se
    Ja, det är ganska så sant. MEN - fortfarande finns den där synen på den hegemoniska maskuliniteten (idealmannen = Vit, välbeställd, heterosexuell, gift, dominant etc.)) som dominerar. Därför har många män rätt svårt att leva upp till, allra mest de homosexuella männen som hamnar underst i den maskulina hierarkin. Även om det maskulina är det som dominerar det feminina och orsakar ojämställdhet mellan könen, finner man även ojämställdhet inom männen själva.

    Finns en bok som heter Maskuliniteter som problematiserar maskuliniteten rätt bra. Skriven av R. Connell (man som numera är kvinna )
  • Äldre 20 feb 20:06
    #97
    Rochefort 10 skrev 2010-02-20 19:56:43 följande:
    Jo, det är hemskt, jag har själv upplevt det under större delen av min skoltid. Problemet i fallet du beskriver tror jag dock har att göra med vuxna människor som inte vågar ta sitt ansvar och sätta gränser för bråkiga ungar. Självklart ger det fel signaler, men jag tycker inte att man bör generalisera så pass mycket som att säga att ALLA pojkar fostras till aggressiva våldtäktsmän. Det handlar snarare om att ingen tar tag i de pojkar som inte förstår skillnaden mellan mitt och ditt. Blev kanske lite rörigt, förstår du hur jag menar?
    det är inte könsrollerna i sig som är orsakerna. Nåt som de flesta våldsförövare har gemensamt är trauman i barndomen, antingen jobbiga händelser eller misshandel eller nån annan form av vanvård. (nu undantar jag de som har fel i huvudet)

    men varför är det just män i så fall så blir förövare och inte lika många kvinnor? kvinnor utsätts ju t.ex för mer sexuellt våld som barn än män men ändå så reagerar de olika?

    Jo - det är inte upplevelsen i sig som är orsaken till sjukdomen, utan sättet man får hantera och bearbeta det på; Pojkar får inte gråta, prata ut om sina känslor på samma sätt som flickor. Flickor tillåts sörja, vara ledsna, visa känslor och kan på så sätt bearbeta sina upplevelser. 

     Pojkarna är tvugna att hitta andra sätt att hantera sina upplevelser på och ett av de sätten är ilska och även att ta på sig skulden "jag gillade det, det var mitt fel" .

    Pojkar förväntas även lösa sina problem genom att vara fysiska (det är socialt acceptabelt för män att slåss eller visa ilska utåt) medans kvinnor förväntas bete sig ordentligt. 

    osv osv

    pojkar blir utåtagerande medans flickor väljer att vända sig inåt. (blir självdestruktiva)
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Äldre 20 feb 20:07
    #98
    BlommyNess12 skrev 2010-02-20 20:01:42 följande:
    Och det du beskriver i den länkade tråden känner jag inte heller igen, jag kom in i puberteten när jag var 9 år, och när jag blev retad för det så togs det tag i direkt, det var samtal och min lärare var redigt arg.Samma gäller högstadiegrejen, vi hade en elevkontaktperson på skolan och när jag pratade med honom hade de samtal med grabbarna, och det blev ett jävla hallå. Och jag började skolan 98 så jag antar att det är annorlunda mot för när du gick i skolan, jag hoppas iallafall att det inte går till så någonstans längre, jag har iallafall inte upplevt det.
    jag började skolan 83, och visst har saker förbättrats men om du läst tidningarna senaste tiden så har det rapporterats om flera skolor där eleverna fortfarande upplever samma saker. (artikelserie om mobbing och kränkningar)
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Rochef­ort 10
    Äldre 20 feb 20:24
    #99

    Jag håller med dig i en del av det du skriver här.

    (Det går inte att citera)

    det är inte könsrollerna i sig som är orsakerna. Nåt som de flesta våldsförövare har gemensamt är trauman i barndomen, antingen jobbiga händelser eller misshandel eller nån annan form av vanvård. (nu undantar jag de som har fel i huvudet)
    Det var precis det jag pratade om tidigare när jag berättade om Pinker och hans teori om att det är unika livsupplevelser snarare än miljö som formar individen.

    Jo - det är inte upplevelsen i sig som är orsaken till sjukdomen, utan sättet man får hantera och bearbeta det på; Pojkar får inte gråta, prata ut om sina känslor på samma sätt som flickor. Flickor tillåts sörja, vara ledsna, visa känslor och kan på så sätt bearbeta sina upplevelser. 
    För det första tror jag att män till allt större grad är "tillåtna" att gråta ut idag än om man jämför med för några decennier sen.  
    För det andra skriver du att flickor får sörja och bearbeta sina känslor. Detta borde ju också innebära att de lättare kommer förbi och glömmer sina oförätter. Du skriver dock lite senare att de förväntas bete sig ordentligt, jag vet inte riktigt vad du menar med det. Men när jag läste så fick jag känslan av att de inte riktigt får möjligheten att bearbeta sina känlsor på önskvärt sätt.

    pojkar blir utåtagerande medans flickor väljer att vända sig inåt. (blir självdestruktiva)
    Kan man kanske tänka sig att ovanstående är den sådan typisk könsbiologisk skillnad. Vi reagerar helt enkelt inte på samma sätt. Det faktum att vi tjejer tillåts sörja och bearbeta känslor borde rimligtvis förhindra att vi blir självdestruktiva. Ändå är det ganska vanligt att vi blir det, varför är det då önskvärt att få männen att bearbeta negativa erfarenheter på samma sätt som kvinnor?

  • ikasan
    Äldre 20 feb 20:27
    Lady Dahmer skrev 2010-02-20 19:25:22 följande:
    åh det tar sån tid att förklara så jag drar mig alltid för att göra det i skrift. kortfattat och generaliserande: Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att behaga, att vara objekt, att ta emot, att passa upp, att säga ja. Båda könen lär sig tidigt hur de ska bete sig och vad man ska förvänta sig av det andra könet.  och läs min senaste TS! www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html där har vi EN del i det hela.
    Jag vet inte vad du har varit utsatt för, men jag hoppas att det befogar sådana hejdlöst genereliserande åsikter som du häver ur dig.

    Jag misstänker att det är ganska många som inte håller med dig, men känner starkt med dig. Blir man så bitter så är man ganska bränd. Trist för dig.

    Jag känner inte igen mig ett färn i det du säger. Har själv blivit utsatt för diverse påhopp, men för min del har det varit mer konstruktivt att se det som att en person inte haft tydliga gränser eller fucked up värderingar, inte närmare hälften av jordens befolkning.

    Du framställer dig själv som ett offer i det jag har läst av din ts och dina inlägg. Hur skulle det vara om du själv tog ansvar för din egen situation och hur du själv känner inför män?
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
Logga in
Bli medlem