Svenska barn ouppfostrade?

Nej, och det är nästan lika irriterande som föräldrar som bara tittar på.

Ja, det var ju det jag blev. Jag är sjukt impulsiv, och sa några väldigt otrevliga saker.

Fast jag tror att vi överlag är ganska dåliga både på att ge positiv förstärkning men absolut barn med funktionshinder som gör de utåtagerande eller väldigt livliga får ofta väldigt mycka negativa förstärkningar. Som förälder eller personal bölir man trött och ser bara svart då gäller det att vända.

När barn slåss så måste man ändå regera och genast få de att sluta ta bort barnet från situationen. Men jag har varit med om det Tonx beskriver när föräldrarna bara står brevid och ser helt apatiska ut eller bara-Ja lilla Kalle han är ju så livlig. Jag tro inte alla de barnen har npf heller.

Men om man är med lite så hinner man de allra flesta gånger ingripa innan det går så långt att barnet slåss. Man behöver inte alls slåss för att man är livlig tror det är mer frustration i att inte riktigt ha tillgång till de sociala regler och koder som hjälper oss att lösa en konflikt. För att då återknyta lite till det som Lövet sa (om jag minns rätt, skjut mig om jag tar fel) de flesta av våra barn spenderar förskräckligt mycket tid på institutioner med många andra barn och pedagoger. Det jag har märkt skillnad då jag haft min son på en vanlig kommunal föskola med över 20 barn, och sedan på en resursförskola med färre barn och fler pedagoger, är att på den första förskolan hann pedagogerna ofta inte ingripa i konflikter innan slagsmålet redan var ett faktum. Då står ofta ord mot ord, de vuxna har inte vart med från början och vet inte vad som hänt. Det är svårt att lösa konflikten "i efterhand" utan all information och oavsett lösning känner ofta det ena eller båda barnen sig orättvist behandlade.

På resursförskolan fanns en pedagog med i varje rum, i varje lek. Hörde alla konflikter från start och visste vad det handlade om. Kunde finnas till hands och hjälpa barnen när de missförstod varandra, kunde ställa frågor som hjälpte barnen att hitta en lösning på konflikten. Och vilken skillnad det var på stämningen i dessa olika barngrupper!

Absolut att förekomma är bäst och är det riktigt små barn så funkar ju avleda bäst. Det behövs många vuxna 14 barn på en småbarsavdelning och två pedagoger tror jag är måttet i Stockholm och det är ju på tok för litet och i skolan ska de lösa konflikter själv(vilket man inte kan som barn tycker jag). Ush ja

vilka barn/ungdomar är det som förstör mest i detta samhälle! råna andra osv inte är många av dem svenska barn!

det jag menar är att i andra länder så slår många sina barn, klart barnen blir våldsamma och tror att det rätt att slå andra eller råna osv..
det kallar jag dålig uppfostran..
klanka inte ner på svensk uppfostran.

Jo det kan jag nog hålla med om. Inte alla barn såklart men många svenska föräldrar verkar ha svårt att sätta gränser och det är lite inne nu att sätta barnen främst och bara tänka på barnen och göra allt för sina barn. Många barn i Sverige är extremt curlade av sina föräldrar och det leder till vad jag anser är ouppfostrade och bortskämda barn.

jag tycker nåt helt annat næmligen... att det finns snorungar i alla nationaliteter.. precis som det finns værldens ænglar inom alla nationaliteter.. tror inte det e nåt speciellt svenskt. Man kan inte skylla på nån annan æn førældrarna, oftast iaf..

bara för att en tidning skriver att svenska barn är ouppfostrade så behöver det inte stämma...jag har sett och hört om barn från alla möjliga länder som är ouppfostrade...