I senaste numret av tidningen "Mama" ställdes denna fråga, då bl.a. utländska utländska guideböcker och den äldre delen av den svenska befolkningen tycker det.
Nej. Men svenska barn är nog inte lika väldresserade. Men det tycker jag inte att man behöver sträva efter heller. Särskilt inte eftersom det finns ett stort mått av ögontjäneri i sådant.
Barn som bemöts med respekt bemöter andra med respekt.
Barn som har fått sina gränser respekterade har lättare att se och respektera andras.
Barn som får sina känslor erkända har lättare att uppmärksamma och sätta ord på sina känslor och har bättre självkänsla.
Barn vill passa in och vara omtyckta, accepteras av familj och kompisar. Dvs de har en stor kapacitet att ta efter och lära sig hur det funkar. Om vi människor inte hade det hade vi dött ut för länge sen. Om vi var helt beroende av att vuxna skulle lära ut allt till oss så hade det blivit katastrof. Barn lär sig själva, det de behöver veta. Men det går runt en massa vuxna som tror att de håller på att lära barn lärdomen X utan att förstå att barnen istället lär sig Y, om hur vuxna fungerar och om sitt eget värde.
Kan inte säga hur barn i andra länder beter sig, men alla de gånger jag hört ungar skrika fitta, hora m.m. till varandra, äldre barn och lärare på låg- och mellanstadieskolgårdar fick mig att rösta ja.
Svenska barn är inte dresserade som barn i andra länder.
Men jag skulle ändå påstå att mina barn är väluppfostrade och var några dumma auktoritära barnagare säger, det skiter jag i. Mina barn säger hej, snälla,tack och hejdå. Min "stora"tar väl hand om sin lillebror, visar medkänsla och har (så mycket en fyraåring kan ha) tålamod och lugn. Och disciplin får mina barn, men dressyr är jag inte mycket för och då får de där barnagarna i andra länder lungt tycka att mina barn är ouppfostrade. Hellre disciplin med kärlek än dressyr med hård hand. Jag har barn hemma och inga hundar!
