Hon är inte så gammal flickstackarn (nej jag försvarar henne INTE, hon är ute och cyklar ofta, och hissen går inte över huvud taget och något stall har hon inte). Hon är som vanliigt inte särskilt nyanserad och jag kan för mitt liv inte begripa varför man vill diskutera ämnet, alltså starta en sådan tråd, över huvud taget heller då jag finner det mycket osmakligt. Alla har vi rätt till en åsikt men när hon som vanligt är smidig som ett kylskåp och verkar vara så dåligt insatt i ämnet förvånar det mig ändå att hon startar en sådan tråd. Jag håller ärligt med henne om att jag tycker det är egoisktist att ta sitt liv, oavsett om man har barn eller inte, men man måste även inse att det faktiskt inte är ett val för vissa.
Jag har levt med en mamma som lider kronisk depression, hon fick mig att vilja ta livet av mig många gånger för att jag inte orkade leva med henne. Det är fortfarande jobbigt att ens träffa henne för en kaffe, hon är så negativ om precis allting och med min uppväxt som jag hatade tror hon ändå att hon har några råd att komma med angående min dotter.... Usch, blir ledsen när jag tänker på det. Måste hitta ett sätt att klara av att umgås med henne. Men varje gång man träffas så lyckas hon säga något negativt och jag blir helt tom på energi.
Tack för gratisterapin, förvänter mig INTE att någon orkar läsa...