Bim v.51 2005 - i år blir de 4 år

Lägger bara till tråden lite snabbt.

Ulrika: Fy vad jobbigt det låter med förvärkar. Avundas dig absolut inte. Men nu kan det ju inte vara lång tid kvar? Spännande!!!!

Nu bor jag alltså i Malaysia. Det känns fortfarande väldigt ovant med allt men man börjar ändå komma in i någon slags vardag. Det har börjat bli lite svalare så idag har vi varit ute ganska mycket. Stora delar av tomten ligger i skugga på förmiddan och fram till ungefär 15-tiden. Allt känns mycket bättre, både för mig och för barnen, när vi kan vara ute. Helgerna känns bäst eftersom Magnus är ledig och vi kan hitta på lite. Annars så blir det ju mest så att jag och barnen sitter här hemma i huset. Jag saknar Sverige och alla mina kompisa otroligt mycket och ibland så känns allt jätte hemskt. Men jag ska prova på det här fram till sommaren och sen så får vi se om jag väljer att bo kvar här eller om jag och barnen flyttar hem. Det känns som att jag verkligen måste ge det en chans men samtidigt så tänker jag inte stanna kvar i två år om jag vantrivs eller om det inte fungerar för barnen.

Ulrika: Säger grattis här också och vill gärna höra hur allt gick! Axel är underbart söt. Nästan så att man blir lite sugen själv

Anna: tycker Svensson-liv låter underbart, men jag förstår så klart hur du menar. Skönt med lång semester i år, alltid bra med något att se fram emot.

Frida: Låter som att du har det fullt upp. Spännande att Cosmo ska börja på Montessori. Min erfarenhet är att Montessori är jättebra för rätt sort barn. Är Cosmo ganska självständig och kreativ så kommer det nog att vara otroligt utvecklande för honom.

Här i Malaysia så springer dagarna förbi. Jag har träffat en tjej från Sverige som precis har flyttat hit till ön. Hon är en sådan person som jag direkt fick bra kontakt med och det känns som att vi har känt varandra länge. Hon har också arbetat som lärare så vi har lite mer gemensamt. Sen så har jag gått med i en "hemmafru-klubb" för utländska kvinnor som bor i Penang. Så man träffar en del folk genom den också. Min granne Nicky har blivit lite av en mentor för mig så jag börjar helt klart lära känna lite folk. Sen så har jag lite svårt att bara gå hemma och inte tjäna några egna pengar. Jag och Magnus har gemensam ekonomi så det är inga problem rent ekonomiskt men det känns konstigt att inte jobba och tjäna egna pengar. Jag trodde inte att det skulle bli ett problem men det har det absolut blivit. Hanna trivs jättebra här men vi har tyvärr lite problem med Hugo. Han har blivit nästan rädd för andra barn. Kommer det barn när vi är på lekplatsen eller i poolen så vill han åka hem på en gång. Och igår när vi var på öppna förskolan så ville han åka därifrån direkt eftersom det var ett annat barn där. Det var nästan så att han fick panik för att han blev så stressad. Han vägrar att börja dagis här och vill bara vara hemma med mig och Hanna. Nu har jag iaf hittat ett dagis som har halvdagar och små barngrupper så jag ska ställa honom i kö där. Frågan är bara hur mycket man ska tvinga honom?

Han är alldeles underbar Ulrika! Och jag blir alldeles skakig när jag läser din berättelse, farligt det där när man läser sånt eftersom man blir så sugen på en till själv. Hoppas att han och ni mår bra nu!

Johanna: Åh vad spännande att det snart är dags. Och det måste vara skönt att veta också exakt när det blir. Visst kommer du att ha lite ont efter snittet men det brukar gå över ganska fort. Jag tror att dina barn är i en ganska bra ålder för att få syskon eftersom de är så pass stora. Så det kommer säkert att gå jättebra, blir säkert två små-mammor till där hemma

Anna: Hoppas att det har lugnat ner sig lite med sjukdomar för er nu.

Jag har precis hittat en skola till Hugo som känns jättebra. Nu ska jag bara hålla tummarna för att vi inte är för sent ute utan att han kan få plats nu till hösten. Magnus skulle ringa och prata med dem idag. Sen så måste vi fylla i en ordentlig ansökan med allt från våra passnummer till en hälsoundersökning på Hugo. Skolan är internationell och kristen och det känns väldigt bra för min del så jag hoppas verkligen att allt löser sig nu.

Sen så har vi sålt huset i Sverige och löst alla lån och jag måste säga att det är en underbar känsla att plötsligt ha plus på kontot för första gången på 6 år. Sen så kan det kännas lite sorgligt att vi inte ska bo i huset längre men jag hoppas att vi hittar ett bättre hus när vi flyttar hem igen. Själv så väntar jag på att bli moster igen vilken dag som helst nu. Min lillasyster har bf i morgon och jag hoppas verkligen att bebisen kommer snart för hon börjar tröttna rejält.

Har någon av er haft barn som bits? Hugo gjorde det aldrig men Hanna gör det väldigt ofta. Det är oftast Hugo som råkar illa ut med bitmärken på rygg och armar. Ibland så bits hon när hon och Hugo leker och hon blir för uppspelt men ibland så gör hon det med flit när hon blir arg. Vi säger ifrån ordentligt men det verkar inte hjälpa. Några tips?

Grattis Sara!!!!! Gud va kul för er och vilken nyhet! Jag har skrivit i tråden också men jag tror att det där kommer att gå jättebra, men jag förstår att det är en chock.

Johanna, hoppas att allt går bra med din mamma och att behandlingen hjälper. Hoppas också att lille Pelle mår bättre nu.

Frida: Kul att ni försöker igen om det känns rätt för er. Det är ju verkligen inte det lättaste att hålla ihop en familj speciellt inte när man har fått barn. Hoppas att ni får det härligt i Spanien!

Anna: Mysigt med lite barnledigt men jag förstår att du saknar dem. Jag har svårt att vara borta från barnen bara någon timme men då är jag tyvärr en riktig hönsmamma också.

Här har vi semester för fullt och vi försöker hinna med så mycket som möjligt. Vi har varit uppe hos min släkt i Jämtland och i dag kom vi hem efter några dagar hos Magnus släkt i Saltsjöbaden. Snacka om kontraster. En vecka i min mammas lilla stuga vid en liten sjö i de jämtländska skogarna och nästa vecka i Magnus familjs jätte villa i Saltis. Måste säga att jag trivs bäst i skogen faktiskt, har lite svårt för överklasslivet tyvärr. Vi har hunnit med både Frösö djurpark och Gröna lund och nästa vecka blir det Furuvik. Så barnen är glada. Fast Hanna bryr sig inte så mycket utan är nöjd med att åka vagn och äta banan under tiden som Hugo leker för fullt.

Personligen så är mitt liv totalt kaos för tillfället. Jag och Magnus utvecklas mer och mer åt olika håll så vi får se vart det här slutar. Helt plötsligt är det bara pengar och karriär som gäller för honom och jag börjar inse att status och pengar inte spelar någon roll alls för mig utan att det är helt andra saker som gör mig lycklig. Men vi får som sagt se vad som händer, just nu försöker jag bara göra sommaren så roligt som möjligt för barnen.

Sara: Såg bilderna på fb och förstår att det måste kännas underbart nu när du vet att de mår bra. Så otroligt roligt det måste vara att få tvillingar även om det naturligtvis blir lite mer jobb också. Min kusin fick tvillingar för några år sedan och hon säger att det var mycket svårare med första barnet än vad det var med tvillingarna. De anpassade sig väldigt bra efter varandras tider och deras storasyster älskade att hjälpa till med sina småsystrar. Tror att det där kommer att gå jättebra! Skönt att veta att du får bli sjukskriven så pass tidigt också.

Frida: Det känns bättre nu. Vi hade en lång diskussion innan vi åkte tillbaka där Magnus verkligen visade att familjen är viktigare än pengarna och att han var beredd på att lämna Malaysia om det var bättre för familjen. Så det känns väldigt skönt att veta och det kändes som att han var väldigt uppriktig. För flera år sedan så bestämde vi att jag skulle låta min karriär gå på sparlåga medans barnen är små så att Magnus kunde satsa på sin karriär istället. Sedan när barnen blir större så blir det min tur. Fast nu sedan vi flyttade till Malaysia så har allt plötsligt ändrats, plötsligt så planerar han för sin framtida karriär utan att tänka minsta lilla på mig. Jag har ett jobb som jag älskar och planen är att jag ska försöka bli rektor så småningom men om jag ska bli det så kan jag inte vara hemmafru resten av livet. Personligen så tycker jag att tid med barnen är viktigare än pengar (så länge som man har så att man klarar sig). Men vi gör ett nytt försök och jag tänker använda tiden här till att plugga lite och förbättra min utbildning. Som det ser ut nu så har vi vår barnflicka Annie som tar hand om Hanna på förmiddagarna när Hugo är i skolan och när Hugo kommer hem vid lunch så tillbringar jag eftermiddan med barnen. Det gör att jag har hela förmiddan på mig att plugga. Så det känns bättre nu men vi vill fortfarande väldigt olika saker.

Visst är det otroligt att barnen fyller 4! Tycker att det var alldeles nyss som de fyllde 1. Vi ska köpa lego till Hugo, det är det enda som han önskar sig, plus att han vill ha ett pariserhjul men det har vi förklarat är omöjligt Han älskar att bygga med lego och önskar sig alltid mer så att han kan bygga stora saker. Hugo kan rita huvudfotingar men han klarar inte alls av att måla innanför linjer. De andra barnen i hans klass sitter och målar jätte noga så att inte minsta lilla streck ska komma utanför linjerna men Hugo bara kladdar på så att säkert 90% hamnar utanför istället för innanför linjerna. Men vi får väl försöka träna lite på det.

Roligt att du har fått fast anställning men tråkigt att du måste byta avdelning. Förstår att det måste vara väldigt jobbigt att träffa små barn som behandlas illa. Men lycka till med det nya jobbet, du kommer säkert att göra stor skillnad för barnen!

Anna: Ni verkar verkligen ha fullt upp med huset, har ni bestämt färg än?

Sara: Det är så kul att följa din graviditet med tvillingarna, är inne på din blogg och läser ofta och tittar på bilder. Hoppas att du mår bra!

Har alla era barn slutat med nattblöja nu? Hugo har inte slutat än men han har hela tiden sagt att han ska sluta när han fyller 4 år så då är det ju bara några dagar kvar. Hur har ni löst det rent praktiskt? Hugo kissar alltid innan han lägger sig på kvällen men sen så är blöjan alltid genomblöt när han vaknar på morgonen.

Jag har sådan extrem bebis-längtan för tillfället. Många kompisar har precis fått eller ska snart få barn och när man ser alla små söta bebisar så kan jag inte låta blir att bli sugen på en till. Jag har hela tiden varit inställd på att jag ska ha tre barn men nu efter vi fick Hanna så fick jag acceptera att det bara blir två barn. Nu är jag jätte nöjd med att ha fått två underbart fina barn men jag kan ändå känna sorg över att aldrig få vara gravid igen eller få ha en liten bebis igen.

Sara: Smart med storkok men tyvärr så är jag jätte dålig på sånt och har inga förslag alls. Skönt att Mathilda är helt blöjfri nu när ni får två nya blöjbarn

Ulrika: Låter som att ni har haft fullt upp i sommar men mysigt ändå. Vad skönt det måste vara att renovera huset, riktigt fint blir det ju också
Allt talar emot  ett till barn. Läkarna har sagt att jag inte borde utsätta kroppen för ett till barn även om det så klart kan gå jättebra även en tredje gång. De hade lite svårt att få ihop mig efter mitt andra kejsarsnitt och kan därför inte rekommendera att jag gör ett tredje. Plus att Magnus är nöjd med två barn och vill absolut inte ha ett till. Plus att jag inte vill ha barn här i Malaysia pga av sjukvård och en del annat och om jag ska vänta tills vi flyttar hem igen så blir det barn tidigast 2014 (eftersom jag måste jobba lite för att få ut fp sen) och då börjar jag bli på gränsen till vad jag känner är för gammalt för ett nytt barn. ALLT talar emot det alltså men ändå längtar jag så. Men det är nog tyvärr bara att acceptera hur det är och längta till barnbarnen istället