• Grazila

    Cerclage?

    Nej slemproppen kan inte lossna förrän cervix öppnas, vilket den inte kan i sin helhet förrän cerclaget är borta. Däremot kan man ju få rikligare flytningar som inte riktigt är jämförbara med den där klumpen :P Tyvärr får vi märka förlossningsstart med smärtsamma värkar och ev. blödning.. uscha.

    Här MVC idag igen... det börjar sjunka in att det faktiskt snart kan vara dax. Svårt att sova och mycket konstiga tankar nu. 

  • Grazila
    tigerkaka skrev 2010-07-21 17:57:51 följande:
    hej all godingar!

    skönt att läsa att ni har det bra trots omständigheterna =). och att ni fått njuta lite av sommaren i allafall. förutom mig o pj då =)
    börjar närma sig nu för grazila? hur mår dallis? pennyjenny kämpar på ! =D och snart är de dags för tråd för magda?

    i morrn har jag varit inlagd i 5 veckor , läget har försämrats stegvis o nu är de knappt 5mm lite slem och en lös tråd som håller i hop. fosterhinnan är långt ner i kanalen med. slemproppen har lyckats trycka ut sig i små mängder sen en vecka tillbaka, känns sådär.. har haft mkt sammandragningar =(

    är rädd för infektioner me tanke på min gbs, me lite fantasi kan man få för sig mkt...

    är verkligen inte sugen på att föda barn alls , nu.

    så här kämpas det på in i det sista!   tänker på er allihopa =)

    kramar från sjukhussängen !
    Shit pommes, du har det inte för roligt :/ Och där fick vi ett mer utförligt svar på PennyJennys inte alls dumma fråga om slemproppen.
    Good thing, tigerkaka att den efter hand kan ombildas inifrån och din knodd ändå skyddas mot gbs:en. Hoppas du lyckas knipa en bra stund till, håller tummarna!! 
  • Grazila

    Mm, det är sådär... att man funderar kring hur det gått om man varit lättare att prata omkull kanske. Läkarna får ju inte inge för mycket hopp. Men du har ju velat detta, med oddsen emot från första början, så har jag uppfattat dej här iaf! Så låt det inte gnaga för mycket i dig, du/ni har ju kämpat med bravur från start för ert barn. Allt har ju kunnat hända på vägen, men inget av det hade berott på dig. 

    GRATTIS till era 25 veckor! Varje dag är ett jätteplus ju!! 

  • Grazila
    PennyJenny skrev 2010-07-22 11:36:13 följande:
    Ja, för mig har det hela tiden bara funnits en väg - att kämpa. Ibland kommer dom tankarna bara, det är inte ofta men ibland som sagt. Men nu kämpar vi vidare, vill såååå gärna gå 3 veckor till. Hade hoppats på de skulle kollat cerklaget idag, är en vecka sedan sist och då var det bara 8 mm tapp kvar. Den hade ju krympt väldigt fort då. Så man kanske hinner "förbereda sig rent mentalt"
    Förstår hur du menar... man är så otroligt medveten om de minimala marginalerna. Jag grunnar fortfarande över vissa saker gällande min förstfödda som jag förlorade och min son som klarades med en hårsmån. Hur val och tillfälligheter lett till utgången. Vi får nog leva med det...

    Du kan väl be dem göra en ny bedömning av din tapp? Det är ju en väldigt bra motivering att du vill veta och ev. vara förberedd. 
  • Grazila
    Thalis skrev 2010-07-26 12:36:07 följande:
    När jag läser detta så faller tårarna för det var samma sak för oss när vi kom in till USÖ! Vi fick träffa en jäkla läkare som sa att det vart kört och hon ville inte störa specialisterna då det var en söndag. På måndagen blev det panik och en av specialisterna tog läkaren i örat och man skulle vänta några dagar innan cerklaget skulle sättas in akut,men en BM som hade totalt missat att ingen förutom specialisterna fick undersöka mig råkade ta hål i fosterhinnan då hon undersökte mig och då var allt kört för vår son.
    Fy för F-N!! Ibland undrar man vad det finns för nötter... Inte ens när man är som mest utsatt kan man lita på nån mer än sig själv, får påminna alla och vara tydlig med vad man vill :/ Vilken mardröm!
  • Grazila

    tigerkaka, vilken fruktansvärd upplevelse! Det hade jag nog anmält. När min katastrof inträffade efter 2 veckor i en säng såg de till att jag var på neo/bb och födde för att säkra att vi blev behandlade som en familj som fick ett barn. Oavsett vecka, i den situationen är det ju just vad som händer, man blir familj. Fy sjutton vad sorgligt att bli berövad det.

  • Grazila
    Thalis skrev 2010-07-26 13:03:40 följande:
    Grazila skrev 2010-07-26 12:55:25 följande:
    Fy för F-N!! Ibland undrar man vad det finns för nötter... Inte ens när man är som mest utsatt kan man lita på nån mer än sig själv, får påminna alla och vara tydlig med vad man vill :/ Vilken mardröm!
    Efter detta är jag en riktig bitch när jag har kontakt med vården och jag skäms inte ett dugg för det! Om jag inte hade varit det så skulle inte Alexander finnas!
    Därför är mitt råd till er alla att våga ifrågasätta läkares beslut om hemgång,kortisonsprutor m.m
    Instämmer tillfullo! Man måste komma ihåg att det bara är man själv som till 100% ser till sitt eget bästa. Läkare och alla man möter inom vården har även andra prioriteringar. Tyvärr m å s t e  vi slåss för bästa möjliga vård. Bara i akuta situationer är det ju ibland omöjligt och vi har ju sett i den ena berättelsen efter den andra hur tillfälligheter kan göra en alltför stor skillnad :( *ryser*
  • Grazila
    Dallis skrev 2010-07-27 17:15:37 följande:
    Jag blir så illa berörd när jag läser era historier. Vi har alla mer eller mindre lika erfarenheter av att möta läkare som inte tycker att det är lönt att försöka.

    När vi förlorade vår son fick jag sitta över 1 timme på akuten innan det blev min tur och då hade jag ringt in innan. Jag hade inga värkar förrens efter dryga 50 minuter i väntrummet. Och när jag sen kom in, då var jag öppen 3 cm och fick sitta på akuten i väntan på att bli flyttad till gyn avdelningen. Lagom till sambon kom till sjukhuset kommer det en kille som ska flytta mig upp till avd och han tycker att jag ska gå! GÅ! Jag fick förklara att jag inte var kapabel till att gå, så han fick leta upp en rullstol och det märktes på honom att det var väldigt jobbigt.
    När jag väl kom upp på avd så var det  personalskifte, så jag blev lite snabbt inkörd på rummet och fick order om att ligga i sängen, så skulle det komma personal efter rapporten. Jag låg ytterligare minst 30 minuter innan det kom en ssk och förklarade att hon skulle sätta ett dropp som förhoppningsvis skulle stoppa värkarna. Det tog en stund innan hon hade hämtat droppet och kopplat det.. Personalen var trevlig och berättade hela tiden vad de skulle göra och varför, men jag kan inte låta bli att undra om utgången hade blivit en annan om jag hade fått komma in snabbare.
    Personalen som jobbade dagen efter var inte lika trevliga.När de gick på sitt pass var han redan född och vi ville bara hem. Det kom in en ssk studerande som skulle kolla tempen på mig och hon gick in i rummet, stod och kollade på mig, gick fram till sängen och sa; jag ska kolla tempen på dig, kollade och gick sen ut. Hon presenterade sig inte ens. Usk som jobbade em var mest sur. När hon kom in och frågade om jag ville ha fika, tittade hon på sambon rynkade näsan och sa surt att han kanske också ville ha kaffe. När han tackade ja poängterade hon att han minsann fick det sista som var kvar, men han fick ingen kaka. Som om vi brydde oss just då. Överlag var ssk:orna vänliga, men de borde nog gå en kurs eller två i hur man bemöter folk som precis har gått igenom något så traumatiskt som vi gjorde.
    Usch, jag ryser när jag tänker tillbaka...

    Om man nu ska hoppa till nutid, så var jag på koll hos läkaren i torsdags. Snacka om att jag blir paff när bm som hämtade in oss säger namnet på den ENDA läkaren som jag ABSOLUT INTE ville träffa. Det finns EN läkare som jag har träffat genom mitt jobb och som då var privat, som jag känner stort obehag över att träffa. Jag vill inte att han ska greja med mig över huvudtaget. Jag har sagt  till att det ska stå i min journal, men tydligen så gjorde det inte det. Efter mycket velande så accepterade jag tillslut att bli undersökt av honom, för jag ville ju kolla så att allt var bra. När vi sen är i rummet, så gör han bara ett vanligt ul. ingen gyn undersökning alls. Han sa att eftersom jag inte hade känt av ngt obehag, så var det meningslöst att irritera. Det känns som att han lät bli undersökningen pga mitt obehag gentemot honom. Visst, det var ju snällt, men nu är det INGEN koll förren i v36 när de ska klippa cerklaget.
    Jag fick dessutom veta av den läkaren att det tydligen sätt cerklage även på det sjukhuset, trots att en annan läkare sagt till mig att de inte alls gjorde det där. Hon borde väl ha vetat att det finns två läkare, som jobbar på samma avdelning som hon själv, som sätter cerklage...*suck* jag blir så trött. Jag funderar på om jag ska begära att få mitt cerklage borttaget i Lund, för jag litar betydligt mer på läkarna där nere än vad jag gör på dem som jobbar i Kristianstad...

    Oj, vad långt detta blev....
    Sjukt dåliga rutiner... :/ Det är helt enkelt för jävligt, vilken inkompetens man kan mötas av.

    Det där med att kolla cerklaget med UL kan gå finfint, så länge han SÅG cervix, bandet och kunde mäta. Jag har fått mäta på det viset ngr ggr under tidigare graviditet, just med samma motivering, att inte gå in i onödan. Men kräv att de visar vad som finns på skärmen, som sagt, bästa kollen verkar man ha själv :P

    Du måste ju ha kommit en bit på väg nu, vilken vecka är du i?
  • Grazila
    PennyJenny skrev 2010-07-28 14:07:41 följande:
    Jag fick sprutorna i v23+6 och 24+0, fler kommer inte ges förrän förlossningen startar. Cerklaget är kört nu, nu är det bara att vänta :(
    Ord är överflödiga. ALL LYCKA till dig nu! Jag håller både tummar och tår. Minns inte precis vilken v du är i nu, men det kan löna sig att få sprutorna på nytt. Eller räknar de med att hinna stoppa om det blir värkstart? 
  • Grazila

    Nej vad tråkigt att du fått Clostridium också, men det ordnar sig... fokus på bebis, det SKA gå bra! Försök att inte se bakåt att du legat länge, utan en dag framåt hela tiden! Vilken kämpe du är. Du har flera som tänker på dig här. Kram.

Svar på tråden Cerclage?