Marinero skrev 2010-04-03 11:49:15 följande:
Oj då, förstår det vart tufft! Och det är inte alltid man får det här med amning att funka! Du får känna efter och är det helt omöjligt så är ju inte enbart ersättning alls fel! Man sätter ofta alldeles för höga krav på sig själv i onödan! Och du är ingen hemsk mamma alls, det är så mkt som händer när väl bebisen är ute så man får en chock faktiskt! Man är ju helt grön på moderskapet! Men vad är blåsljud? Ja det är jättesvårt att veta varför de bara skriker ibland, och man känner sig ju så hjälplös med!
jo... det var det verkligen... o innerst inne vet jag ju att jag inte är en hemsk mamma... det var bara det att i det stadiet att mental utmattning pga absolut ingen sömn så kom dom tankarna... så hormonerna spelade ett spratt... men jag gör så gott jag kan o mer kan jag inte göra iaf...
vad gäller amningen verkar det funka som jag gör nu... ersättning på dagen o amning på kvällen/natten/morgonen med tillmatning av ersättning vid behov... har börjat läcka lilte dessutom från brösten så mjölken kanske är på väg iaf...
vad gäller skrikandet så tar det ett tag innan man börjar förstå de olika skriken...
måste bara dela med mej av våran glädje... =) haha... lillan har sovit i sin egen säng två nätter av tre nu... =) i natt var jag trött innan hon somnat ordentligt så då fick hennes pappa ta henne... när han försökte lägga henne så vaknade hon igen o skrek... jag gav henne nappen o hon somnade till... för att vakna av att hon spottat ut nappen... *suckar* så jag gav upp... var så trött så jag visste att det skulle bli kaos idag om jag inte fick sova pga hennes skrik... så i natt fick hon sova hos mej... men innan dess så sov hon två nätter i rad i sin egen säng... =) känns skönt att kunna ligga o gosa med hennes pappa utan att hela tiden behöva ha koll på henne... bara att kunna ligga o kramas lite med sambon är helt underbart... blev ju liksom nästan inget sånt alls sista veckan innan hon föddes o sen mina dagar på bb... men det är skönt för många förhållanden lider ju av påfrestelsen att inte få det fokus som tidigare... o visst, det gör väl vårt med på sätt o vis, men samtidigt känns det nästan som att vi kommit varandra ännu närmre o är ännu mer noga med att faktiskt säga att vi älskar varandra... =)