Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Men behärska dig nu, försök släppa kontrollen. Annars kommer du att kväva honom totalt. Jag vet att det är svårt, men låt det utvecklas i sin egen takt. Om det är menat så kommer det bli så. Jag vet hur det är, man vill veta att han är sin egen så snabbt det bara går, men det fungerar inte så för andra. Så andas djup!

Precis. Försök att styra dina impulser, och ta ett steg tillbaka och tänk över innan du reagerar över saker. Skitsvårt jag vet, men det är enda sättet.

Men du, ett sms är väl inte hela världen?

Jag blir själv sån, att jag undviker partnern i perioder. Det betyder inte att jag inte gillar personen. Och det är säkert samma för honom.

Men skäms inte, du gör ditt bästa med de förutsättningar du har. Vi är lite socialt handikappade på relationsplanet, vi måste utgå från att vi inte har samma förutsättningar som andra. Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.

Det är ju sjukt svårt att bara skärpa sig. För min del känns det som att jag sväljer alla känslorna, ilskan, frustrationen, sorgen, svartsjukan... ja vad det nu kan vara. Till slut svämmar det över och det blir en ännu större reaktion för att man samlat det. Så visst är det svårt... Ibland känns allt så orättvist, som att man drabbats av en förbannelse som gör att man aldrig kan ha en lycklig relation som alla andra. Jag är den enda singeln i min umgängeskrets, och de andra pratar bara om hur underbara killar de har, hur lyckliga de är osv. Good for u, but what about me??

Det  beror på vad du skrivit. Jag tycker att du kan säga just det, "jag är som jag är, och klarar du inte det så hitta en annan tjej. Jag försöker få hjälp nu och kommer att kämpa för att bli bättre men det kommer inte att ske över en natt, och jag kommer att göra misstag på vägen."

Det låter bra! Skicka det.

Jag håller med. Det är tufft att leva med en borderline, stick medans du kan!

Precis som ovanstående skrev, du kan inte fixa honom och det hjälper inte om han träffar rätt person. Jag har träffat en kille som var likadan som mig. Jag inbillade mig att det skulle bli skitbra eftersom jag visste hur han tänkte och fungerade, dvs precis samma som mig. Men det går inte att vara så förebyggande, man kan inte gå på tå i ett förhållande. Och fixa honom kan du inte, inte heller utreda honom. Det är han som måste ta tag i det, och att fixa sina borderline-issues tar lååååång tid, om man ens lyckas fullt ut.

Om du tror att han är borderline så tycker jag att du ska slappna av, du reagerar väldigt starkt just nu. Detta är vad en borderline gör. Vill ha nära relationer, tar avstånd, för att sedan söka sig till den nära relationer igen. Jag tycker att du ska låta honom komma till dig, annars kan du öka hans ångestkänsla. Man får panik i nära relationer ibland och därför ska du inte pressa honom.

Många i tråden är måna om sin anonymitet, därför vill kanske vissa inte lämna mail eller telefonnummer. Så känner jag iallafall. Men du får gärna fortsätta skriva i tråden så svarar vi bäst vi kan.

Alltså innan jag fick insikt i hur jag själv beteede mig, så krävde jag att andra alltid skulle be om ursäkt, för det var ju trots allt deras fel. Man är lite lättkränkt. Men om personen i fråga inte bad om ursäkt så kröp jag självmant tillbaka efter ett tag. Jag bad sällan om ursäkt för jag tyckte sällan att jag faktiskt hade gjort något fel.

Har du gjort fel och du har bett om ursäkt så har du gjort ditt. Om det INTE är du som gjort fel, så ska du heller inte be om ursäkt. För er bådas skull. Det hjälper ingen att du förminskar dig och dina känslor i förhållande till honom. Jag menade inte alls att vara sån, men det blev en form av psykisk misshandel mot den andra parten, och jag insåg det inte ens. Därför säger vi att du ska vara försiktig i en sådan relation för du kan sällan vinna. Men du har mycket att förlora i form av din självkänsla. Låt dig inte bli nertryckt och beroende av en person som du inte vet kommer vara där för dig imorgon. För med honom tycks du inte veta när han ska bli sur och sticka eller ej.

Nej du är inte dum, men du kommer inte ha det lätt med denna kille, oavsett om han är borderline eller ej. Vad du än säger eller gör så kommer det att vara fel. Jag gjorde allt för att anpassa mig till såna småsaker, men jag kunde inte ens vara mig själv mer för allt det kritiserades. Han kommer utplåna dig själv.

Har andra sagt att de inte förstår dina skämt? Är de olämpliga, eller kränkande? Jag skämtar själv mycket, det är en del av mig och därför svårt att sluta med. Vill inte sluta med det heller. Tycker det är en bra komprimiss att han får fråga dig när han blir osäker, så länge du inte blir arg för att han frågar.

jag har Borderline och fick diagnosen förra året i samband med sjukpensioneringen.
jag pendlar väldigt i humöret!
aggressiv och kastar saker,ledsen,tror inte att han älskar mig,känner mig avvisad lätt..
men trots mina relativt stora problem och 6st psykiska diagnoser så har vi varit ett par i snart 6år!
aldrig haft en paus!