Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Stämningsstabiliserande mediciner som exempelvis lamictal kan göra att humörsvängningarna minskar och man får mer kontroll. Vissa känner att de blir hjälpta av vanliga antidepressiva mediciner också. Man får prova sig fram. För min del så är det bara lamictal som fungerar. Mediciner som voxra, edronax och liknande mediciner som påverkar noradrenalinet och dopaminet är katastrofala för mig. Har man redan humörsvängningar och kort stubin så är det inte trevligt med en medicin som har aggressivitet som biverkning.

Det finns ju betydligt starkare lugnande än atarax. Det är inte ens en lugnande medicin egentligen, man får bara den för att en vanlig biverkning med den är att den är sövande. Du kanske ska prova xanor eller sobril. Det finns en viss risk för att man utvecklar ett beroende av dessa så man måste vara försiktig. Jag har tidigare tagit sobril både vid ångestattacker, ilskeutbrott och gråtattacker. Jag kunde inte hantera någon form av starka känslor så tog alltid någon medicin då. Och visst hjälpte det. Men det är bättre att hitta en medicin som förebygger ångesten istället. Jag hann orsaka mycket skada under den tiden det tar innan den lugnande medicinen fungerar. Men den var min livlina under de tuffaste perioderna.

Jag börjar känna mig så vilse i mina försök att hantera känslorna. Eftersom att jag vet att jag alltid överreagerar och känner mig kränkt av andra så försöker jag verkligen behärska mig in i det längsta nu. Problemet är att det känns som att jag då låter andra trampa på mig, att jag inte står upp för mig själv. Det gör att jag får mycket ångest och kokar av ilska och bitterhet inombords. För även om jag inte SKA känna mig kränkt så gör jag ju det, och det tar emot att gå emot min egen upplevelse av situationerna trots att jag vet att jag i 99% av fallen inte har någon anledning att känna som jag gör. Jag hade kunnat acceptera jobbiga känslor om jag bara kunde lära mig NÄR det är rätt att agera på dom och när jag ska svälja dom. Jag famlar verkligen i mörkret och försöker vara normal men jag har ingen som helst aning om hur man är det. Och vissa personer har förmågan att göra mig ännu mer labil än jag redan är, hur mycket jag än tycker om dom.

Det brukar inte vara svårt att få dom, men har man missbrukstendenser så är det kanske inte att rekommendera.
Hur menar du med att du inte orkar vara arg och uppåt? Är du uppåt även när du inte tar några tabletter alls?

Jag tycker nästan det är fler likheter mellan borderline och bipoläritet än borderline och ADHD.

Det finns ju rapic cykling, då kan man svänga flera gånger varje dag.

Just likheten med bipoläritet råder det ju delade meningar om, men faktum kvarstår att många blir mer stabila med mediciner som är avsedda för bipoläritet så helt omöjligt är det inte.

Du kanske ska fråga rakt ut. Det kan ju finnas många anledningar till att hon drar sig undan. Kanske kommer du för nära? Kanske har hon så fullt upp med sitt dåliga mående att hon inte har ork att vara social eller bry sig hur andra tar det. Ibland kämpar man för att bara överleva och då är det svårt att tänka på andra.

Ja ärlighet är viktigt. Men tänk på att om hon har borderline så kan du inte pressa för hårt när hon tar avstånd för det kan ge motsatt effekt. När jag blir sån så backar jag tills jag känner att jag fått tillräckligt space, sen kommer jag tillbaka. Men om folk inte låter mig backa så blir vänskapen mer permanent skadad för jag agerar då ut. Jag klarar verkligen inte av att folk kommer för nära så då är den tiden ifrån varandra viktig.

Ja tyvärr är ångesten sällan långt borta för vissa personer. Men som sagt, din vän har de bästa svaren. Du verkar vara en bra vän som vill väl.

Jag har blivit tillsammans med mina killar direkt så jag har ingen aning om hur man gör. Enda gångerna jag lyckas ta det lugnt och inte flippa ut är om jag inte bryr mig så mycket om killen och hur det blir. Och det är inte heller så roligt.

Dels så tror jag också att vi måste lära oss att ligga lite lågt, men sen är det nog lika viktigt att prata om det som får oss att flippa ut. Jag försöker vara ärlig och säga om någons beteende triggar min labilitet mer än vanligt. Det kan underlätta mycket. Inte för att de ska anpassa sig efter mig, men för att de kanske förstår om jag blir märklig. Och om jag förstår varför de agerat som de gjort så blir det lättare för mig att kontrollera mig själv.

Tack för tipset, har beställt "Den mörka hemligheten" nu. Har redan läst "Hemligheten" och den är jättebra.

Du gör så gott du kan, du har inte bett om dessa urusla förutsättningar som du kanske fått med dig på något sätt. Jag förstår din känsla, för jag tänker också att jag bara förstör andras liv och att jag därför förtjänar att leva det fruktansvärt ensamma liv jag nu lever. Men samtidigt vet jag att jag inte är en ond människa, och det tror jag inte du heller är.

känner igen mig ganska mkt men tror ej på diagnoser.

det finns lösningar. jag ser mig som "kärleksmissbrukare" -där finns oxå denna intenistet och vredesutbrott -och därför går jag på SLAAmöten. där finns en lösning, ett tolvstgesprogram som gör att jag blir frisk!!! jättehärligt! fungerar långt långt över min tidigare nivå.

men fick ett återfall i somras, på 3e dejten med en jättefin kille fick jag ett slags utbrott, bla för att han kom lite för nära så fort. så det har jag fått lida för senaste halvåret.

hörde f.ö. att boken Hemligheten -om varaktig kärlek (el. likn. ) ska va bra o handla om anknytingsmönster. 

min anknytning var kaotisk/ desorganisiserad.

KRAM på er!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Någon skrev: Jo, det är de nog. Har en kompis sagt att "vi hörs till helgen" eller nåt sånt och inte gör det så kan jag bli fruktansvärt irriterad och jag känner mig sviken och tänker att då är det ingen riktigt vän för om hon verkligen tycker jag är hennes vän så hör hon ju av sig när hon säger att hon ska göra det. Jag tar tyvärr väldigt hårt på om folk inte håller vad det säger, kan få lite panik över sånt.

 
-och min kommentar är -varför hör du ej av dig till denna vän då? För ett tag sen så fråga jag en ny vän/ bekant om hon ville luncha nästa v och det ville hon. Sen vänta jag mig att hon skulle höra av sig för jag ville inte va för på. Hade frågat henne om att ses ngra andra ggr också. hon hörde ej av sig o jag förstod att hon kanske gick o väntade att jag skulle göra det. -En slags offermentalitet.

Personligen har jag väldigt svårt att förstå hur man kan vilja ta medicin, som alltid har. biverkningar o ju ej gör ngt åt själva problemet. Galet tycker jag. Det är väl bättre att bli frisk o få en fantastiskt liv?

Jag känner även igen mig i att ha en slipad fasad. Många ggr tidigare i mitt liv när jag sökte hjälp fick jag det inte för jag verkade så j:a välfungerade. Sen träffade jag en liten ängel i vården - Maria -som förstod detta och var med mig när skulle träffa läkare,,, Tänk att det kan va så här.

SÖK HJÄLP I TOLVSTEGSPROGRAMMET där kan man bli helt frisk från kärnan i sitt jag och ut i hel akroppen. Finns tolvstegsprogram för allt mellan himmel o jord.
 

min läkare gav mig oxå ett sånt text, varpå jag började störtgråta o blev förbannad (hi hi,,,)

jag har skrivit flera debattartiklar mot adhdiagnosen( som inte är en riktig diagnos, utan en uppfinning fr läkemedelsföretagen så att de ska tjäna pengar genom att medicinera befolkningen.)

- och det sa jag till honom. senare i veckan ringde han upp mig o bad mig komma dit igen. jag gick dit men hade förlorat allt förtroende för honom så inser att de inte kan hjälpa mig, de är för korkade/ konventionella/ inkompetenta.

jag har aldrig haft konc.problem och har alltid fått höra at jag är så lugn -om jag har adhd så har hela svenska befolkningen det.

mitt råd är att söka hjälp i tolvstegsrörelsen, där kan man bli frisk på riktgt. KRAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

oj oj blir helt slut i rutan när jag tänker på detta o på de j:a korkade läkarna.

kom på nu oxå att när jag sökte hjälp då så hade min pappa varit akut döende ( óerhört dramatiskt, polisen ringde till mig etc.) och jag var enligt mig själv i chock och sorgtillstånd.

tolvstegsrörelsen skapades på 30 talet -aa (anonyma alkoholister) men finns nu för 100-tals olika problem. SLAA är för sex och/eller kärleksmissbrukare.

Jag identifierar mig med att vara kärleksmissbrukare -med denna dramatik och starka känslor som vi diskuterar i tråden. Har varit med där 7 år och hjälpt mig oerhört.

Det finns även tolvstegsprogram för anhöriga till missbrukare -alanon och för oss som haft en otrygg barndom -acoa. Emotion anonymous för de med dramatiska känslor. Osv Osv. 

KRAM DET FINNS HJÄLP men inte i den sjuka vården.