Var o en måst vi ju dra våra "gränser" på vad som e rätt o fel.. Det beror ju oxå hur man e som personer, -allt kan missbrukas...
Linulla, du fundera på vår tro.. ja, min barnatro är på nå sätt så självklar för mig, då jag växt upp med den...men ja ska försöka berätta lite om min tro..
-jag tror att jesus har dött för våra synders skull på korset.. det finns en himmel, dit vi strävar till att komma, vi får förlåta varandra med Jesu namn och blod om vi får ånger över nån synd och bekänner den för någon vi kan anförtro oss till, då får vi lägga det som blivit förlåtit bakom oss, och glömma det. Min tro är en stor trygghet för mig, på nåt sätt.. man vet ochså till vem man skall vända sig om man funderar på något eller har nåt problem, då får jag be till gud att han hjälper mig.. o att ochså förlita mig om att han vet hur jag känner mig, och hjälper mig att ta rätta beslut.. även förbönen tycker jag är viktig, att be för varandra..
Jag tror nog att vi lever ett rätt så "normalt" liv, med arbeten och skolor, barnuppfostran, läxläsning o dyl.
Var har du bott, där du träffade dessa leastadianer..?
Detta blev kanske lite flummigt.. men..